Lördag kväll

Vaknade i morse och såg ut som ett penntroll, nu sitter jag som vanligt på min terass och röker shisha, dricker rom och blir mygg biten. Ikväll ska vi ut och skaka rumpa till salsa toner. Inte minn favorit men är det bra musik är det ju grymt kul att dansa till. För nått år sen var vi på en salsaklubb nere i Perpignan. Det var en kille som dansade med alla damer, ingen hade en chans mot honom. Han rörde sig som en gud, dansade med alla samtidigt. Själv garvar jag bara och rör lite på höfterna. Under mina tonår gick jag på fridans och balett, slutade efter några år och började på breakdans. Nått som jag alltid velat börja dansa är Lindy hop, men tyvärr har jag aldrig hittat någon som velat följa med. Första gången jag var på en Swing klubb var i New York, jag var 16 år och hade övertalat mina föräldrar att få åka. Jag och några kompisar var där och upplevde staden och klubbade runt och hade en underbar resa. En kväll när vi var ute, hörde vi musik uppe från ett fönster, gammal skön swing jazz. Vi åkte upp och hamnade i en dans studio, lektionen var precis slut och hela gänget skulle ut och dansa. Vi blev medbjudna till en klubb några kvarter bort. Luisiana hette klubben och när vi kom in var det magiskt. Sågspån på golvet och remmdrivna fläktar i taket. Ett jazz band stod och lirade och alla dansade och kastade upp damerna i luften. Jag kastade mig ut på dansgolvet och försökte hänga med, i pausen snackade vi med bandet. Dom blev helt till sig när dom fick höra att vi var från Sverige och hade spelat på Fashing för massa år sen. Tyvärr har jag aldrig hittat klubben igen men det lär ju finnas fler.

Trevlig helg

Puhh äntligen klar med alla bilder, shoff nu ligger dom i USA och UK, najs. Helgen är här, och fler roliga nyheter dyker upp på min mail. Grymt bra start på en helg skulle jag nog säga! Musiken går på hög varv och för tillfället har jag snurrat in helt på New Orleans musik och National teatern. Kanske inte dom mest uppiggande texter, men trasan med thinner går runt här nere också. 

Auto-ritcha

För att ta sig runt i Delhi åker man små gröna mopeder på tre hjul. I Thailand kallas dom för Tuk-Tuk och här för Auto-Ritchas. Förarna till dessa små farkoster är fenomenala chaufförer, dom manövrerar lika inga andra. Man kan faktiskt jämföra Delhi's trafik med fiskstim (det var pappa som kom på den metaforen) alla rör sig unisont och det är sällan folk krockar. Svänger en bil för att undvika en sten eller nått, är det som alla känner av och svänger samtidigt. Och idag var jag med om det yttersta beviset. En bil svänger ut i höghastighet och rullar vidare för att korsa en gata, min chaufför kör rakt mot honom. Och när han är (nu överdriver jag inte) 10 cm från bilen svänger han elegant upp jämte honom utan en repa. Min kompis hade skickat ett desperat sms igår. Jag har fått Malaria och jag kommer överleva!!! Sanjiit heter och Lars träffade honom när han var här. han har iaf åkt på en släng av malaria och låg inne på sjukan. När jag snackade med honom i morse lät han lite skruttig men bra. Jag tröstade honom med att säga att jag hade malaria för några år sen och att det gick över på ca ett år. Nu ska AC'n på och om några timmar ska jag ha skickat x antal bilder till London.

Trött som aldrig förr

Jag förstår inte vad det är med mig men jag är konstant trött, har varit det dom senaste dagarna. Trodde ett tag att det var för att jag rört på mig för lite men inte ens promenader hjälper, det slutar bara med att jag går hem och tar en siesta... Visserligen är värmen tillbaka och det gör en sjukt dåsig. Jobb trillar in och nu gäller det bara att planera dom sista veckorna väl, i morn ska jag ut på ett jäkligt coolt jobb om kvinnliga detektiver för ett brittiskt magasin. Ska bli spännande att se vad det blir, jobb beskrivningen lät ju lite skrämmande, "ta gärna bilder där en av detektiverna kikar runt ett hörn med ett förstoringsglas...." Well jag säger ingenting så har jag ingenting sagt. Nu ska jag jobba lite och sen sova gott. Bilden, har ingen anning om jag visat den, men tycker det är lite kul att Aftonbladet hänger mitt i Delhi med löpet, Carolas ord i polisförhör.

Ensam granne

Under några dagar har regnet gjort så Delhi kylts ner, men nu är värmen tillbaka. Det enda plagget som går att ha på sig inomhus är kalsonger, resten klibbar fast. Min hyresvärd som bor under mig har också haft en intensiv period av besök, hans vuxna barn var på besök i en månad. Så nu kommer han upp till mig för att få sällskap, ibland nån gång om dagen ser han till att min lägenhet behöver fixas med. Han sitter mest och beklagar sig att han nu är pank och uttråkad, pank för att han la alla pengarna på barnen och uttråkad för att han har absolut ingenting att göra på dagarna. Hans fru är sjuk och kan knappt gå så han måste stanna hemma och ta hand om henne, men nu har han hittat sin fristad uppe hos mig.... Själv vet jag inte vad jag ska göra när jag kommer hem, klantade mig med att ge svar till Aftonbladet ang sommar vikariat för att jag väntade på svar från SVD. SVD gav mig aldrig svar och nu står jag utan som det ser ut nu. Det ordnar sig på nått sätt, inget är ju skrivet i sten. Men det är alltid kul att jobba på en redaktion efter 8 månader i exil, men jag får väl ta och vara lite ledig i annat fall. 

Flummiga drömmar och fisken

Igår var det bjudning på Terrass la von krogh, Lars Dareberg, som är en fotograf från Sydsvenskan och hans reporter Mikael kom över på kvällskvisten, tanken var att vi skulle bli ett gäng men antingen var folk sjuka eller borta på jobb. Vi blev iaf ett litet gäng, Jean min indiska fotograf kompis och Fred min gay granne kom också över. Sjukt trevlig kväll och alltid kul att prata svenska! Vid tre snåret gick Jean hem och då hade vi bollat fram tre jobb som jag måste hinna med innan jag åker hem. Resten av natten bestod av märkliga drömmar och för en stund sen vaknade jag precis efter jag hade blivit tagen av ryska underrättelsetjänsten (tror jag) och skulle föras bort, långt-bort-i-stan. Fisken är från Andeman och den skulle jag egentligen fått äta om det inte hade varit så att köket på hotellet tappat bort den... Nu ska det jobbas med bilder resten av dagen, kan föresten rekommendera en sak. Just nu går en julskiva på högvarv hemma hos mig, det är soul och blues låtar, men känslan av att lyssna på julsånger i stekande värme nere i Delhi i april är ganska skön! 

Nya tider

Helgen har gått åt att tänka, tänka på vad jag befinner mig just nu. Egentligen är det väl vad hela Indien vistelsen har gått ut på men nu har jag kommit på en sak. För er som hoppas på att läsa djupa och kloka tankar här så kan ni ju klicka er vidare. Det här är bara mina banala vardags tankar som folk i århundraden redan tänkt på men som varje idiot inte kan lära sig av. Trots att jag i förväg redan vet svaret så måste jag plåga mig med att uppleva det och lära mig genom min egna misstag. Men så är väl människan? Jag har nu sedan en tid tillbaks legat hemma och tyck synd om mig och längtat hem till Sverige. Vilket man ju måste få göra ibland, jag har till och med letat ny lägenhet och börjat rita på hur jag ska göra en ny kökshylla och garderob till min lägenhet. Så i morse när jag låg och stirra upp i taket slog det mig att jag kan ju fan inte leva på nått annat ställe. jag är ju fan i Indien och har mindre än två månader kvar innan jag flyttar hem! Ryck upp dig och lev nu! Självklara tankar men det tar ett tag innan man hittar dit. Och följande minuter började jag skissa på tre riktigt bra reportage som jag borde hinna med innan jag sticker hem. En annan sak som slog mig när jag kollade på lägenheter i Stockholm var hur folk möblerar sina hem. Nu kollar jag på 2 or och då har man ett vardagsrum och ett sovrum. I alla lägenheterna så stod det en soffa och en tv i det rummet. Tv:n har en sån central del i alla hem att man skulle kunna tro att det var ett altare! Jag köper inte en större lägenhet så jag kan ha en tv att tillbe. Har folk ingen fantasi? Eller rättare sagt är det de enda folk gör i sina hem? Sover och kollar på tv?

Slarv kopior och monsun regn

Många tankar i huvudet nu, svårt att jonglera med alla, några ramlar mot marken och går sönder. Reportern som jag jobbat med sov över här i natt, jag har inte skrattat så mycket på länge, fan vad skoj det är när man har samma humor och man triggar varandra så det mesta man pekar på blir roligt. Vi skrattade så vi grät efter vi kollade in den här stackars mannen nu är det ju inte säkert att just har samma humor och kommer tycka klippet är ganska tråkigt men ta då en titt till och tänka på att det är en väääääldigt sällsynt liten sak han håller i handen... När vi satt och drack öl på terassen igår skakade hela huset till av en liten jordbävning, sen har moderjord spelat spratt med oss hela dagen. Enligt nyheterna så hade New Delhi ett pre-monsun regn nu under eftermiddagen, vilket i sin tur ledde till elavbrott. Nu måste jag fortsätta jobb lite innan vi ska ut och dricka drinkar. Bilderna är otroligt slarvigt kopierade så tänk inte på det...

Interner

Kom precis tillbaka från ett annorlunda jobb nere i Rajastan, först tuffade jag och min reporter som precis hade landat i Indien ut i natten. Vi hade hoppat på tåget som går till Bombay, men vi skulle av i en liten håla som heter Kota. På klibbiga säten och med stora fläktar i taket färdades vi genom den bäcksvarta natten i sex timmar. Väl på plats möttes vi av en pastor som var vår kontakt person. Neil som min reporter hette var en scotte som jobbade i London, sjukt trevlig kille och i den totala misären så har vi ändå skrattat brallorna av oss. Vi fick några timmars sömn innan det var dags att bege sig till stället vi skulle in på, efter väntan i den stek heta värmen i 7-8 timmar vacklade vi in. Kameran var gömd och vi var inte vilka vi var, jobbet tog ca 15 min och jag kom därifrån med 32 bilder. Inte helt nöjd, men vad kan man göra? Ibland finns bara inte tiden. Jobbet ska gå nästa vecka tror jag och jag hoppas att det kommer få effekt, för det är fan i mig en av dom ruttnaste historierna jag hört. Vi åkte iaf bil hela vägen hem, vilket är genom hela Rajastan, efter ett punkterat däck och ett vansinnigt däckbyte mitt på motorvägen och 11 timmar senare kom vi nu till Delhi. Nu väntar jag på mitt visum och ska få besked om jag fått det eller inte och isf hoppar jag på nån kärra om några timmar kanske. Nu ska jag vila ögonen en liten stund.

Ursäkta röran

Lugnet har börjat lägga sig, fast med den kommer tomheten också. Vänner och familj har avlöst varandra och igår åkte den sista vännen hem. Det enda som finn kvar är en klibbig känsla av att det är nått som saknas i mitt liv. Jag ska bara komma på vad det är, pulsen är nere på det normala och dom sömnlösa nätterna är borta. Semestern som jag varit ute på har varit magisk, vilka jäkla ställen det finns kvar att upptäcka där ute! För er som alltid drömt om att åka till en riktig paradis ö utan så mycket människor kan jag varmt rekommendera Andeman ö-gruppen. Got damn it säger jag bara! Pur vita stränder utan en kotte i närheten, för min del en fördel och för andra kanske inte men öarna är verkligen helt oexploaterade. I morgon hoppar jag på tåget ner mot Rajastan, ska bli skönt att rulla ut i mörkret i den indiska sommar värmen. 

Klibbet

Klibbigt varmt och uttröttande är Delhi just nu, jag och min vän som är på besök gick runt hela dagen igår och shoppade. Eller rättare sagt hon shoppade och jag visade vart. Just nu saknar jag Stockholm, hemmet och allt som finns där. Fast jag saknar också mellanöstern, maten människorna, jobben och livet där nere. Jag vill ut!

Tillbaka till civilisationen

Shit vilket äventyr jag har varit ute på, efter hjärtklappning och tok stress ordinerade jag mig själv några dagars ledighet. Flyget gick ner till Channai och efter det till port Blair som är huvudstaden på ön Andeman som ligger vid Nicobarerna. Ett väldigt oexploaterat paradis som drog ner pulsen rejält. Jag reste utan dator (vilket var första gången i mitt liv som jag varit utan den och mobilen) och hade ingen täckning på mobilen på hotellet. Men nu är ag iaf tillbaks i Delhi och ska vara ledig fram till Söndag sen ska jag ut och flänga igen på nått jobb. 

Gone...

Just nu smälter jag bort i en storstadsdjungel, drömmer konstiga drömmar men ska iväg på äventyr i morgon. Så nu blir det sporadiskt bloggande i 7 dagar. Njut av påsken och ha en fin helg

Nästan helt frisk

Har varit dålig på att blogga dom senaste dagarna men har varit tvungen att ladda batterierna liksom. Pratade med en gammal vän på telefon idag, jag behövde buda en sak i Stockholm och ringde då så klart mitt gamla företag (eller egentligen min gamla chef, som då jobbade på Pedal och nu har budfirman Brorsan). Under gymnasiet jobbade jag nämligen som cykelbud, steg upp 06:00 och jobbade fram tills jag började skolan vid 8-9 snåret. Sen hoppade jag ibland in på lunchen och sen efter skolan. Låter kanske inte så jätte kul men det var ett av mina bästa jobb! Pengarna gick till skolböcker och kläder... Nej inte riktigt, mer fest och tillslut en F90X som var min första egna kamera. På lördag kommer en av mina närmsta vänner Martina och hennes pojkvän tillbaks efter en liten utflykt och sen bär det av på resa igen för min del. Ska möte upp min reporter i Bombay och sen ut på landsbygden. Och efter det ska jag ta lite välbehövlig semester någonstans... Bilden är från ett jobb som gick i SVD för nån vecka sen.

Dessa kvällar...

Ibland har man det för förbannat bra, just nu sitter jag och tillfrisknar på min terass och röker vattenpipa.... Inte jätte bra för halsen men najs. Pulsen har börjat gå ner och jag kan konstatera att jag kommer nog överleva även denna kroppsliga kris. Men som sagt vila i några dagar innan ny resa nästa vecka och nya jobb. Väntar med spänning på några pitchar från NYC som borde bli klara denna vecka. Låtar som går heta på terassen just nu: "Gimme Hope Jo'Anna"-Harry Belafonte. (lyssna på texten grymt bra!) "Hold me closer"-Elton John . Sen en massa mer men lyssna och njut!

Råttan

Jag trodde jag var en reseveteran som fixade tajta resor etc. Men icke, jag kommer aldrig mer göra om en sån här tajt resa, jag har varit ett vrak sen jag kom hem till Delhi efter Stockholms besöket. Med en puls på 180 i vila och feber och hals ont känns det som min dagar är räknade... Nej riktigt så farligt är det inte men jag är lite orolig för min höga puls, känns inget bra alls. Har tagit ledigt nu i eftermiddag och njutit av "Life is Beautiful" med Roberto Beningi, tårarna och skrattet avbryter varandra hela tiden, skönt att kolla på film som berör så mycket. Sen är ju musiken ljuvlig så den går nu på högvarv med dörren öppen till terassen. Nu ska jag klämma en till film innan jag ska knoppa.

Årets bild festen!

Man mår som man förtjänar... Sliten som en krokofant men har kämpat på tappert idag. Gårdagen var helt underbar, började med ett väldigt trevligt morgonmöte fortsatte sedan med en kalasfest i sann fotograf anda. Jag lyckades kamma hem två priser ett tredje pris i sport feature och ett andra pris i porträtt klassen. Men det roligaste är så klart att träffa alla fina vänner grymma kollegor. Helt klart värt att åka hem enbart för det! Morgonen innehöll en tidigt väckning av Martina som skulle hämta nycklar till lägenheten i Delhi och ett möte med en gammal södra polare som håller på med ett grymt spännande projekt på konstfack. Men nu ska jag genomlida 10 timmars flygning i ett grymt bakis/förkylt tillstånd, kan nästan garantera att jag kommer hamna bredvid en familj med småbarn som alla har öroninflammation...

London calling

Seg flight men äntligen i Europa igen, om några timmar står jag på svenskmark. Egentligen har jag inget roligt att berätta om kring min flight det ända som hände var att jag kollade fel på biljetten så blev lite sen men det ordnade sig ju. Ses i morgon!

Resfeber

Ryggen kliar och huden har börjat fjälla, idag upp alldeles för tidigt med tanke på hur mycket sömn jag fått dom senaste dagarna. Men om nån timme ska jag ut till flygplatsen och hoppa på en kärra mot Stocktown! Hela gårdagen var det intensivt tok-jobbande, lyckades skicka några fakturor och maila ang jobb i april. Känns skönt när man börjar få in planeringen och hela tiden tänka två månader i förväg, men håller en lucka öppen med tanke på utvecklingen på ett visst ställe just nu... Vi får se vad som händer, på fredag är det iaf åretsbild utdelningen, ska bli skit kul att träffa alla igen och festa på. Efter min idiot planering så blir det intensivt festande och några möten och sen kanske den jobbigaste flygturen tillbaks. 

Öppna ögonen

Ibland måste man säga till sig själv att öppna ögonen och se vad man har. Ändå kan jag inte undgå att bli stressad, stressad över allt möjligt. Men mest jobbet såklart. Efter fem dagar underbara dagar nere i södra Indien med mamma och pappa där vi mest har legat på en strand och plaskat i 30° varmt vatten har jag dåligt samvete.  Massa nya idéer, bra jobb har dykt upp i huvudet men ändå kunde jag ligga på stranden och undra om folk börjar glömma bort mig. Alltså inte mig men mina jobb, att publiceras i utlandet gör att man blir en dussin fotograf igen. Som en väldigt god vän till mig sa för några veckor sen -Martin! Nu får du fan ta och tagga ner!!! Svårt när man lever med sitt jobb så tätt inpå. Andas, försöker jag säga till mig själv, men sen dyker stressen upp igen. Jag har egentligen inte haft så här bra med jobb som det rullat på den senaste tiden, men ändå tänker jag att jag kan klämma in mer jobb och att jag håller på att bli omkörd från insidan. Lätt att bränna ut sig själv med den filosofin och till vilken nytta? Huvudbryderier, längtar hem till Stockholm och sommarnätterna eller ut på havet och segla stormar och känna regnvinden piska i ansiktet. Försöker just nu ändra min flight till Stockholm, jag åker hem på torsdag dag och landar på fredag natt, sen hem till Indien igen på lördag eftermiddag förbereda ett jobb. Jobb Jobb Jobb Jobb, undrar om jag egentligen skulle palla med och vara ledig på riktigt i två-tre veckor?