lucka 9 i fotokalendern

Facebook var ett fenomen som jag var oerhört skeptisk till i början och nu har lekstugan lugnat sig. Kvar är gamla vänner och kontakter och också ett hav av tillgångar. Flera gånger den senaste tiden har jag behövt ha tag i nån som varit på ett ställe eller nån som känner till ett visst ämne och vips så rullar svaren in. Perfekt! Annars är det stressigt som bara den just nu, tuggumi växlas med snus och telefonen går varm, träffade en till förläggare idafg som gav en massa tips och var intresserad av mitt andra bokprojekt! Bilden idag är från i höstas och oljefälten utanför Kirkuk, gasen brinner ständigt och hela området ser ut som hämtat från en domedagsfilm.

Lucka 8 i fotokalendern

Ibland bara dyker det upp ideer i huvudet som bara måste ut, så var det med utställningen på kulturhuset och så har det varit med ett litet projekt som jag håller på med nu. Den bara dök upp, först försökte jag inte ägna den så mycket uppmärksamhet för då vet jag att den hade slukat mig med hull och hår på engång. Men långsamt började ideen mogna och för ett tag sen började jag prata med den och om den, den är tyvärr hemlig just för att den är i ett så tidigt stadium. Men testbilderna är klara och förra veckan skickade jag dom till ett förlag som jag pratade med igår och ville att jag skulle komma på möte senare i veckan. Så intresset finns.... Men sannolikheten att få en träff på första förlaget strider mot naturlagen. Men det är bara att hålla tummarna!

Bilden den är från gränsen mellan Afghanistan och Pakistan, bortom berget börjar Pakistan och den lilla karavanen det är smugglare som smugglar allt från droger, vapen till kosmetika och parfym.

Lucka 6 och 7 i fotokalendern

Ibland så glömmer man att öppna en lucka i julkalendern och då får man ju två luckor på en gång! Eftersom vi kollade film igår och gjorde sushi (tar alltid 3 timmar mer än vad man räknar med) så sitter jag med grus i ögonen nu. På radion basunerar dom ut att nu börjar klimatmötet, hade gärna velat vara där nere och bevakat mötet både inne och ut. Men istället drar jag till Maldiverna på lördag, jobb jobb jobb. Nej nu in i dushen vakna på riktigt och sen möte kl 10 på södra teatern. En sak som jag nog glömt skriva är att min fotokalender även är min årskrönika, inte kanske på mina bästa bilder i år utan bilder som ni inte sett. Dagens skörd, slummen i Bombay och SAK's lager i Kabul.

Lucka 5 i fotokalendern

Jag kan bara säga att D3s är sick, testplåta lite igår, bilder kommer snart. Dagens bild, killen känner ni kanske igen från dunder succen Slumdog Millionaire han spelar nämligen Salim, den lilla killen.

Lite minnesbilder

Enbart för att Linus är just världens bästa Linus så kommer här några till som jag skickade till honom som tack för att jag fick publicera bilderna på honom.

Lucka 4 i fotokalendern

Fredag!!! eller ja för oss frilansare så går dagarna ihop. Lördag som måndag, enda skillnaden på röda dagar är att alla jäklar man ska få tag i är lediga. Hopplöst! Gårdagens "debatt" på kontrast var tyvärr ganska lam, men dock intressant att lyssna på. Inget nytt sades, jag tycker det fokuseras på fel område, tekniken, det är vad alla snackar om. Inte innehållet, vilket jag tycker är märkligt. Börja med innehållet och sen utnyttja verktygen. Min praktikant kom iaf precis tillbaka från Nikon med en D3s, så nu ska det börja filmas även för min del. Om en vecka drar jag iväg till Maldiverna på jobb, borta 8 dagar och sen hem till den 20 dec, hemma i 7 dagar för att sen dra till Norge för att fira nyår, sen hemma i några dagar för att sen flyga till Indien! Ambassaden ringde idag och det verkar som att mitt visum är klart nästa vecka!!! Bilden den är från i sommras och en helt underbar midsommarfest ute hos min väldigt fina vän Linus Höök.

Lucka 3 i fotokalendern

Nått sol slog mig igår när jag kollade på SVT's program Babel är att vi faktiskt byter decennium nästa år. Från 00-talet till 10-talet, vilket självklart medför en himla massa tillbaka blickande överallt. Vad har hänt på 00-talet? Hur såg kulturen ut? Har det varit ett bra decennium? Kulturellt håller jag med Unni Drugge, som tycker att det varit ett skit decennium för kulturen. En jävla massa självcentrerat skit, all vill blir kända och bloggar som denna finns i överflöd. Journalistiken har bytts ut från seriös till en massa trams, och visst finns det guldkorn lite här och var. Inom bildjournalistiken har det hänt enorma framsteg tycker jag och det är mycket tack vare en person. För nån vecka sen föreläste jag på konstfack om bildhantering och manipulering och när jag kollade igenom en massa åretsbildböcker tycket jag det var intressant att se att det verkligen hänt nånting efter att Pieter ten Hoopen kommit in i leken. Innan såg bilderna precis likadana ut som dom gjort dom senaste 70 åren men efter har det börjat hända intressanta saker med vad som är tillåtet och och hur vi kopierar våra bilder och även fotograferar. För er som är intresserade över såna här frågor så kommer det vara en framtidsdiskussion ikväll på galleri kontrast. Kom förbi vetja!

Bilden den är från Kabuls knarkkvarter, heronisterna sitter och skjuter och försöker värma sig runt en liten eld. Klicka på bilden om ni vill se dom större.

Lucka 2 i fotokalendern

Om ni vill ha riktigt oskön start på morgonen så ska ni göra som jag gjorde imorse. Det var minusgrader ute och hunden ska kissas, så sömndrucken hoppade jag i kläderna och inser att jag stoppat in mina skor i frysen i ett försök att döda en odör som annars hade dödat mig. Plockar ut en isklump ur frysen och bänder ner mina fötter, hade jag blundat så hade jag slungats tillbaka till skidbacken och mina skor hade varit ett par iskalla pjäxor. Långsamt tinade dom upp och när jag väl kom hem igen så hade både jag och skorna tinat upp. Dagarna går i 180 här, förra veckan ringde Der Spiegel och gav mig jobb, sjukt kul när kunder som jag fått från WpN nu hör av sig direkt till mig. Igår skickade jag in mitt hemliga projekt till ett förlag och hoppas på positivt svar på fredag, pitcharna flyger runt i en virvelvind här på kontoret, vissa flyger rakt ut genom fönstret medans andra förvandlas till ettor och nollor på mitt bankkonto. I dagens lucka gömmer sig ryskläraren från Kabul, en vänlig herre som jag sprnag ini i vintras.

Första december och lucka 1 i foto-julkalendern!

Ok, eftersom till och med min gode vän Robert trodde att jag hade ett privatjet i familjens ägor är det väl dags att dementera det ryktet. Nej jag har inget privatplan och nej jag är inte rik. Jo visst flyger jag alldeles för mycket och det är för min del en kostnadsfråga om jag kan betala CO2 kompensation. Men men, idag är det en ny dag och i år ska jag verkligen försöka låta min julkalender finnas hela tiden fram till den 24 dec. Så här kommer första luckan.

Jain bird Charity hospital i New Delhi.

Måndag

Måndag och dryga veckan tills jag flyger ut igen, ett snabb jobb någonstans i Indiska Oceanen. Kommer hem den 20 dec för att hinna köpa alla julklappar och rädda julfriden.

I helgen gick en artikel i DN som jag var med i och kommentarerna på DN's webb var inte lite dryga. Där utmålas vi som rikemansbarn och slackers... Jag kan bara säga att mitt efternamn bara är ett efternamn och med det kom inte någon förmögenhet. Privatjeten är dock en helt annan historia och jag funderar på att köra en repris på In transit goes charter. Samma upplägg fast 4 år senare. Vad säger ni?

Bilden den är såklart inne från planet ;-) FOTO: Andreas Appel

Svarta kanter

Jag kommer ihåg när jag var 15 år och var ute på mitt första fotouppdrag, det var på World Police and Fire Games. Jag hade aldrig fotat så mycket och gick runt i dagar och bara såg allt som en enda sökare. När jag blinkade togs en bild och allt kunde bli en bild som jag kollade på. Just nu upplever jag exakt samma sak fast på ett annat sätt. Jag håller på med ett litet projekt som än så länge är hemligt men jag ser saker på det sättet som jag nu fotograferar hela tiden. Väldigt märklig känsla och min tjej är inte alltför nöjd med att jag påpekar att det här skulle kunna funka till varenda detalj som vi går förbi. Nog om det, jag knegar på sitter på mitt underbara kontor och har för första gången tagit in en praktikant. Oliver heter han, väldigt duktig ung kille som kommer från Riddarfjärdens Gymnasium. Nu hoppas jag bara att han lär sig nått.

The office

Helgen har varit späckad, först i torsdags föreläste jag på konstfack om bildmanipulering och bildhantering. Extremt känsligt ämne att föreläsa om upptäckte jag när jag höll på att förbereda. Men också väldigt intressant att diskutera, speciellt eftersom det inte riktigt finns några rätt eller fel bara en himlans massa åsikter. Och sticker man ut hakan för långt så åker man på rejält med stryk. Sen var det Fotomässan, fre, lör och sön stod jag och pratade om vad man ska tänka på för att bli en bra fotograf och hur man ska sälja sina bilder utomlands. Annars rullar det på i vanligt takt, ikväll är det galafest för filmfestivalen, på dagarna sitter jag på kontoret och gör allt utom att plåta. Just nu ser jag mest fram emot att nästa vecka ha en D3s i handen. Sweet bananas!!!

Njutfull söndag

Lyxfrukost, morgontidning och tända ljus. Kan det bli bättre? Veckan har varit hektiskt och helgen lugn och skön. Idag publicerar SvD vårat jobb från Irak, kolla gärna in det här!

Om en stund ska jag ut och plåta i regnrusket och gå en vända med hunden.

Jobbe å jobbe

Spontan skaffade en kontorsplats idag, eller kanske inte direkt spontan jag har varit på jakt efter en plats att sitta på ett tag. Men idag, gick det inte längre, har försökt att jobba hela helgen och till viss del har jag också gjort det, men ryggen ömar och soffan lockar. Så min nya arbetsplats ligger på mariatorget och här sitter jag nu och svettas och försöker bli klar med min stora lämning till SvD. Så här kommer ett smakprov för er som är nyfikna på hur det ser ut. Resten kan ni se i helgen om ni köper tidningen!

Uppdaterat: Klicka på den för sen ser jäkligt risig ut direkt på bloggen.

Uppdaterat nr 2: Bilden ser ju skit ut på för många datorer så jag tog bort den.

Burlesque!

Min stickning, slarvkopierade men jag försov mig idag.

Äntlihen hemma!

I måndags skulle jag först ha tagit ett flyg från Bagdad och sen väntat i Istanbul i 20 timmar för att sen flyga vidare. Men en trevlig tjej vid transfer desken lyckades få till så jag hamnade på en kärra som lyfte direkt mot stockholm. Underbart skönt att bli mött av flickvän med hund på centralen. Jag såg ut som en sjörövare hon som en prinsessa.

Jobbet har rullat på bra, och nu tar det andra jobbet vid, gå igenom bilderna och kopiera upp dom som jag vill. I 99% av fallen underexponerar jag alla mina bilder, jag sätter inställningarna så matta som möjligt för att få ut mer information och för att det har blivit mitt arbetssätt. Så i kameran ser dom väldigt dassiga ut. En annan sak som också jag måste ta tag i när jag kommit hem är tomheten och rastlösheten efter en sån här resa. Visserligen var det inget jobbigt vi var med om, men jag känner mig ändå konstigt tom. All spänning att alltid försöka vara på alerten, att köra igenom Bagdad att sitta i bilkö och veta att när som helst kan det smälla. Det sliter och jag kommer hem och är trött. Men nu är det dags att börja jobba.

Sjunga på refrängen

Tittar ut genom fönstret och bilen tycks stå stilla, dom gula fälten sträcker sig till kanten av horisonten. Överallt är det sand, imorse steg vi upp vid fem tiden för att åka den långa vägen tillbaka mot Bagdad. Vägen var vacker, magisk på morgonen, bilen tycktes stå stilla men här och där stack det upp några palmer en saltsjö eller några beduiner som red förbi på sina kameler. I en dundrande fart glider vi förbi eden, ja platsen där edens lustgård ska ha funnits, och en bit bort babylons hängande trädgårdar. Öknen är vacker så vansinnigt vacker, det mest oväntade som dyker upp är ett gäng tävlingscyklister. Dom tränade raksträcka kan man ju tänka sig... Jag kan dock inte riktigt fatta att man ger sig ut i den hettan med en oändlig raksträcka framför sig. Om några timmar hoppar jag på en kärra till Istanbul, jag hoppas att jag får ett hotellrum inne i stan. Om inte så drar jag in till Istanbul i några timmar och njuter av Thomas Nilssons tips av staden! God natt!

Äntligen!!!

Så var det bara tre dagar kvar innan jag åter är hemma, jag längtar! Och igår satt det sista reportaget som en smäck, för er som inte jobbat i Irak dom senaste åren kan jag bara säga att det är så sjukt svårt. Saker tar tid och när man väl trodde att allt var klart och tillstånd var fixat så får man tre sekunder på sig att ta en bild och sen ska man ut. Därför är det en fröjd när familjen man är och fotograferar hos inte bryr sig att man knäpper på allt och alla. Jag hittade olika vinklar och satte mig gömd i ett hörn i trappan tex, väntade på att en intressant situation dök upp och pang, bytte vinkel och miljö och samma sak där. Och den yngsta dottern i familjen som var 21 hon var så vacker så man kunde dö. Ögonfransar som en kamel och lång, hade hon bott i vilket annat land så hade hon varit en supermodell. Ni får se henne i SvD, finns en stor risk att hon hamnar på ettan. En sak som är värre dock är att jag nyligen upptäckte att jag har 20 timmar stop over i Istanbul på vägen hem, så alla tips vad man kan hitta på i Istanbul tas tacksamt emot.

5 år

Snart börjar jag mitt femte år på den här bloggen, det är ett jäkla tag det. Inte undra att jag kan ibland tröttna och fundera om jag ska lägga ner skiten. Jag har tappat räkningen på hur många som hälsat på här, upptäckte att räknaren nollställt sig. Ibland är det synd att jag inte kan skriva allt jag är med om. Dels för vissa där hemma inte ska behöva veta och dels för att det är svårt att skriva om sånt. För hur intressant är det att tex få reda på att under den värsta tiden när jag var här, så sköt man inte bara folk här i den etniska rensningen. Utan man använde tex en borrmaskin, genom skallen eller genom ögonen. Om folk bara visste hur mycket vidriga handlingar och detaljer som aldrig kommer ut ur ett krig. Nu är det bara fyra dagar kvar innan hem resa och jag längtar.

Unket väntande

Fy fan vad jag börjar bli trött på att vänta, vi är hemma hos min reporters underbart rara släktingar så det går ingen nöd på oss. Snarare tvärtom, jag vaknar, stiger upp äter frukost lägger mig i soffan, kollar mail. Inser att jag inte fått några intressanta mail, mailar ihop om att jag ska få nått intressant tillbaks. Läser öppnar datorn igen, inga mail. Jobbar med lite bilder och väntar. Ja vad väntar vi på då? Jo först att våra pass ska komma tillbaka från Kirkuk där dom fått ett exit visa. När dom väl kommit kan vi röra oss nästan fritt i staden igen. Så under tiden tänker jag på så viktiga saker som tex Bidé. Ja ni vet en sån som stod på badrummen på 80-talen, funktionen var att en stråle skulle spruta horisontellt så man fick ren sin stjärt. Själv har jag aldrig förstått storheten i det hela, men jag är väldigt nyfiken på två saker, hur gick diskussionen innan familjer (på den tiden bidén var populär) skulle inhandla en sådan. Men det jag undrar mest var (eftersom jag antar att det fanns försäljare på kontoren som hade bidén som sitt område) vilka var försäljarens bästa säljknep? Nån som har erfarenhet och vill hjälpa mig i det hela?

Processen möter Godot

Tänk er en stad, någonstans ute i öknen. Värmen ligger som en filt över husen och luften står still. Två män, lite lätt slitna befinner sig någonstans där. Väntar och väntar på att nått ska hända som gör att dom kan ta ett steg till, hem eller bort, det vet dom inte. Paus; Helt plötsligt händer nått, två kvinnor kommer in, den ene äldre och den andre lite yngre. Dom förklarar att för att dom två männen ska kunna lämna stället dom befinner sig på så måste dom iväg. (bakgrund) För att ta sig till Irak behöver man ett visum, för att befinna sig i Irak behöver man ett upphålls visum. Detta ordnar man högst 10 dagar efter man har äntrat landet. Givetvis hade ödet sett till att dessa män befann sig uppe i norra delen av landet när dom fick sitt upphåls visum. Sen för att lämna landet så behöver man ett exit visum. Givetvis ändras lagarna som en labyrint som sluter sig bakom än. När vi nu möter dessa två män befinner dom sig i södra delen av landet, kvicksilvret i den lilla termometern vid det trasiga fönstret darrar vid sifran 48. Männen som nu ser än mer slitna ut, får förklart av kvinnorna som kom in att lagen har precis ändrat sig så för att kunna lämna landet så måste dom upp till kontoret i norr som utfärdade deras uppehållsvisum. Processen tar 5 minuter på plats men resan dit desto längre.

Som en boll kommer jag tillbaks till dig.

Vi sitter still, vi väntar och undertiden vi väntar blir vi gödda. Antingen sitter vi och planerar nya jobb jag och Urban eller så läser jag en bok (just nu Midnattsbarnen, ett måste för den som inte läst den) eller kollar en film, men oftast som det känns iaf. Så blir vi gödda, det är tur att än så länge betalar man bara för övervikten på en bagage och inte på ens extra kilo som man lagt på sig under resan när man ska hem. Det vore iof hemskt förnedrande att stå vid disken till in checkningen och få höra att man gått upp 5 kilo sen man lämnade Arlanda, blickar med avsmak kastade på dig från medresenärerna längre bak i kön. Men det kommer väl det också.

Ny dag nya äventyr

Så var det dags att lämna Bagdad, själv har jag inte riktigt vaknat än, sitter med en torr gammal bit bröd och lite te och försöker.

En sak som jag verkligen skulle velat gått på om jag var hemma nu är ett seminarium som min kära far ett finger med i spelen på. Pressfoto, igår, idag och imorgon! Heter tillställningen, sista anmälningsdagen är imorgon så anmäl er dit och passa också på och kolla in en annan föreläsning som jag kommer gå på den 22 oktober. Framtidsdiskussion på moderna museet med en massa mediemoguler, bildredaktörer som chefredaktörer. Vi ses där! Nu ska tändernas borstas och sen är det öken i ca 7 timmar!

Pepparkvarn?

När objektivet låter som en pepparkvarn när man ska fokusera så vet man 1. att man varit ute i några sandstormar. 2 det är dags för service. Fuck säger jag bara, min 24-70 har hängt sig fokusen ligger på 3 meter, vilket jag inte har speciellt nytta av. Så nu gäller det att mina fasta gluggar håller i sig. Det är iof inte så ofta jag använder zoomen men den är skön att alltid ha med sig. Kvar i väskan ligger en 24 mm, 28, mm och en 50 mm, alla lika underbara att jobba med.

Goooood morning Bagdad!

Igår var det pool häng hos New York Times, det snackades oroliga mammor och dundertabbar vi gjort i jobbet som nästan kostat livet och annan kuriosa. Nu bär det av mot den sista dagen i Bagdad för att imorgon ta bilen ner till Bashra! Under tiden för ni nöja er med en Baghdad by night bild. Ha en riktigt skön lördag!

Dagens bild

Ikväll var det shisha nere vid strandpromenaden. Imorgon är det förhoppningsvis sista dagen i Bagdad och turnen går vidare till nästa stad.

Alla ska sova för nu är det natt

Ligger i sängen och ska snart försöka sova igen, för en liten stund smattrade det till utanför hotellet, verkade vara några dova smällar och sen skottlossning. Vi har ju turen eller snarare lyxen att kunna åka härifrån men inte irakierna. För att kunna förstå flyktingar och krig måste man nog vara med om det. Det går inte att sitta hemma i ett tryggt land och bestämma hur andra ska leva när man själv kan åka vart man vill, när man vill och hur man vill. Skulle jag vilja kan jag bosätta mig i nästan vilket land som helst och börja jobba där. Det kan inte dom. Idag träffade vi en flykting familj som bott i Sverige, jag skäms för min första tanke som slog mig. Dom hade en helt ok lägenhet, med stor tv och det såg allmänt trevligt ut. I mitt trångsynta lilla huvud tänkte jag för mig själv att det här blir inget bra case. Tanken stannade i mitt huvud och försvann lika snabbt som den dykt upp när dom började berätta vad dom varit med om. Pappan sköts ihjäl för fem månader sen, resten kommer ni kunna läsa i SVD. Men vad är yta och pengar? Vad är prylar och vem vill egentligen lämna sitt land? Jag såg ytan, jag såg inte människorna bakom den. Men tanken spinner ändå vidare till folk hemma i Sverige, om jag kunde göra en sån fel bedömning, men hade sen tillfället att sitta ner och få det beskrivet. Se tårarna rinna, se hur det yngsta barnet inte orkade lyssna utan stormade upp på sitt rum för att han nyligen förlorat sin pappa. Hur ska folk då hemma förstå hur det är att vara flykting? Jag skäms.

Back in Baghdad

Så var vi tillbaka i Bagdad igen, resan hit gick genom öknen, en stenig sådan. Vår chaufför hade arabisk musik på högsta volym och jag hade en sprängande huvudvärk och feber. Inte den bästa kombinationen och alldeles för trött för att börja tjafsa om att han skulle stänga av musiken. Jobbet har rullat på som det ska göra och vi är hemma med det första reportaget och en del delar i dom andra också. Det finns alltid två sidor av att vara frilans, dels den underbara friheten att få jobba för vilka man vill och att få göra vad man vill när man vill. Men sen är det den tråkiga delen att sälja in. Nu förtiden säljer jag alltid in materialet innan jag åker på en resa, visserligen dyker man alltid på lite bonus material under resans gång men utgifter ska vara täckta och en lön ska finnas med innan jag sitter på planet. och den här resan är inget undantag, vi har sålt bra men hoppas kunna sälja in lite till med en del saker vi nu dykt på.
Visserligen är det stor skillnad på hur det var när jag sist var här, mycket säkrare och lugnare, fast det är lätt att invaggas i en falsk trygghet. Igår smällde det tex på tre ställen i Bagdad, "bara" några få döda så det ägnades inte ens en notis hemma i Sverige. Nuförtiden rapporteras det bara om det är mer än 100 människor som dött. Innan vi åkte ner var det bissart nog en redaktör som försökte dumpa priset på ett reportage med anledning att det nu inte vara farligt att åka till Irak, och jag kan lova att priset inte var högt från början. Nu ska det sussas för att vila upp sig för morgon dagens arbete. God natt vart du än är!

Kirkuk

Det var några dagar sen jag bloggade nu men befinner mig i Kirkuk en stad som också kallas "Det svarta guldets stad". Här utanför ligger en av världens största olje reserver, vi var vid olje fälten igår kväll. Och jäklar vilken syn det var, dom ständiga elderna som lyste upp himlen och en industri som är från 30 talet. Såg ut som hämtat ur en framtida dystopisk film. Internet här är ungefär lika lätt att få tag i som vatten i öknen så när jag kommer ner till Bagdad igen så kommer det bli mer bloggande. Annars är det som vanligt, upp tidigt jobba hela dagarna och komma hem sent för att som igår bli hem bjuden på te hos en högt uppsatt polis som hade en krokodil i trädgården. Samt en apa och ska snart få sin tiger som han nyligen beställt. Bildbevis kommer snart. På söndag hoppas vi hänga på oljepolisen som ska ut i öknen och säkra pipelines. Nu däremot ska jag hem och fortsätta läsa deckarn som utspelar sig på Gotland, far far away.

Bagdad

Landade oförskämt tidigt imorse och som av en slump så kom min väska allra sist utav alla väskor. Det är alltid en nervös väntan och se en efter en lämna bagagekarusellen och kvar står man som ett fån och hoppas. Men som sagt den kom fram och Urban stod vid ängel statyn och väntade lika sömndrucken som jag. Själv kunde jag knappt hålla ögonen uppe men efter en liten powernapp så bar det av till gröna zonen för att ackreditera mig. Mycket är sig likt men det har hänt en hel del sen jag var här senast, presscentret har flyttats och nya vägar har öppnats. Läget som tur är känns mycket säkrare än sist. Då hörde man skottlossning varje kväll och iaf engång om dagen steg en pelare av rök upp mot skyn som signalera att nån sprängt sig själv i staden. Resten av dagen har annars gått åt till planering och annat fixande, jag har i princip bara haft ett öga öppet hela dagen och så fort jag satt mig ner i mer än 5 min har jag somnat. Så det är med stor glädje jag nu satt ihop det sista som ska skickas till iväg inatt. Med den här internet hastigheten lär det iof komma fram imorgon bitti. hittils har 15 % av 7 mb tagit 20 min... Nu ska det sussas och imorgon bär det av till Kerkuk. Ska bli sjukt spännande att se mer av detta vackra land! Sov gott!

Istanbul

Så sitter man här igen på en flygplats och väntar på flyget. Allt har flutit på oförskämt bra, det enda lilla missödet som hänt var väl att jag missade avfarten till Arlanda. Så det blev en de-tour nästan hela vägen till Uppsala. Men vi hade ju marginal, som min kära pappa lärde sig av sin pappa "man ska ha tid för ett däckbyte". Jag anammar kanske inte alltid det mottot men idag skulle vi nog kunnat byta alla däcken och en kaffe efteråt. Väl på planet träffade jag en sjukt trevlig kille, idag var han städad och vuxen men det visade sig att han hade ett minst sagt brokigt förflutet och värdetransport rån var väl bara en av sakerna han hade gjort förr om åren. Men som sagt sjukt trevlig snubbe! Nu börjar flygplatsen tömmas mer och mer på folk och det är bara taxfree folket som rör sig lite förstrött i den stora hallen. dags för mig att sätta igång med lite jobb som ska skickas inatt. Bilden, just det, sista kvällen i Perpignan, it was love!

En route to Iraq

Så var det dags igen, nytt inlägg och ny resa. Det var ett tag sen jag skrev men kaffelatte bloggar fnns det tillräckligt med här i Sverige. Dagarna har gått snabbt här i Sverige och sommaren har varit underbar. Knappt några jobb alls, Aftonbladet looooovade massa frilans jobb under sommaren men tji fick jag, så därför ska det bli skönt att sticka iväg igen på ny resa. Imorgon bär det av till Irak igen. Det var några år sen jag var där, så det ska bli spännande att se hur landet förändrat sig. Flyger först till Istanbul för att häcka där alldeles för många timmar för att sen flyga över till Bagdad. Sen bär det av till Basra med bil som det ser ut nu. Ska bli väldigt intressant att se mer av landet än militärbaser och Bagdad. Idag har varit en familjedag annars, dom här hemma är inte alltför glada att jag åker igen, av naturliga skäl. Så lång promenad med tjejerna och vår nya familjemedlem Pablita, en indisk gatuhund som jag har tagit med mig hem. Fyra jäkla månader har det tagit för henne att sitta i karantän med nu äntligen är hon ute och myser med oss varje dag. Nu är det dags att dunka av dom sista måste-göra-sakerna innan jag kan ha lördagsmys med familjen. Imorgon upp tidigt och packa, tvätta och hoppa på kärran som ska ta mig ut igen. Trevlig kväll!

Semester

Sitter i köket nere på vårt ställe på Gotland efter en mysig middag med mamma och pappa och Fly och Ebba och väntar på fin besök. Livet lunkar sakta på här nere och i övrigt också. Funderar på över hösten och alla jobb som drar igång nu när sommaren snart är över. Fan vad fort det går. Visst sommaren är inte över än, men om nån vecka är det augusti och sen vips är det höst. Närmsta fotoprojekt som drar igång nu är en utställning på galleri Kleerup, ett kort evenemang med Nikon. Sen går jag och funderar på om det kanske blir en bok till våren, en smal historia om Indien. Har bara en del kvar som jag först kan fota under vintern i Indien när ljuset är rätt. Disiga morgnar och ett härligt släpigt ljus som gör sig bäst på morgonen och kvällen. Utställningen i augusti handlar dock om ett fågelsjukhus som jag besökte i maj. Bilden, en slarv kopia på väntrummet. Vi hörs snart!

Garderoben

Länge sen jag bloggade men jobben lyser med sin frånvaro så det är lite stiltje i mitt liv just nu. Men inom en snar framtid blir det mer hoppas jag. Tills dess kan jag glädja folk med att det åter blir en Planket utställning i år. Verkar som det blir i augusti, tyvärr vet jag inte mer än så men det blir säkert bra som vanligt. Nu ska jag vila mig från garderobs renoveringen som jag sliter med.

Åker söderut

Om en liten stund bär det söderut! Hlea vägen ner till Blekinge, så om det är nån som har några tips på vägen är det bara att hojta till!

Revolutionens vingar

Bloggen har bytt färg idag, på det sättet väljer jag att visa mina sympatier till folket i Iran. Hoppas nu bara att det kommer gå lungt till.

Bröllops yra och EU val

Efter några dagar på Gotland är vi tillbaka i Stockholm. Jag njuter för jag har fått tillbaka min lägenhet  och den känns precis som när jag lämnade den. Hittade min hyresgäst i en kaxig annons på Blocket, "Världens bästa hyresgäst..." och jag kan verkligen hålla med henne att hon var världens bästa hyresgäst. Just nu upptar all min vakna tid att planera den ultimata garderoben. Det blir nog den sista renoveringen jag gör, men eftersom jag tycker att jag fått till resten av lägenheten så bra så vill jag ju bygga den ultimata garderoben. Jag googlar runt och hittar bara inspiration om man har en garderob lika stor som resten av lägenheten. Så har du några tips så skriv gärna dom och också vad du tycker behövs i en garderob. Annars flyter dagarna iväg i en sommrig takt, mycket tennis och vespa körande. Men jag har också bestämt mig vart min röst faller i EU-parlamentsvalet, på Zaida Catalán i miljöpartiet. En vettig kvinna som jag hoppas flytta till Bryssel i höst. Nu ska jag hoppa in i duschen och kicka igång vespan.

Hem ljuva hem

Jo visst tog dom där tolv dagarna lite längre tid, men nu är jag äntligen hemma! Hemma, jag slår upp ögonen och tittar ut, jag befinner mig uppe i trädtopparna. 7-åringen har blivit stor och är mer än liten tonåring än en sjuåring. Min lägenhet är uthyrd tills nästa vecka, så nu bor jag ute i saltsjöbaden med min lilla mini familj. Helt vansinnigt mysigt, hela veckan har jag varit hemma pappa, lämning och hämtning på skolan sen skjutsa till fotbollen, idag var vi och köpte helt kitt till, shorts, benskydd och pjuck! Sista tiden var slitsam i Indien, helt plötsligt rasade jobben in. Aftonbladet ringde in mig för en panik resa till Thailand. Vi åkte till det vidriga stället Pattaya. Jag kan inte för mig liv fatta dom som åker dit på semester, jobbet handlade om sexturister och pedofiler. Så jäkla vidrigt jobb att genomföra, sov knappt en blund dagarna efter och drömde mardrömmar. Kan inte fatta att enbart från Sverige så sker ca 4000 sex köp med barn varje år. Kan inte ens tänka mig hur många det är om man slår ihop alla länder! 

Jag vet att jag behöver vila för säsongen har inte varit munter, jobben har varit bra, men ska jag vara krass så känns det inte som jorden är en så munter plats att befinna sig på. Och värre blir det. Fattar vi hur bra vi har det? Sverige är ett paradis på jorden, men man måste lämna det för att förstå hur underbart det är. Så njut nu i sommar, känn efter i tårna och låt den känslan stanna kvar, för det tänker iaf jag göra.

12 dagar kvar

Så börjar slutet närma sig på denna resa, sista dagarna har varit vansinnigt stressiga. Prio ett har varit att få hem Pabilta, igår köpte jag hennes bur och nu ligger hon i den mest hela tiden. Men kostnaderna börjar sticka iväg, allt som allt tror jag det går på drygt 40 000 kr. Vansinne, men nu är hälften betalt och processen att få hem henne börjat. Förhoppningsvis lyfter hon på fredag! Annars är det deppigare och deppigare att prata med svenska tidningar, nedskärningar och dålig budget. Lågvattensmärket var väl igår när vi blev erbjudna 5000 kr för text och bild från Sri Lanka! Nej tack! Men det är bara att kämpa vidare, det stora Sri Lanka repet kommer gå i Fokus, borde komma in i nästa veckas nummer. Nu ska vi ut och dunka av ett sista reportage här i Delhi!

Läget

Så var jag tillbaka i Delhi, lite tommare och med en ny idee. Läget nere på Sri Lanka var för djävligt, när allt är över så kommer folk säga att vi inget visste och att vi ska lära oss av våra misstag och se till att det inte händer igen. Men visst händer det igen och igen och igen. Vi kunde inte bevittna det med våra egna ögon men vi hörde samma historier från flera källor. Flyktingar som kläs av nakna vid screeningen, män som kvinnor och som sen placeras i dessa interneringsläger som snarare enligt uppgift liknar koncentrationsläger. Det här är bara några av dom saker som händer där nere. Och än värre är väl dom sakerna som vi aldrig kommer att få reda på. Om en liten stund kommer Urban hit och imorgon ska vi bestämma oss för vilka jobba vi ska dunka av här. Sov gott!

snabb bloggat

Läget här är vansinnigt, ingen bryr sig knappt nån access. I natt tåg genom djungeln för att ta oss längre upp till stridigheterna, min fot håller på att ruttna och jag har svamp i skrevet. Solen skiner.

Tiden den bara springer och springer

Det är ruggigt vad tiden springer iväg när man har det som roligast. Idag måste jag börja packa ihop min lägenhet, drar imorgon till Sri Lanka på jobb. och när jag kommer hem igen så har jag bara en dag på mig att lämna lyan innan jag drar till Assam. Kul med mycket jobb, ibland kan det vara bra att släppa taget om en trygghet och tvinga sig själv att snäppa upp sig lite. BTW, när jag nu inte skriver lika mycket här kan ni faktiskt hitta mig på Twitter, i min microblogg. Kan stolt berätta att Britney Spears faktiskt följer min blogg där!!!! En annan glad nyhet för blogg världen är denna nya blogg, Mediestudier. Det är en grupp blogg som skriver om medier, kan stolt säga att min pappa har första inlägget! Check it out! Bilden, den är på några tomtar som sitter och röker hash längs floden Ganga i Rishakesh.

Tidsbristen

Så var vi hemma igen, jag Chris Maluszinsky och Pablita (min hund) begav oss upp i bergen till hitta-dig-själv-paradiset-Rishakesh. Efter 5 spyor av pablita och 7 timmar kom vi tillslut dit, moder ganges ringlar sig genom dalen och längs bergen trängs Ashram och olika yoga retreat. Överallt möter man väserlänningar som set ut som dom precis kommit från inspelningen av Matrix. Nej Rishakesh var kanske inte stället för mig, visst var det härligt att bada i Ganges (nej jag kommer inte dö av förgiftning, vi badade faktiskt där ganges började och vattnet var klart!) och forsränna och åka vespa upp i bergen. Men alla dessa ner rökta yogisar? Antingen så var det 50-60 åringar som under ungdomens år varit hippisar och nu skiljt sig och behövt en hitta sig själv resa eller så är det Israeliska ungdomar som precis muckat från militärtjänsten, den senare kategorin blir jag såååå provocerad av! Visst träffade vi ett helt gäng grymt trevliga människor och jag generaliserar en smula när jag nu skriver, men mitt tips är ÅK INTE DIT! Nu är det bara några veckor kvar innan jag ska hem, ska bli vansinnigt skönt och jag längtar nått sjukt mycket efter mina damer där hemma! Soon baby, soon!

Fy fabian vad varmt det är

För nån dag sen kom Chris Maluzsinsky på besök, han ska vara här i två veckor och bor hemma hos mig, sjukt trevligt. Men idag har värmen stigit ytterligare några grader, 42°+ och min energi är lika med noll! Så dålig uppdatering på bloggen=vidrig värme. Håll till godo med en bild från Bombay förra veckan.

Kameror och pixlar

För några veckor sen var jag hemma i Stockholm på en blixtvisit. En sak som jag hann plocka upp innan jag flög tillbaka var den nya Nikon D3x, i början var jag verkligen inte vän med den alls. Funderade på att byta tillbaka till D3, fick inte ordning på färgerna och massa annat meck. Men det hände nått nu nere i Bombay. Jag kan inte säga att jag har fått ordning på alla delar, tex inomhus under mörka förhållanden. Men i ett hårt utomhusljus, där andras kameror spricker, fick jag ut mjuka och hel tecknande bilder. Det är verkligen samma känsla som när jag fick D3 första gången. Det är helt klart en nivå upp, i bildkvalitet. Eftersom jag nästan alltid plåtar i JPG blir ju kvaliteten därefter, men jag var ju nyfiken hur en råfil såg ut. (jag vet att det är dumt att skriva om allt det här utan att visa bilder men det kommer, jag lovar) Och skillnaden mellan råfilen och JPG filen var stor. Jag gillar JPG kvaliteten, den är råare och har inte lika stort färgomfång som råfilen. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Det är sånt som man får prova fram under resans gång, vad som passar tillvad, lite som att välja film. Om man blandar ihop det här inlägget med debatten om råfiler och vad man får göra, så brukar jag ställa in min kamera att plåta ganska matt. Dvs inte så mycket kontrast, en jämnare grundplåt att börja jobba med. Det här är nått som utvecklats enormt i kameror. Det är stor skillnad bara på D3 och D3X, det är vad man kallar omfånget i bilden, nya kamerorna har mycket större omfång att jobba med. Så nu behöver jag inte göra bilden lika matt för att få ut lika mycket information i den från början. Om jag ska komma till sak, så har mina bilder sett ganska dassiga ut i sitt råformat och gör det ibland fortfarande, men skillnaden nu är att den är mjuk och inte matt. Mycket mer information att jobba med och då blir det också roligare i "mörkummet".

Bombay-Delhi

Jag har aldrig gillat Bombay eller Mumbai om man nu ska vara korrekt. men gårdagens snabb visit tog ändå priset. Värmen igår var så vidrig att det knappt gick att röra sig. Vill ni känna hur det kändes så ta på er ett par långkalsonger och en långärmad tröja, hoppa sen in i en bastu, släng på massa vatten så det blir riktigt fuktigt. När ni sen öppnar dörren för att få lite luft, be någon stå utanför med en hårtork på max värme och spruta rakt i ansiktet på er. Ungefär så varmt var det. Att komma tillbaka till Delhi's 29°+ är som att stiga in i ett kylrum. Svalt och skönt. Det värsta är att det blir bara varmare och varmare här i Delhi också. Dom sista veckorna förra året var nog det varmaste jag upplevt, 45°+. Då längtar man bara till en iskall insjö i nånstans i dom djupa skogarna hemma i svearike. Nu ska jag snart ut och natt jobba! Ha en riktigt skön helg!

Kram

Tidningen Vi från Kongo

Från tidningen Vi i julas. Läs gärna texterna om det går!

Myror i brallan

Eftersom jag behöver undanflykter just nu, sitter med en stor lämning som jag måste lämna idag! Men den kreativa lugnet har inte riktigt infunnit sig... Well i röran hittade jag en skön bild från landsbygden, så en snabb slarv kopia och ett blogg inlägg senare har jag nu lyckats fördriva ytterligare 5 min utan att jobba! För övrigt kan jag rekommendera en visit på Lars Darebergs blogg, för övrigt en väldigt bra blogg. Och idag har han länkat till en intressant diskussion som förs i Danmark just nu. Tänkte publicera en del råfiler och färdiga bilder på bloggen senare och höra vad ni tycker om vad som är ok och inte!

Afghanistan

Så kommer alla sidor utom faktarutorna från Fokus publicering av vårat Afghanistan jobb. 16 sidor blev det, snyggt ritat. Dom är duktiga grabbarna och tjejerna på Wallingatan. 

Böner

Bönutroparen i minareten mittemot mig har äntligen fått ett nytt högtalarsystem! Det låter nästan som musik och trots att han är en av dom sämsta bönutropare jag hört så kan jag nu nästan börja njuta av det. En tanke som jag lekt med i många år är att tjuv koppla högtalarsystemet i Stockholm, ja ni vet det som används första måndagen i varje månad. Det som sänder ut en ljudsignal om vi skulle bli bombade. Tanken hade varit koppla upp sig på nätet och lägga ut en härlig ljudslinga. Tänk er själva en härlig sommarkväll och man helt plötsligt hör "Minnie Ripperton's" härliga stämma sjunga "Loving you". Eller det kanske hade behövts mer än kulen vinter kväll när allt känns hopplöst och deppigt. Jag har iof också lekt med tanken att spela Super Marios ledmotiv. Här i en vuxen version  och här i orginal! Visst är det en rolig tanke! Vilken låt hade ni valt och varför?

Tänk om

Tänk om man kunde förflytta sig tillbaka till sin barndom ibland? Bara för en liten stund inte behöva bry sig om beslut och konsekvenser. Dagen har varit härligt sölig, en promenad med pablita och sedan sitta och läsa på terassen i behagliga 29°+. Har ni inte upptäckt Arto Paasilinna så kan jag varmt rekommendera honom och sen har ni en massa njutning framför er! Har precis läst ut "Milda makter" som handlar om en finsk tornkrans förare som hoppar in som vikarie för gud. Sjukt rolig, men det är ju alla böcker som jag läst av honom. Ikväll är det ytterligare en fest, (det har varit en fasligt festande den här veckan)  med tema Earth Hour! I indien var jord timmen redan kockan 09:30 imorse så den sov jag med släckta lampor mig igenom. Men desto roligare verkar det vara i Sverige där det släcks ner så det märks på flera håll. Mycket god idee, må jag säga!  Annars har vi en hel del, kända fotografer på besök, satt på The Imperial med några av gänget och drack öl i torsdag. bla den duktiga Jessica Dimmock. Men sen ska även Bruno Stevens vara  i stan, den killen har nog fotovärldens sämsta rykte om sig. Jag har inte hört en enda människa säga något gott om den karl. Själv har jag bara sprungit in i honom och har ingen aning om hur karl är. Nu ska det käkas innan strasset ska på! Bilden det är mamma jag och syster.

Dåliga tider

För fyra år sen tog jag flyget över till USA för att skriva kontrakt med WpN, dom första åren var sjukt roliga. En jäkla massa bra människor som satt på desken och slet och bollade ideer och ringde när det var uppdrag. För ett år sen var dom 21 fast anställda på desken och över en natt gick dom ner till 6 anställda. Själv trodde jag att WpN skulle överleva sommaren och konka i höst först. Men inatt fick jag det tråkiga beskedet att dom lägger ner all representation och uppdragsförsäljning. Ingen konkurs, kanske ett sätt att se om dom kan starta upp igen efter krisen lagt sig. Men tyvärr tror jag att dom nu går i graven. Undrar vilka agenturer och fotografer som finns kvar efter den här krisen som ter sig djupare och mörkare hela tiden.

Ny debatt

Börjar sakteligen få lite rät sida på saker och ting här i Delhi igen. Jobben har lyst med sin frånvaro den senaste veckan, men det ser ut som det ska börja rassla på igen snart. Pratade med WpN härom dagen som knappt har haft några uppdrag alls den senaste månaden och visst är det oroväckande. Lika oroväckande var det när jag pratade med Aftonbladet igår där jag hoppades på sommarvik, men det blev inget med det heller. Det får bli en hederlig semester och en massa inringningar och frilansande att hoppas på, inget att hänga läpp för. Skulle det knipa till i kassan så kan jag ju alltid ge mig in i rambranschen igen ;-). I Sverige har debatten om åretsbild äntligen rullat igång... Det är ju iaf ett säkert vår tecken! Många intressanta inlägg och en del skit också. Men debatten är viktig, faran är bara att man tar det allt för personligt när nån går till angrepp mot ens bilder, eller iaf vad man upplever som ett angrepp... Men det är fördelen med att ha en blogg, genom att visa hur man jobbar och skriva om det kan folk få mer förståelse för det. Sen kommer det alltid finnas folk som tycker illa om än, det sticker i ögonen hit och dit. Jag har fått äta mycket skit genom åren och när jag först fått höra det blir jag så klart ledsen. Men jag har alltid försökt vända det till min fördel, separerat skit från snacket, det finns alltid nått bra att hämta ur alla åsikter. Oavsett om dom gillar ens bilder eller hatar dom. Ett av problemen när ens bilder eller en själv hamnar i blåsväder är att man sällan är förberedd på det, och då hamnar lätt taggarna utåt. Då är det bästa att ta ett steg tillbaka och få en överblick och sen ge sig in i debatten i en lugnare ton. Varför skriver jag det här egentligen, det kanske mest verkar nonsens för er som läser, men när jag föreläst på skolor har det här varit en del av det jag tagit upp som jag tycker är viktigt att vara medveten om. Jag hoppas mest att det här inte ska lägga smolk i bägaren för både gamla och nya fotografer där ute. Låt debatten flöda och föra oss framåt, för ska man utvecklas måste man våga misslyckas och när man misslyckas så kommer man aldrig våga ställa sig upp och testa igen om folk står gottar sig i ens misslyckande och då kommer man aldrig att utvecklas. Låt oss istället inspireras och inte glömma att Sverige har en blomstrande fotograf era just nu. Jag skulle tro att det aldrig varit så många svenska fotografer som fått så många internationella priser på ett och samma år som i år vilket för den delen inte gör dom som inte fått priser sämre än dom som fått, smaken är ju trots allt delad....

En avslutning för idag är två sajter att inspireras av. Måhända att bilderna inte är i topp klass men det här länken har en så skön tanke bakom sig, hoppas bara att Nina och Paulinha sätter igång och lägger upp fler bilder! Den andre länken är en grymt bra inspiration hur man kan arbeta när man gör ljudbildspel. Mer om det i ett annat inlägg.

Rock on!

Min knarkhund

Nu under kvällen var jag och Pablita i hennes gamla kvarter, vi tog en lång promenad och jag brukar alltid släppa henne lös där. För några veckor sen upptäckte jag att det växte marijuana i vilt tillstånd där. När jag berättade det för mina indiska polare ryckte dom bara på axlarna och sa att det gör det över hela Indien. Men idag i parken iaf, Pablita strosar som vanligt omkring och jag går runt och filosoferar i parken. Hon gillar blommor så att hon går och sniffar på växter är ingen konstig syn, men den här gången såg jag att hon stod och tuggade marijuana! Inget bra tänkte jag och ryckte genast in, drog bort henne men efter en stund var hon tillbaka för att tugga i sig lite mer. Och efter en stund kommer resultatet, hulkningar och sen kräktes hon. Efter en stund var hon tillbaka och tugga i sig lite mer och sen en ny kräkning. Mycket märkligt beteende, kan det vara så att hon har blivit beroende? Nej skämt åsido, klart hon inte har, men no more drugs for that girl.

Yoggisar

Var ute i Lodhi garden igår och sprang med Pablita (hunden), efter ett tag började det skymma och vi fick nästan trängas i löpspåret. Det känns härligt när det är en sån blandning i motionsspåret. Super tjocka indiska kvinnor i saris, män i kurtas eller i turban svettas tillsammans med stillsamma yoga siluetter i solnedgången på gräsfälten. Här är inget konstigt. Önskar alltid att jag kunde ta med mig dom bästa delarna av exotismen hem till Sverige, men där hade det bara varit konstigt tyvärr. Själv har jag blivit helt frälst efter att nästan betat av hela Cesar Millan's bok "The dog whisperer". Cesar har tydligen ett eget tv program och är en hundtränare från Mexiko som bor i USA och har varit med på Ophera och annat snaskigt. Men hans teori om hundar och hur dom funkar är helt otroligt. Pablita lider av dåligt självförtroende, men med hans tekniker så går det bättre och bättre! För er som har hund, säger jag bara läs den! Det är iaf intressant för en färsking som jag, håller nu på att boka plats på karantänen och har insett att priserna gått upp, 36 000 kostar det att ha henne i tre månaders karantän!!!! Vansinne! Nästan hela EU har inget karantän tvång utan bara regel Sverige, visst fattar jag vitsen, men i min sits blir det ohållbart. Nog om det, på fredag kommer Fokus ut med mitt och Urbans Afghanistan reportage! Här kommer iaf ett provsmak från gränsen mot Pakistan.

Viva la revloution!

Värmen rör sig sakta genom rummet upp på terassen, efter fyra veckor ute på vägen har jag nu kommit tillbaka till vad som känns mer och mer som mitt hem. Har precis klämt flimen "Che" med Benicio del Toro och kan villigt erkänna att jag saknar revolutionen. För några veckor sen pratade jag med en kär vän som jag inte träffat på flera år. Han hjälpte mig i Ache i Indonesien när jag var inbäddad med gerillan i djungeln. Under dagarna när jag väntade på att det skulle bli ett tillfälle för mig att ta mig ut, lärde han mig att köra motorcykel. Vi hängde och hade det fint i ett då så förstört land. Nu kandiderar han till en topp politisk position i regeringen, jag hoppas vara där när han blir invald. Tyvärr fortsätter kriget rasa där, även fast det är i andra former och korruptionen är värre än någonsin. 

Hemma i Stockholm var det förutom en underbar värme och kärlek från familj och vänner nått som mötte mig, en väldigt mörk framtid inte bara för oss fotografer och reportrar. Det var inte direkt någon optimism som jag mötte upp på redaktionerna utan snarare vansinnes skratt utav hur jäkla illa det är ställt. Men som en vän så klokt sa, ja visserligen har företaget gått 5% back och det dras åt överallt men vi har ju fan en vinst på 4 miljarder. I dessa penga stinna tider vi lever i, så blir det absurdum när stora företag sparar in på allt när dom ändå går med miljard eller miljon vinster. Vad ska vi leva på? Fler och fler reklamfotografer går över till dokumentärt och fler dokumentär fotografer går över till reklam. Reklamarna som jag känner som byter sida, är trötta på att inte få befinna sig i verkligheten och reportagefotograferna som går över gör det för att det inte finns tillräckligt med pengar. Själv har jag alltid varit emot reklamfoto, har bara gjort ett enda coporate jobb om jag räknar rätt och det var för en riskkapital firma som ville ha ett julkort. Men min moral är inte högre än någons annan. Och jag har helt tänkt om, nja kanske inte helt och jag tycker fortfarande man ska försöka hålla sig ifrån dom jobben. Men jag har inte så mycket att säga efter det att jag blev erbjuden ett reklam jobb för ett oljebolag och tackade ja för den ringa summan av 50 000 för ett två dagars jobb. Tur i oturen föll det sig så att byrån gillade min stil på bilder men inte kunden så det blev inga oljepengar för min del, men jag sticker inte understolen med att jag hade tackat ja till jobbet. Hörde förresten att den gamle stjärnan Jens Assur ska börja plåta igen, strålande tycker jag. Men frågan är hur pass han kan stå sig i den stenhårda konkurrensen med det nya foto Sverige?

Stocktown!

Efter en kort stop-over i Moskva har jag nu åter landat i gamla svedala. En sak som jag dock undrar efter att ha flugit med ryssar (ni får ursäkta mina fördomar nu) är hur det kommer sig att ryssar alltid ska vara så ryska? Vad möter mig inte på Delhi's flygplats om inte en seg gammal ryss som ser ut som kriget själv i en gammal skinnväst utan nått under. Och när jag väl landar i Moskva och hoppar på transferbussen börjar alla hosta och låta som dom hade den svåraste tuberkulosen och kämpade för sina liv på ett vilohem. Nog 0m det, det är verkligen underbart att vara hemma igen i Sverige. På måndag bär det av mot Norge, till våran hytte och en meter snö och -20° och skidåkning! Nu ska jag snart njuta av en härlig semla! Puss

Natt flyget

Så var jag tillbaka i Delhi igen, har varit helt underbart att komma hem igen. Kabul den här gången var som ett svart hål, ingen framtidstro eller optimism alls. Flera av jobben var väldigt svår jobbade också och med pissväder och svåra förhållanden slet det på mig. Desto mysigare var det att komma hem och mötas av en hund som hoppade och skuttade när hon såg mig, hennes mormor har nu fått fyra valpar! Men Indien blev en kortis, nu sitter jag på flygplatsen och ska snart hoppa på ett plan som ska ta mig först till Moskva och sen hem till Stockholm! Ska bli väldigt härligt att komma på blixtbesök, tyvärr har jag missat hela årets bild, men ikväll avgjordes det. Och en efterlängtad vinnare blev det, Magnus Wennman blev årets fotograf! Stort grattis vännen! Har tyvärr inte kunnat se alla bilder än men det ska bli spännande! Nu måste jag skynda vidare till gaten.

Märkligt irreterande

Har dom senaste dagarna tänkt på en plats och en situation som jag varit med om, men jag kan inte bestämma mig om jag drömt det eller om jag faktiskt upplevt det. Sjukt irriterande!

En påminnelse till alla tävlings sugna!

Glöm inte bort att skicka in bidrag till MILK award, en riktigt saftig prispott väntar vinnaren i denna glada tävling. Kolla in och skicka in, det är ju gratis och det vore ju konstigt att inte se nån svenne i vinnarlistan! 

Två dagar kvar

Nästan allt sitter nu, men vi jobbar in i det sista med dom sista pusselbitarna. Härom dagen var vi hemma hos en familj och gjorde en intervju och tog lite bilder. Farfar i familjen hade jobbat varje dag i hela sitt liv och var urfattig, han berättade att efter hans fru dog så har han inte haft en hel lycklig dag i sitt liv. Så till er som sitter där hemma och klagar på skit saker, ryck upp er och njut av livet istället! Ta vara på livet, det kommer alltid vara orättvist, så ingen idee att snegla på grannen och tänka på hur bra dom har det. Själv blir jag väldigt förvånad när jag läser på danska pressfotografers hemsida om hur, nu när dom inte vinner några priser inte har någon att inspireras av? Jag har skrivit det förut, Sverige har aldrig haft så många grymt duktiga fotografer som det finns nu, och det är inte pga av att vi i Sverige har vunnit tävlingar. Jag vet inte vad det kan vara, men jag är inte förvånad över att det finns så många svenska namn i tävlingsresultaten i år. Gubbarna som har suttit med sina vassa armbågar har börjat lämna redaktionerna och det är en hel ny generation som börjar kunna ta för sig, jag hoppas dom grymma kvinnorna som finns där ute med en kamera på axeln också kan rida på den här vågen. För foto är ingen genusfråga, det finns bara grymma fotografer och dom som är på väg att bli en grym fotograf, alla kan bli det! Det krävs bara ett lite jäklar anamma! Och tillslut en uppmaning till hemma redaktionerna i Stockholm, nu är det ju fan dags att börja skriva lite om dom svenska framgångarna i dom internationella tävlingarna, fast jag förstår er att ni väntar tills POYI är klar för kanske blir det fler vinster! Bilden, en kall dag på Kabul Zoo.