Pablita sover efter en händelserik dag, vaccinering och tre promenader. Jobbet går just nu ut på att maila och läsa på inför kommande resa i februari. Så i väntan på nya bilder kommer nu ett av dom fyra reportagen. Vi börjar med mitt sportreportage, Buzkashi, en galen Afghanistansk häst sport som är en blandning mellan hästpolo och tjurrusning i Pampelona. Lagen ska rida med ett huvudlöst getkadaver runt en plan och den som klarar det och lägger det i mitten vinner. Det mesta är tillåtet.
Efter mycket research och nästan ett års umgänge flyttade igår Pablita in hos mig, första natten gick bra, även fast jag fick sova på golvet bredvid hennes sängkudde. Och vid 07:30, ställde hon sig vid dörren, en lång promenad till hennes gamla kvarter och sen hem igen. Nu ska vi till veterinären för en genomgång och vaccinering. Ha en riktigt skön lördag, lägger upp reportagen senare under dagen.
Just nu toppar SVD med att "Det är lugnt i trafiken", har man det som sin topp bland nyheter så kan det inte hända så mycket eller så har man slutat bry sig vad som händer i världen. Jag lovade att lägga upp lite bilder från årets skörd innan jul och här kommer mina bidrag till årets bild, idag singlar imorgon reportage.
Tillbaka i Delhi efter en snabb vistelse i Bombay, var nere för Sunday Telegraph för att göra en story om filmen "Slumdog millonere". Vi visade filmen för ett gänga gatubarn och skulle få deras reaktioner på den. Filmen var helt fantastisk, för er som kan få tag i den, kolla in den nu!! För er som inte kan få tag i den, säger jag bara se till att få tag i den! Jag hoppas den kommer ut i Sverige, men det borde den gör för den är ju trots allt Oscars nominerad. Imorgon ska jag till en veterinär för att kolla hur svårt det är att ta hem en hund till Sverige. Är det inte en alltför stor apparat så blir jag med hund senare i veckan, förra gången jag bodde här så tog jag hand om en gathund som bodde nedanför mig. Och när jag nu kom tillbaka så kände hon igen mig och jag har varit där och matat henne sen jag landade från Sverige. Men ska hon flytta in hos mig, så vill jag också veta att jag kan ta med mig henne hem också. Så vi får se hur det går....
Så börjar det närma sig slutet på et här året, vi ligger några timmar före så mitt år blir lite kortare än vanligt men vad gör det? Hmm vad ska man säga om året som gått då? Helt fantastiskt underbart skulle jag nog sammanfatta det som. Det bästa av allt är att jag och min flickvän har hittat tillbaka till varandra, vi kollar lägenhet och boar ihop oss. Jobb mässigt har det varit en väldigt massa flängande, roliga och tråkiga jobb vart om vartannat fast 99,9% av alla jobb har varit roliga. Det roligaste har nog varit mitt eget projekt om en biograf i Kabul, testade ett nytt sätt att jobba på som jag var väldigt nöjd med. Stilmässigt har jag lite svårt att säga så mycket om men det känns som jag har utvecklats, små steg fram hela tiden och sen ibland några steg bak. men vilket jobb vi har ändå vi som har möjligheten att jobba med fotografi. Träffa alla dessa fantastiska människor runt om i världen, som den kvinnliga pruttande gängledaren på landsbygden i Indien till den 14-åriga självmordsbombaren som bara ville hem till sin mamma. Trots allt elände som jag sett det här året så var nog den läskigaste situationen på nazist demonstrationen i Salem för några veckor sen. Att känna sånt hat pga mitt utseende är svårt att beskriva. Som alla andra fotografer runt om i världen sitter jag också nu i dagarna och går igenom mina bilder som jag tagit under året för att skicka in till olika tävlingar runt om i världen. Först ut är såklart Årets bild och The photo award och när jag väl är klar ska jag försöka få mig själv att lägga ut årets skörd här på bloggen. Men tills dess får ni hålla tillgodo med en av mina favorit bilder. En handikappad man på landsbygden i Uttar Pradesh som jag blev helt förälskad i, han var så varm och snäll och hade det där magiska lugnet och utstrålningen runt sig. GOTT NYTT ÅR!
Puhh, jag är genom trött. Dagarna jag inte har skrivit har gått åt att fixa upp allt praktiskt här i Delhi. Foregin regestration office brukar vara en mardröm men den här gången gick det väldigt smidigt. Hade med mig alla papper jag kunde tänkas behöva för att få ett multiple visum och en förlängning. I förr går stod jag däremot sent på natten och lagade indisk mat och en polare som hade fest igår. Han är vegetarian och vägrar (har faktiskt aldrig tagit i kött) ta i kött. Så medan Romana som han heter och hans fru Rup stod bredvid geggade jag ihop en ljuvlig marinad. Till och med kocken som kom på morgonen berömde min köks insats.... :-) Ja som ni förstår är jag mycket stolt över det hela! Resten av tiden har jag kittat med lägenheten, för min flickvän kommer/skulle kommit inatt (hennes plan är försenat med 10 timmar, så hade jag tråkigt i Zurich så har hon nu varit där i 24 timmar...) På tisdag drar vi till Nepal för att fira jul sen hem till Delhi för nyår med hela gänget här. På det hela så kommer två andra vänner hit inatt också. Casper ska slagga här i en natt och sen ner till Goa och Frank är på smekmånad och stannar på hotel. Sen kommer Linus imorgon och ska göra ett reportage om hur det är att jobba utomlands och bo i Delhi som fotograf. Ovanpå det hela är det också tävlingsdags och jag hade hoppats hinna färdigt med allt innan Fly kommer ner. Men det smög sig. Föresten så bör ni kolla in den senaste tidningen Vi, sjukt snygg redigering av ett jobb som vi gjorde nere i Goma. Check i out!
Sitter dag och natt med bilderna från Kongo och en jäkla massa andra jobb. Men ljuset i tunneln börjar skymta, vilket känns lite tröstfyllt. Hela Kongo jobbet gick jätte bra och det jag nu stressar för är flytten till Indien. Är det nån som vet någon som vil hyra en lägenhet på söder vid Mariatorget kan dom bara höra av sig till mig. Det är sånna saker och mycket annat som jag måste bli klar med helst denna vecka... Under tiden, ett litet smakprov på vad som kommer från Kongo. Barnsoldater på ett rehab center.
Måste ju visa några bilder från den egentliga orsaken varför det var så viktigt att återskapa all data. Jag satt nämligen i 3 veckor och valde ut och scannade min föräldrars hela fotoarkiv. Det var min och min systers stora 60 års present till dom och precis när jag skulle skicka alla bilder på print för att göra en bok så dog datorn. Men här är några bilder, första bilden är med mamma och syster i Colombia när dom precis plockat upp mig. Andra bilden är en rockande syster med bror i vårt barndomshem i Enskede. ( nu blev det fel men safari fixar inte att klippa och klistra ja ja ni förstår.
Så var dagen D här för min datorhaveri, i slutet på sommaren rasade min hårdisk på min mac book pro och det visade sig vara det värsta felet som kunde uppstå. Tydligen så funkade det inte bara att koppla in hårdsiken och suga ut all data. Utan dom var tvungna att hitta en batch (en del i hårdisken) som var tillverkad under samma period som min hårdisk för att sen ersätta min trasiga batch. Jag fattar hälften, men nu lyckades dom iaf rädda all data på disken och allt jobb som jag gjorde sista veckan i juli är nu räddat. 9400 kr gick det på, saftigt men värt alla pengar då man ju inte kan resa tillbaka i tiden. Men nu har jag en fråga till dig, eller till någon som är bra på externa hårdiskar. Just nu håller jag på att fundera ut ett nytt säkert system för att lagra alla bilder, tidigare har jag gjort en idiot sak som jag bara haft tur att det gått så bra som det gått. Jag har alltid haft med mig min hårdiskar med alla bilder jag tagit digitalt när jag baserat mig utomlands... Smart, nja idiotiskt. Men nu innan det händer något tänkte jag sätta upp en NAS server hemma och en backup på ett annat ställe, men jag undrar lite om det är någon som har nån erfarenhet av detta. Dom hårdiskar jag kollar på är Buffalo linkstation 2 TB och Synology NAS DS207S. Alla tips och tankar mottages tacksamt. Till dess en bild från i somras när Georg Riedel och Sarah Riedel gjorde en liten konsert för familjen nere på vårt ställe på Gotland.
Shit vilken helg det var, i lördags var det vernissage nere i Linköping och jag lät min tidsoptimism gå ut över alla inblandade... Utställningen skulle öppnas kl 14:00 och kl 13:45 satt jag och skrev prislista samtidigt som jag försöker guida en konstkritiker från Corren som ska recensera utställningen. Allt gick bra och det var mycket folk som kom för att vara ute på landet. Men shit vilka fantastiska människor som har hjälpt mig på vägen med utställningen. Som killen på Computer City på kungsgatan som jagar ett speciellt fotopapper åt mig i 2 veckor för att tillslut få buda upp det från lång-bort-i-stan till butiken för att sen inse att den inte ligger i systemet och ger det till mig som en gåva från butiken. Eller killarna på Bengtssons glasmästeri på Wollmaryxkullsgatan som hjälper mig att skära glas och lånar ut sin nitapparat över helgen. Världens tack till er som hjälpt till! Ska lägga upp några bilder från galleriet, för det blev faktiskt en väldigt fin utställningen utställningen tycker jag. Svårt och kul att använda gamla ramar till fotografier. Antingen tar dom ner bilder eller så lyfter dom upp den och i vissa fall tar dom över fotot. Känns ju inte jätte kul när folk kollar mer på ramarna än bilderna. Men det är som sagt en hårfin gräns. Nu letar jag ett galleri här i Stockholm som har en lucka i November och skulle vilja ställa ut dom. Var föresten och plåtande pressbilder till en ny grymt duktig soul artist igår som heter Vanessa Liftig, men jag lyckades med konststycket att få bilden att se ljusskadad ut utan att direkt veta hur jag lyckades. Någon som vet vad jag gjorde?
Efter en helt fantastisk helg som började med en parmiddag i fredags (jag är ju ingen veteran på parmiddagar men börjar nog bli ganska bra på det nu) hemma hos två vänner. Egentligen skulle det pratas bokprojekt men det hanns inte med. Sen på lördagen var det en jobbig körning ner till min kusin Per vars dotter skulle döpas. Både jag och Fly var lite sega efter middagen och vi kom fram till Åmål några minuter försent så dopet hade precis satt igång. Sjukt kul var det iaf att träffa hela släkten och speciellt mina kusinbarn som jag aldrig träffat förut. Sen dess har det varit full produktion här i tomteverkstaden, ramarna står fortfarande överallt. Glaset till ramarna kommer under dagen och bilderna imorgon, så som vanligt så blir det på håret. Det end ajag är lite nervös över är att jag inte fått papper att printa några av bilderna på än. Kanske glömt skriva det men jag har vernissage på mina nya utställning "Tally Ho" nu på lördag nere i Linköping.
Ibland undrar jag hur jag egentligen tänkte, eller rättare sagt om jag verkligen tänkte till. Idag kom resten av dom 400 ramar (tror snarare att det är runt 500 ramar) som jag köpte för någon vecka sedan. Mitt hem är ockuperat, vart jag än går så står det en ram och säger hej! I garderoben, köket, vardagsrummet, tv-rummet och i källaren. Visst nu bor jag i en etta, så det finns ju bara ett rum men men... Jag undrar lite bara hur jag ska få plats med alltihop. Jag har plockat ut ungefär 100 st till mig själv och ska ju kränga resten. Men just önskar jag bara att allihop bara försvann. Obs det ni ser på bilden är bara toppen på isberget!
Helgen är slut och ny vecka hägrar, ja den hägrar nog för jag är inte alls sugen på att det är måndag. Visserligen är alla dagar likadana för mig eftersom jag inte har ett fast jobb att gå till. Men lördag och söndag försöker jag nu förtiden inte ens jobba på. Eller det händer väl, men i denna sega-hitta-inspirations-tid. Ramarna går som smör vilket känns grymt kul, alla sid gigg lönar sig ju inte alltid... Lördagen bestod i svampplockning med mamma och pappa och Fly och vi hittade en hel del goda svampar, trattisarna åkte ner i grytan igår och dom var ljuvliga. Mamma for upp som en raket när vi satt och lunchade i skogen. Hon tycket nämligen det rörde sig något vid hennes bak, och visst där låg en liten esping som inte kunde ringla iväg på det hala sittunderläget. Visst att det var en liten orm men storleken spelar ingen roll här va, jag hade nog flugit lika högt som hon gjorde. Helgens lite besvikelse var nog ändå att lyssna på James Nachtway, han är fotovärldens stora rockstjärna. En äldre alltid välklädd herre som har tagit fantastiska bilder. Det är nog sjukt intressant att lyssna på en riktigt föreläsning med honom men det här föll lite mellan stolarna. Det fanns ingen utgångspunkt och han ville ha en diskussion med publiken hellre än att han stod och prata. Men vad frågar man då en av världens tyngsta fotografer? Alla frågor som poppar upp i huvudet känns liksom lite banala. Det tar ju som alltid ett tag innan publiken börjar känns sig avslappnade och dom intressanta frågorna dyker upp och då bröt dom. Mina två frågor var inte heller så mycket att hänga i julgranen och den sista missuppfatta han och jag var för blyg för att rätta min fråga. Min första fråga var i och med att han bevakat krig så länge så undrade jag om han tyckte att mediabevakningen av konflikter har blivit bättre eller sämre? Jo det tyckte han, min andra fråga var om han trodde att reportaget och bildjournalistiken kunde återhämta sin position som den en gång hade, går det i cykler eller vad trodde han. Min fråga blev slarvigt formulerat och han svarade att han trodde inte på recycling av reportage... Töntigt av mig att inte våga erkänna att jag inte formulerat mig korrekt men så kan det vara. Nu ska jag sätta igång med dagens bestyr! ha en skön dag.
Sent igår kväll började jag packa väskan, inte för jag ska nånstans men för att jag fick en sån där känsla i kroppen att det snart kommer hända nått. Vi får se, man vet ju aldrig lite skönt är det iaf att sortera och ordna upp sin lägenhet och kameraväskan. När Annika jobbade på WpN hände det titt som tätt att hon ringde och hade fått tips på att det snart skulle hända någonting och det slog sällan fel. Här är iaf en bild på hur köket blev, tycker ni jag ska göra om hemsidan?
Seg som en råtta har jag vaknat upp bredvid min prinsessa. Tyvärr så har jag tydligen varit skit grinig i sömnen i natt. Men vad kan man göra när man ska åka jorden runt i tunnelbana och spärrvakten inte ville släppa förbi mig? Igår gjorde jag inte ett enda jobb utan satt på redaktionen hela dagen och pillade med bilder och annat skit. Så dagens foto kommer från förra veckan också plåtad med D700'an. Somalisk fotbollsturnering ute i Rinkeby, efter ett varv runt planen tycker jag inte att jag fått en enda vettig bild. Jag tar sats för att hoppa upp på en liten mur när det säger RITCH.... Och ett nytt väldigt stort lufthål är skapat, jag tappar helt sugen på att plåta och känner mig helt plötsligt väldigt nöjd med dom bilder jag tagit. Nu dags att hoppa in i duschen för att ge mig ut på nya äventyr. Ha en skön dag!
Kom precis hem från jobbet och är lite seg efter dagens jobb och gårdagens bravader. Igår hade Christian Rhen vernissage på sin utställning om en strippklubb i Karlstad. Grymt fina bilder, gå till Marie Levou för att kolla in! Efter blev det iaf middag hemma hos mig, jag slängde ihop nått snabbt för 7 personer, vilket blev ganska gott faktiskt. Trots att alla gick vid halv tolv har jag varit seg hela dagen. Dagens jobb har bestått av att först träffa Christer Fuglesang, grymt skön lirare. Jag fick en autograf och passade på att ställa min egen fråga, -Vilken är den mest realistiska rymdfilmen? Apollo 13, svarade han snabbt och efter det komma Space Odessy 2001. Star Wars ligger långt ifrån sanningen om livet ute i rymden sa Christer även fast han gillade dom väldigt mycket också sa han. En film som han dock starkt ogillade var Armagedon, innan jag kilade vidare sa jag dock till honom att om dom någonsin behöver en hyfsad fotograf till nått rymdäventyr så var jag väldigt intresserad och han fick gärna tipsa om mig.... På lunchen gjorde ett porträtt gigg för en tysk tidningen som jag fått genom WpN. Hyfsat snabbt jobb. Nu har jag ifa kommit på en sak som jag gillar mindre med D700 och det är slutar ljudet, den låter som en D70, alltså lite slappare än D3'an. Men det är inte hela världen det heller. Nu bär det av mot Fjäderholmarna får att spisa middag med grabsen.
Har varit lite dålig på att blogga nu när jag lovat men jag kom inte åt mitt internet hemma igår. Hade visst glömt att betala räkningen och här på jobbet har jag varit tvungen att sitta med bilder från gamla jobb. Norrköpings bilderna blev iaf sköna och speciellt dom som jag tog med D700, nu vet jag inte hur mycket det har med inställningarna och gluggarna att göra. Men jag tog nästan exakt samma bild med både D3 och D700 och med D700 så blev det mycket mjukare och bättre färgtoner. Så en sak som verkar vara förbättrad är vitbalansen iaf. Jag kan tyvärr inte visa dom bilderna för ens dom har gått i tidningen (SVD). Så för att ha några bilder alls att visa från den nya kameran tog jag en promenad runt söder igår och shit vad svårt det är att ta sköna bilder utan nått bra upplägg. Så håll tillgodo med det som finns så kommer det lite roligare bilder nästa vecka!
Vilket dåligt engagemang det är i mina små tävlingar... Rätt svar är ju FIN BAK, väldigt mycket buskis humor men kul att bilden kom in i tidningen iaf... :-) Ikväll rullar jag ut i landet för att jobba så det blir nattpass. Men bilen är laddat med sista delen av flyga drake på cd och då går det snabbt att köra. Hann plocka upp en D700 som jag ska test köra nu, kommer köra så mycket jag hinner med den nu under kommande vecka. Så stay tuned ;-)
Ja just nu är jag slarvig med att blogga men det finns liksom inte ork just nu. Så därför blir det lite mer sporadiskt nu under sommaren, i fredags fyllde jag iaf år, och med feber och stress mage hade jag iaf ett litet kalas. Det var nån som undrade varför jag ställde till med kalas om jag ändå ar så stressad men det är just sådana kvällar som jag lever för. Hur underbart är det inte när man kan samla ihop sina vänner så dom får träffa varandra och bara ha en skön kväll med grill, öl och skön musik. Sån fin födelsedag blev det! Vi festade på till klockan fem på morgonen och jag är fortfarande bakis. Idag började en serie gå i SVD som jag hållit på med i några veckor nu, mycket bilder och intressant text kolla in. Annars var förra veckan roligaste jobb ett dyk jobb ute på Tyresö. kallt som fan men det blev iaf en etta, inte just denna bild dock. Nu ska jag ut och promenera på söder och lapa lite sol.
Så har jag äntligen kommit hem, eller hem kom jag egentligen för drygt en vecka sen. Men det är först nu som jag har haft tid att sitta ner. Mycket har hänt när jag varit borta märker jag, fast dom som har varit kvar har inte märkt det. Lever man mitt i det så ter det sig som myr steg fast kommer man tillbaka efter 8 månader och med nya erfarenheter i ryggsäcken är det tigerskutt. Lite senare ska jag försöka summera mitt Indien fast inte idag. Nej just nu har jag knappt tid att andas, än mindre att landa, jag var dum nog att börja jobb på engång, hann vila en dag sen började jag på SVD. En underbar redaktion att vara på med grymt trevligt folk på, fast jag skulle ändå behövt en veckas andnings paus. Varje gång jag är ute och reser och stannar längre på ett ställe lämnar jag en bit av mig själv där, den platsen fylls upp med nya erfarenheter från det landet vilket ju är fantastiskt, fast ibland känner man sig tom. En tomhet som just nu bara har fyllts med frågor, jag är otroligt glad över att vara hemma igen, hemma hos moder Svea. Fast som sagt det är mycket som hänt. Dom här tankarna startade iof redan för någon månad sen, men jag har tappat framtidstron. Jag tror inte folk förstår hur exklusiva vi är som lever i Sverige, hur underbart land vi lever i. Men samtidigt vad är det för jävla samhälle som låter pensionärer tigga mat på ICA (erfarenhet från helgen)? Just nu kan jag inte se värdet i att sätta ett barn till världen för jag kan just nu inte se det barnet växa upp i en värld värd att leva i. Nu går jag iof inte i skaffa barn tankar men ni förstår grejen. Alla domedags scenarior som vi har sett på film känns det som vi kommer få uppleva innan jag dör. Sopor som vi inte kan ta hand om, energi kris, nytt världskrig, extrema väder katastrofer, varenda jävel får cancer etc. Ja ni hajar läget det ser fan inte ljust ut nu. Det enda positiva är väl att det nu känns legitimt att börja snusa igen. Men jag hoppas att efter några månader i Sverige att jag ska glömma vad jag sett och vet och kunna njuta och börja tro på framtiden igen.
