Flummiga drömmar och fisken

Igår var det bjudning på Terrass la von krogh, Lars Dareberg, som är en fotograf från Sydsvenskan och hans reporter Mikael kom över på kvällskvisten, tanken var att vi skulle bli ett gäng men antingen var folk sjuka eller borta på jobb. Vi blev iaf ett litet gäng, Jean min indiska fotograf kompis och Fred min gay granne kom också över. Sjukt trevlig kväll och alltid kul att prata svenska! Vid tre snåret gick Jean hem och då hade vi bollat fram tre jobb som jag måste hinna med innan jag åker hem. Resten av natten bestod av märkliga drömmar och för en stund sen vaknade jag precis efter jag hade blivit tagen av ryska underrättelsetjänsten (tror jag) och skulle föras bort, långt-bort-i-stan. Fisken är från Andeman och den skulle jag egentligen fått äta om det inte hade varit så att köket på hotellet tappat bort den... Nu ska det jobbas med bilder resten av dagen, kan föresten rekommendera en sak. Just nu går en julskiva på högvarv hemma hos mig, det är soul och blues låtar, men känslan av att lyssna på julsånger i stekande värme nere i Delhi i april är ganska skön! 

Nya tider

Helgen har gått åt att tänka, tänka på vad jag befinner mig just nu. Egentligen är det väl vad hela Indien vistelsen har gått ut på men nu har jag kommit på en sak. För er som hoppas på att läsa djupa och kloka tankar här så kan ni ju klicka er vidare. Det här är bara mina banala vardags tankar som folk i århundraden redan tänkt på men som varje idiot inte kan lära sig av. Trots att jag i förväg redan vet svaret så måste jag plåga mig med att uppleva det och lära mig genom min egna misstag. Men så är väl människan? Jag har nu sedan en tid tillbaks legat hemma och tyck synd om mig och längtat hem till Sverige. Vilket man ju måste få göra ibland, jag har till och med letat ny lägenhet och börjat rita på hur jag ska göra en ny kökshylla och garderob till min lägenhet. Så i morse när jag låg och stirra upp i taket slog det mig att jag kan ju fan inte leva på nått annat ställe. jag är ju fan i Indien och har mindre än två månader kvar innan jag flyttar hem! Ryck upp dig och lev nu! Självklara tankar men det tar ett tag innan man hittar dit. Och följande minuter började jag skissa på tre riktigt bra reportage som jag borde hinna med innan jag sticker hem. En annan sak som slog mig när jag kollade på lägenheter i Stockholm var hur folk möblerar sina hem. Nu kollar jag på 2 or och då har man ett vardagsrum och ett sovrum. I alla lägenheterna så stod det en soffa och en tv i det rummet. Tv:n har en sån central del i alla hem att man skulle kunna tro att det var ett altare! Jag köper inte en större lägenhet så jag kan ha en tv att tillbe. Har folk ingen fantasi? Eller rättare sagt är det de enda folk gör i sina hem? Sover och kollar på tv?

Slarv kopior och monsun regn

Många tankar i huvudet nu, svårt att jonglera med alla, några ramlar mot marken och går sönder. Reportern som jag jobbat med sov över här i natt, jag har inte skrattat så mycket på länge, fan vad skoj det är när man har samma humor och man triggar varandra så det mesta man pekar på blir roligt. Vi skrattade så vi grät efter vi kollade in den här stackars mannen nu är det ju inte säkert att just har samma humor och kommer tycka klippet är ganska tråkigt men ta då en titt till och tänka på att det är en väääääldigt sällsynt liten sak han håller i handen... När vi satt och drack öl på terassen igår skakade hela huset till av en liten jordbävning, sen har moderjord spelat spratt med oss hela dagen. Enligt nyheterna så hade New Delhi ett pre-monsun regn nu under eftermiddagen, vilket i sin tur ledde till elavbrott. Nu måste jag fortsätta jobb lite innan vi ska ut och dricka drinkar. Bilderna är otroligt slarvigt kopierade så tänk inte på det...

Interner

Kom precis tillbaka från ett annorlunda jobb nere i Rajastan, först tuffade jag och min reporter som precis hade landat i Indien ut i natten. Vi hade hoppat på tåget som går till Bombay, men vi skulle av i en liten håla som heter Kota. På klibbiga säten och med stora fläktar i taket färdades vi genom den bäcksvarta natten i sex timmar. Väl på plats möttes vi av en pastor som var vår kontakt person. Neil som min reporter hette var en scotte som jobbade i London, sjukt trevlig kille och i den totala misären så har vi ändå skrattat brallorna av oss. Vi fick några timmars sömn innan det var dags att bege sig till stället vi skulle in på, efter väntan i den stek heta värmen i 7-8 timmar vacklade vi in. Kameran var gömd och vi var inte vilka vi var, jobbet tog ca 15 min och jag kom därifrån med 32 bilder. Inte helt nöjd, men vad kan man göra? Ibland finns bara inte tiden. Jobbet ska gå nästa vecka tror jag och jag hoppas att det kommer få effekt, för det är fan i mig en av dom ruttnaste historierna jag hört. Vi åkte iaf bil hela vägen hem, vilket är genom hela Rajastan, efter ett punkterat däck och ett vansinnigt däckbyte mitt på motorvägen och 11 timmar senare kom vi nu till Delhi. Nu väntar jag på mitt visum och ska få besked om jag fått det eller inte och isf hoppar jag på nån kärra om några timmar kanske. Nu ska jag vila ögonen en liten stund.

Ursäkta röran

Lugnet har börjat lägga sig, fast med den kommer tomheten också. Vänner och familj har avlöst varandra och igår åkte den sista vännen hem. Det enda som finn kvar är en klibbig känsla av att det är nått som saknas i mitt liv. Jag ska bara komma på vad det är, pulsen är nere på det normala och dom sömnlösa nätterna är borta. Semestern som jag varit ute på har varit magisk, vilka jäkla ställen det finns kvar att upptäcka där ute! För er som alltid drömt om att åka till en riktig paradis ö utan så mycket människor kan jag varmt rekommendera Andeman ö-gruppen. Got damn it säger jag bara! Pur vita stränder utan en kotte i närheten, för min del en fördel och för andra kanske inte men öarna är verkligen helt oexploaterade. I morgon hoppar jag på tåget ner mot Rajastan, ska bli skönt att rulla ut i mörkret i den indiska sommar värmen. 

Klibbet

Klibbigt varmt och uttröttande är Delhi just nu, jag och min vän som är på besök gick runt hela dagen igår och shoppade. Eller rättare sagt hon shoppade och jag visade vart. Just nu saknar jag Stockholm, hemmet och allt som finns där. Fast jag saknar också mellanöstern, maten människorna, jobben och livet där nere. Jag vill ut!

Tillbaka till civilisationen

Shit vilket äventyr jag har varit ute på, efter hjärtklappning och tok stress ordinerade jag mig själv några dagars ledighet. Flyget gick ner till Channai och efter det till port Blair som är huvudstaden på ön Andeman som ligger vid Nicobarerna. Ett väldigt oexploaterat paradis som drog ner pulsen rejält. Jag reste utan dator (vilket var första gången i mitt liv som jag varit utan den och mobilen) och hade ingen täckning på mobilen på hotellet. Men nu är ag iaf tillbaks i Delhi och ska vara ledig fram till Söndag sen ska jag ut och flänga igen på nått jobb. 

Gone...

Just nu smälter jag bort i en storstadsdjungel, drömmer konstiga drömmar men ska iväg på äventyr i morgon. Så nu blir det sporadiskt bloggande i 7 dagar. Njut av påsken och ha en fin helg

Nästan helt frisk

Har varit dålig på att blogga dom senaste dagarna men har varit tvungen att ladda batterierna liksom. Pratade med en gammal vän på telefon idag, jag behövde buda en sak i Stockholm och ringde då så klart mitt gamla företag (eller egentligen min gamla chef, som då jobbade på Pedal och nu har budfirman Brorsan). Under gymnasiet jobbade jag nämligen som cykelbud, steg upp 06:00 och jobbade fram tills jag började skolan vid 8-9 snåret. Sen hoppade jag ibland in på lunchen och sen efter skolan. Låter kanske inte så jätte kul men det var ett av mina bästa jobb! Pengarna gick till skolböcker och kläder... Nej inte riktigt, mer fest och tillslut en F90X som var min första egna kamera. På lördag kommer en av mina närmsta vänner Martina och hennes pojkvän tillbaks efter en liten utflykt och sen bär det av på resa igen för min del. Ska möte upp min reporter i Bombay och sen ut på landsbygden. Och efter det ska jag ta lite välbehövlig semester någonstans... Bilden är från ett jobb som gick i SVD för nån vecka sen.

Dessa kvällar...

Ibland har man det för förbannat bra, just nu sitter jag och tillfrisknar på min terass och röker vattenpipa.... Inte jätte bra för halsen men najs. Pulsen har börjat gå ner och jag kan konstatera att jag kommer nog överleva även denna kroppsliga kris. Men som sagt vila i några dagar innan ny resa nästa vecka och nya jobb. Väntar med spänning på några pitchar från NYC som borde bli klara denna vecka. Låtar som går heta på terassen just nu: "Gimme Hope Jo'Anna"-Harry Belafonte. (lyssna på texten grymt bra!) "Hold me closer"-Elton John . Sen en massa mer men lyssna och njut!

Råttan

Jag trodde jag var en reseveteran som fixade tajta resor etc. Men icke, jag kommer aldrig mer göra om en sån här tajt resa, jag har varit ett vrak sen jag kom hem till Delhi efter Stockholms besöket. Med en puls på 180 i vila och feber och hals ont känns det som min dagar är räknade... Nej riktigt så farligt är det inte men jag är lite orolig för min höga puls, känns inget bra alls. Har tagit ledigt nu i eftermiddag och njutit av "Life is Beautiful" med Roberto Beningi, tårarna och skrattet avbryter varandra hela tiden, skönt att kolla på film som berör så mycket. Sen är ju musiken ljuvlig så den går nu på högvarv med dörren öppen till terassen. Nu ska jag klämma en till film innan jag ska knoppa.

Årets bild festen!

Man mår som man förtjänar... Sliten som en krokofant men har kämpat på tappert idag. Gårdagen var helt underbar, började med ett väldigt trevligt morgonmöte fortsatte sedan med en kalasfest i sann fotograf anda. Jag lyckades kamma hem två priser ett tredje pris i sport feature och ett andra pris i porträtt klassen. Men det roligaste är så klart att träffa alla fina vänner grymma kollegor. Helt klart värt att åka hem enbart för det! Morgonen innehöll en tidigt väckning av Martina som skulle hämta nycklar till lägenheten i Delhi och ett möte med en gammal södra polare som håller på med ett grymt spännande projekt på konstfack. Men nu ska jag genomlida 10 timmars flygning i ett grymt bakis/förkylt tillstånd, kan nästan garantera att jag kommer hamna bredvid en familj med småbarn som alla har öroninflammation...

London calling

Seg flight men äntligen i Europa igen, om några timmar står jag på svenskmark. Egentligen har jag inget roligt att berätta om kring min flight det ända som hände var att jag kollade fel på biljetten så blev lite sen men det ordnade sig ju. Ses i morgon!

Resfeber

Ryggen kliar och huden har börjat fjälla, idag upp alldeles för tidigt med tanke på hur mycket sömn jag fått dom senaste dagarna. Men om nån timme ska jag ut till flygplatsen och hoppa på en kärra mot Stocktown! Hela gårdagen var det intensivt tok-jobbande, lyckades skicka några fakturor och maila ang jobb i april. Känns skönt när man börjar få in planeringen och hela tiden tänka två månader i förväg, men håller en lucka öppen med tanke på utvecklingen på ett visst ställe just nu... Vi får se vad som händer, på fredag är det iaf åretsbild utdelningen, ska bli skit kul att träffa alla igen och festa på. Efter min idiot planering så blir det intensivt festande och några möten och sen kanske den jobbigaste flygturen tillbaks. 

Öppna ögonen

Ibland måste man säga till sig själv att öppna ögonen och se vad man har. Ändå kan jag inte undgå att bli stressad, stressad över allt möjligt. Men mest jobbet såklart. Efter fem dagar underbara dagar nere i södra Indien med mamma och pappa där vi mest har legat på en strand och plaskat i 30° varmt vatten har jag dåligt samvete.  Massa nya idéer, bra jobb har dykt upp i huvudet men ändå kunde jag ligga på stranden och undra om folk börjar glömma bort mig. Alltså inte mig men mina jobb, att publiceras i utlandet gör att man blir en dussin fotograf igen. Som en väldigt god vän till mig sa för några veckor sen -Martin! Nu får du fan ta och tagga ner!!! Svårt när man lever med sitt jobb så tätt inpå. Andas, försöker jag säga till mig själv, men sen dyker stressen upp igen. Jag har egentligen inte haft så här bra med jobb som det rullat på den senaste tiden, men ändå tänker jag att jag kan klämma in mer jobb och att jag håller på att bli omkörd från insidan. Lätt att bränna ut sig själv med den filosofin och till vilken nytta? Huvudbryderier, längtar hem till Stockholm och sommarnätterna eller ut på havet och segla stormar och känna regnvinden piska i ansiktet. Försöker just nu ändra min flight till Stockholm, jag åker hem på torsdag dag och landar på fredag natt, sen hem till Indien igen på lördag eftermiddag förbereda ett jobb. Jobb Jobb Jobb Jobb, undrar om jag egentligen skulle palla med och vara ledig på riktigt i två-tre veckor? 

Utan aao smaktar jag pa denna o

Funderade ett tag pa att skriva pa engelska eftersom jag saknar svenskt tangentbord. Men nu befinner vi oss iaf i Kerala. Jag har genomgatt en helkropps massage utan som tur var en happy ending! Det borjade med att jag kladde av mig naken i en kallarskrubb (redan dar var en happy ending inte langt bort kandes det som) Nar jag val stod dar naken kom den jamnariga grabben som skulle massera mig ut och knot en typ tunn gasbinda runt hoften. Sen drog han gasbindan mellan bena sa att den tackte den intima delen och med ett ryck satte han den pa plats... Efter 1 och 1/12 timme var jag mor som en krokodil och hade formodligen lika mycket fett kladd pa kroppen som jag foddes i. Imorn ska vi aka husbat i djungelkanaler och dagen efter blir det plajan for hela slanten!

Guide von krogh

Så fortsätter den guidade turen runt Delhi. Vi har nu kommit underfund med att det bästa är att mamma och pappa gömmer sig en liten bit bort när vi ska åka ritcha. Dom har nämligen en tendens att dra upp priserna... Själv försöker jag inte ge in en tum av princip men men. Efter middagen igår promenerade vi hem till lyan, men nånstans mellan restaurangen och mitt hem blev vi kidnappade. Ett indiskt par hade nämligen förlovnings fest och det är alltid ett stort hallaobalou. Och eftersom MP är vita var vi självklart hedersgäster, när vi försökte ta oss därifrån så fick vi absolut inte det förens vi hade smakat av maten och efterrätterna. Efter att ha blivit filmade och fotograferade med bruden och tvingat i oss lite mat rullade vi hem. Vi prata om det efteråt, undra hur en utländsk familj som hade råkat gå förbi ett svenskt bröllop hade blivit mottagna? Ja inte fan hade dom blivit inbjudna om hedersgäster iaf. Nu ska vi ut och göra staden en dag till innan vi åker ner mot södern imorn och ska plaska och bada.

Fin besök

Har varit lite bortkopplad dom senaste dagarna, jobb för SVD och fix i hemmet och annat tjafs. har egentligen stökat undan saker för att kunna umgås med mamma och pappa som landade igår. Det hade tydligen varit kaos-långkö vid passkontrollen så efter en lång väntan kom dom äntligen ut från ankomsthallen! Sjukt mysigt att dom kommit ner och nu ska jag försöka visa mitt Indien för dom. Värmen ligger som en varm filt över oss just nu och det brukar ju ta några dagar att vänja sig vid den. Hoppas ni får en skön söndag, kram från Delhi!

Snurrigt

Jag vet precis vad som händer med mig just nu. Ena dagen upp andra dagen snurrar huvudet och alla tankar och idéer vet inte vart dom ska ta vägen. Jag har så mycket energi som jag inte vet vart jag ska låta den ta vägen. Som sagt det händer saker i blogg periferin men det är också en tomhet efter Afghanistan. Det är svårt att hoppa mellan kontraster. Från ordentligt slit 24/7 i -20° där människor dör pga att dom bor i tält i kylan till +30° frukost på sin terass och öl i solnedgången. Det är klart man blir lite knäpp av det, annat vore väl konstigt? Hemma i Stockholm finns det alltid folk att prata med och visst finns det här också men visst känns det ensamt ibland. Det här är definitivt en av baksidorna med det här jobbet som vi sällan pratar om. Det här var ingen resa där folk dog framför en, inga överfyllda sjukhus, ingen som sköt på en eller liknande. Tvärtom så fanns ju en glädje på gatan som jag blev väldigt förvånad över. Men kontrasterna är ändå jobbiga. För flera år sedan fattade jag inte Pieters bilder, han ger en bit av sig själv i sina bilder. Skulle det var bildjournalistik? Fuck that säger jag, det är bara du som definierar vad du håller på med. Sen kommer det alltid folk ha synpunkter på det. Jag försöker ge en bit av mig själv i mina bilder, att ligga på gränsen hela tiden. Nu säger jag inte att jag lyckas men jag försöker iaf! Ska man beröra med sina bilder som jag vill göra, så måste det tillkomma nått extra. Inte bara en bra bild, det ska kännas när man tittar på den. Inte som när jag tittar på Paulo Pellegrinis bilder som är vackra, men det stannar där för min del. Men det är det här som också är det jobbiga att ge en del av sig själv i bilden. Speciellt när man fortfarande experimenterar och försöker hitta fram.

What a beutiful morning!

Solen gör ju väldigt mycket för att man ska börja bubbla och komma till liv igen men sen händer det saker i blogg periferien som gör att varje morgon just nu känns väldigt bra. Alltså saker som jag inte kan skriva om men som.. ähh ni förstår! Life is good! Var nere hos min lokala barberare när jag kom hem från Afghanistan och fick en clean shave och en uppsnyggning. Topparna klipptes och polisongerna trimmades. När jag sen ber att få raka mig tittar han på mig. Han ropar in min Sikh polare som säljer mobil abonnemang i affären bredvid. Han frågar om jag verkligen vill raka bort ALLT skägg? Till och med mustaschen? Ja, det var precis vad jag ville, (jag har inte rakat mig rent sen dakke fejden, eller iaf lumpen) då säger Sikhen -Men Martin du som ser så bra ut just nu! -ja men det tar bara 2 veckor sen har jag skägg igen, försökte jag kontra. -Jo men då kommer du gå runt att se ful ut i två veckor!!! Svarade han.... Idag ska jag sitta framför burken hela dagen och gå igenom mail och annat som jag inte hunnit svara på.

Ännu ett Grattis!!!

Har varit ute och slitit för SVD idag. Allt gick bra förutom att en oxe bajsa på min kamera. Så när jag kom hem luktade allt kossa. Men idag fick jag också reda på att mina fina vänner Magnus Wennman och Robert Henriksson har vunnit pris i POY!!!!! Så jäkla coolt tycker jag och helt rätt val. Så ett jätte grattis till er båda!!!

Grattis älskade syster!!!

Världens finaste syster fyller år idag, inte last gammal min tillräckligt för att vara min storasyster. Så största kramen och all min kärlek till dig! Grattis syster!

Home sweet home

Efter en förbannat lång väntan lättade äntligen dimman som låg som ett lock över Kabul igår och ytterligare några timmar senare satt jag på ett plan som faktiskt tog av mot Delhi. En underbar vårvärme välkomnade mig när jag landade, så på kvällen kom grannarna i "Melroseplace" (vi kallar grannområdet det efter alla incidenter...) över och välkomnade mig hem och korkade upp en öl på min terass. Sen satt vi i underbara 26°+ till sent på natten och gaggade och beställde mat. Shit vad skönt att kylan är borta och värmen är tillbaka!!! Idag mellandags fix och imorn jobb för SVD, sen får jag se om et blir nån kortresa innan mamma och pappa kommer ner. Just det i fredags hann vi med att kolla in Buzkashi, som är en lokalform av polo. Fast lite hårdare.... Det var hur häftigt som helst att kolla på och var väl en blandning mellan tjurrusning i Pampelona och intensiv fotboll på Stadion. 50-60 hästar som kämpade om att dra en död get runt planen. Att tillägga är att det mesta är tillåtet i det här spelet... Nu ska jag springa ner till barberaren och få en rakning och hårklippning så jag ser lite mer jag ut.

Skit dag

I flera dagar har jag skojat med Urban att det kommer nog snöa på lördag och att dom skulle ställa in flighten. Så mycket riktigt efter att ha suttit i is kyla och väntat på planet i 5 timmar så ställdes min flight in. Urban som skulle till Dubai kom däremot med sitt. Så istället för att ta det lugnt i ett vårigt Delhi ligger jag ensam på hotellrummet med feber och snorig näsa. Men killen på India Air lät optimistisk, enligt väderleksrapporten ska det iaf bli fint väder på tisdag..... 

En bar fluga i Kabul

Så var vi äntligen klara med familje chattarna. Det enda som återstår nu är en chatt med mig och Urban klockan 13:00. Härom dagen var jag med om en märklig sak, jag och Urban satt och åt frukost när vi börjar prata med en svensk kille som bor här på hotellet. Han var jätte trevlig och jobbade som NGO här nere. Efter ett tag kommer vi in på Stockholm och var jag bodde. Tillslut visar det sig att hans pappa bor i samma hus som jag gör på söder, och jag vet mycket väl vem det är och brukar hälsa när vi ses. Världen är bra liten ibland. Mikael som han heter bjöd iaf med mig på Valentines party igår på FN basen och sen på en liten barrunda. Jäkligt trevligt och märklig stämning. Nu ska vi iaf iväg på Buzkashi som är en väldigt speciell form av polo....

Dockteater

Eftersom vi är två kulturella killar och saknar teatern här i Kabul. Så bestämde vi oss på förmiddagen att sätta upp Hamlet i dockteater form här på hotellet. Bilden är tagen under repetitionen .

With love from Kabul

Godmorgon! En synnerligen förträfflig morgon skulle jag nog säga, njöt av sovmorgon till nio. Sen njöt jag av min första varma dusch på tre dagar och när jag väl kom ner till frukosten gjorde det inte så mycket att den var slut. I dag är det iaf alla hjärtans dag och jag hoppas verkligen att alla som råkat surfa in här pga en googling på "alla hjärtans dag present" nu har hittat något fint till sina kära. Själv ska jag ut på sightsing i Kabul idag, men skickar genom dessa rader en varm alla hjärtans dag hälsning, till alla ni som läser denna blogg och kommer med sköna kommentarer ibland. Så loooooooooots of löööööve och hoppas ni kommer få en njutbar dag!

Morgon frisyren

Jag utlovade bildbevis på min morgonfrisyr förut. Så Sandra, here you go!

Fy fan vad skönt!!!!!!

Det känns helt underbart, den sista familjen är nu skickad och godkänd. Tyvärr blir den inte lika bra ljud mässigt men den funkar. När vi åkte hem från dagens live chatt satt både Urban och jag helt tagna. Det var helt magiskt, det började med att jag hade med datorn och visade bildspelet för dom. Det visade sig att det var första gången som dom såg nått på en dator. Dom skrattade och verkade gilla det iaf. Men det som gjorde dagen så bra var alla riktigt bra frågor som dom fick! Wow, det känns så himla kul när man når igenom till läsarna. Nu är som sagt sista jobbet skickat och det firade vi med en Libanesisk middag på stan. En vattenpipa och en öl. I morgon blir det sovmorgon till nio, ska bli sjukt skönt att få sova ut. I morgon har jag lite mer kraft och skriva hur hela jobbet har gått till. För det har inte varit en enkel resa och den har tagit tid att få fram. Bilden är en av dom byline bilderna som vi fick ta om...

Trött

Uhh kollad precis på klockan och det står 01:00. Urban (min reporter) verkar ha gått och lagt sig. Själv har jag suttit uppe och jobbat med bilderna till sista familjen. Och jag kan meddela att det går trögt. 16 bilder gjorda och jag har 12 bilder kvar + ljudet som ska klippas och mixas. Men nu ska jag nog gå och lägga mig. I morgon kväll ser jag fram emot att lägga benen på bordet och kolla in nån schyst film. Hela världen direkt verkar ha blivit väl mottagen vilket så klart känns jätte kul! Hade hoppats på att kunna smita iväg på en kort break efter Afghanistan, tänkte ta och hälsa på en kompis i Bangkok. Men för några timmar sen ringde min redaktör och frågade om jag kunde åka ner till Israel nästa vecka. Så nu får vi se om det blir Tel Aviv eller Bangkok eller kanske Indien man vet aldrig. Det enda som är skrivit i sten är att min mamma och pappa kommer och hälsar på mig i Delhi näst nästa vecka. Då finns det inga jobb som kan locka mig från lite semester! 

Tam-tara-tam

Så var det dagen D och vi har nu dragit igång Världen direkt på aftonbladet.se! Jag ska skriva mer om allt senare, men nu måste jag göra den sista familjen klar. Lämnade precis ljudspelet för morgondagen och den blev kanske inte lika bra som det ligger idag men bilderna är bättre imorn. Bilden är slakten som jag pratade om tidigare, när geten gjorde sitt sista dödsryck sprutade han ner mina jeans. Och glöm inte bort att chatta med familjen Barakzai-Dawi om några timmar!

Sliten

Hade bokat med fixaren (en fixare är, den person som vi jobbar med som har lokala kontakter och kunskap, typ) att han skulle plocka upp mig vid 06:20. Så upp i ottan igen och ut och vänta, men ingen fixare dök upp. 30 min senare i -20° sladdar han upp och har en usel ursäkt. jag tror faktiskt att det sista reportaget nu är klart. Är inte helt säker, har bara gjort en första urgallring men det känns ganska bra. Nu ska jag bita tag i det andra ljudspelet som jag tyvärr tror inte kommer bli lika bra som det första men vi får se. Bilderna är iaf levererade och i morgon kan ni se första reportaget. För er som inte listat ut det så är jobben till aftonbladet.se köp också SVD där ska det finnas en till ledtråd... Så i morgon smäller det alltså, så därför (även fast det bär emot) måste jag fortsätta jobba nu.

Goooood morning Kabul!!!

Solen skiner och snön knastrar när man går på den, tydligen så har Afghanistan sin kallaste vinter på länge. Frukosten inmundigades tillsammans med två av poliserna som var väldigt trevliga. Jobbet går framåt och vi är nu klara med ytterligare ett reportage, så "two down, one to go, take them ninja" som Rafael i Turtles skulle sagt ;-). Pillet med ljudspelet löste sig och jag kan till och med säga att jag är nöjd med det. Det ska bli kul att höra vad ni tycker, mycket kan såklart bli bättre men men. Annars lunkar allt på som vanligt, vi är halvvägs tidsmässigt och det känns redan som vi varit här en evighet. Men så blir det med sena nätter och tidiga morgnar. Nu har jag tre timmar att jobba med bilder innan vi ska ut och jobba igen. Tillägg; Kom precis ut från duschen som idag mer påminde om en norsk fjällbäck. Sen har Plockepinn nu förtiden inget att komma med när det gäller fraggelfrisyr! Bildbevis kommer senare men har man lockigt hår och inget schampo på några dagar och inte ägt en borste på 10 år så spretar håret åt alla håll!

Snabb bloggat

Ett super kort inlägg, sitter nämligen just nu och redigerar ljud till ett bildspel. Jag har tränat på det tidigare men det tar fortfarande tid att få i ordning ljudet. Men kul är det iaf. Skriver mer senare, vi är iaf klara med vårt andra reportage....

Segt

Just nu sitter jag och svär över en fruktansvärt dålig internet lina. Har suttit och försökt sända bilder i en timme och inte fått iväg en enda bild!!!! Annars har jag trampat lera hela dagen och frusit som fan. I mellan åt försöker jag intala mig själv att det ÄR KUL att jobba så här och det ordnar sig just nu går det bara lite motigt. Och visst är det kul att jobba på det här sättet, även fast just nu skulle jag inte banga på ett super bredband och ett varmt bad och nån som masserade min rygg. 

Blodet sprutar!!!

Det är lite synd att jag inte kan berätta så mycket vad jag håller på med här i Kabul, men jag lovar att nästa vecka får du reda på det. Varje gång jag går utanför dörren blir jag mer och mer inbiten Afghanistan fan. Är otroligt sugen på att bosätta mig här i några månader och jobba, har ett hjärte projekt som skulle bli bra här. Av en händelse råkade jag komma ut när dom vi följer slaktade ett lam idag (du får reda på varför och allt sånt sen). Jag ställde mig på ett ställe där jag skulle få själva slakten. Eftersom jag ännu inte fått någon rutin på slakt så visade det sig vara en miss, efter halsen var skuren sprutade blodet (tarantino släng dig i väggen...). Strålen med blod stänkte ner mig och väggen bakom.. Den svenska närvaron här förstärktes idag med fyra poliser som var här på uppdrag. Nu ska det sussa för ännu en tidig morgon.

Fråga

Hur kommer det sig att hälften av alla mina besökare just nu har råkat ramla in här för att dom googlat "alla hjärtans dag present"?

Snöväder

Idag blir det mer bild än text, jobbet rullar på även fast det går snigel-långsamt. Det hade snöat hela natten så när vi vaknade var det pulssnö i hela Kabul. Nu under kvällen frös det på igen så nu är det ca -7°. Vi ska upp tidigt imorgon så nu är det dags att sussa. 

Kabul2

Så som sagt jag har nu landat i Kabul, resan hit var en mardröm. Jag har i flera dagar sagt att även fast vi har förberett oss otroligt väl kommer mycket att skita sig ändå. Det är bara sånt man måste räkna med. Fick sova två timmar innan jag steg upp och hoppade in i taxin, seglade tyst ensam i ett bäck svart Delhi. Jag och taxi chauffören var så trötta så vi stod och tittade på varandra i 10 sekunder och försökte komma på växeln på en 500 lapp när resan hade kostat 350. Flygplatsen bjöd som vanligt på det kaos som bara världens sämsta flygplats kan göra. Men jag var ute i god tid och behövde inte stressa, stressen kom dock när jag precis skulle slänga upp min väska på bandet. Helt plötsligt var flighten inställd, inställd pga snökaos i Kabul. Efter mycket tjafs visar det sig att det går en till flight några timmar senare. Att tillägga i historien är att jag befinner mig i Indien, i Indien köar man inte, man slår sig fram och fuskar och tjyvar. Jag stod längst fram och höll min plats med livet som insatts. Eftersom det bara fanns ett fåtal platser kvar på den andra flighten trängde sig alla, och jag hamnade längre och längre bak. När det var 30 min kvar innan flighten skulle gå fick jag en plats. Jag förstår nu varför folk blir kära i Afghanistan, det lilla som jag sett är helt underbart. Det är inte vackert i Kabul, bara annorlunda och fantastiskt. 

Kabul

Efter en väldigt strulig resa har jag äntligen landat i Kabul, på hotellet satt Urban Hamid och väntade med en påse svenskt godis!!!! Men skriver mer om allt senare, nu ska det dykas ner i jobbet.

Greyhound racing

Vaknar med en klump i magen och enbild på näthinnan som jag inte kan få bort. Jag vet vad som händer fast jag vill inte veta. Försöker tränga bort det men det går inte. Satt och drack rom med Romana (afp fotografen) till sent i natt. Jag ler när han berättar om sig själv, han en indisk fotograf och jag en svensk och ändå precis likadant. Han är gift och har ett barn, hans fru är konstnär och han berättar om deras duster kring kameran. Han är sjukt duktig och på väg upp och har kommit till insikt att man inte kan vara gift med sin kamera. Det finns viktigare saker här i livet. Men det är en svår balansgång. I morgon bär det av mot Afghanistan och jag börjar bli nervös, inte nervös inför landet utan för jobbet. Vi har förberett oss otroligt väl med kontakter och fixare etc men det finns alltid saker som kommer skita sig och skita sig kommer det göra, det gör det alltid. Mitt prestationsmonster ser just nu som en dreglande greyhound som alldeles snart ska ut och springa, men istället för en kanin så jagar han mig. Men nu ska jag ut i några timmar och försöka fokusera på Andreas Carlgren som deltar i en miljö/buisness konferans. 

Indien

Har haft en besynnerlig dag, och på nått sätt känns det som jag har kommit Indien ett steg närmare. Det sista är svårt att beskriva men det var så det kändes nu när jag gick hem i regnet. Jean en indisk fotograf kompis ringde mig i morse när jag satt och käkade frukost, han satt hemma hos en annan bekant, AP's fotograf Ramon. Som är också en super trevlig Indisk fotograf, vi hängde där ett tag, skulle egentligen tagit en promenad i parken och slöat. Men istället blev vi överbjudna av en engelsk kvinna att plåta och träffa hästpolo höjdare. Jean hade berättat för henne att jag håller på med ett litet projekt om hästpolo-post-kolonial-livsstilen. En märkligare människa var det länge sen jag träffat. Hon är en super tät brittiska som har tre barn och bor här med sin man. Hon gör inte så mycket mer än att hänga på dessa fashionabla tillställningar, men hon var super trevlig. Jag blev introducerad för alla höjdare, presidenten av poloklubben, malaysiska prinsen och andra kändisar. Under sista perioden blir det helt plötsligt kaos, en häst faller ihop mitt på planen, kusen hade fått en hjärtattack och dog knallfall. Hästen bärs bort och matchen fortsätter. Vi drog hem till brittiskan och drack whisky, några polospelare slöt upp och en stund senare kommer hennes mans syster hem som visar sig vara dollar biljonär. På vägen hem gick jag förbi heroinparken där tiggarna hade börjat tända eldar mot kylan. 

Världens sämsta uppfinning

I vår familj har vi en tradition att ge bort tramsiga leksaker till jul. Små obetydliga saker som man absolut skulle kunna vara utan men som visar att man har barnasinnet kvar. I år hade jag hittat den absolut bästa trams saken till min pappa. Det var en sak och en liten historia. (Tyvärr glömde jag saken, men historien var uppskattad). Det var för några månader sen när jag var nere i Bombay för Wall Street Journal och skulle göra ett jobb om fattiga killar som klättrar på livets stege. Jag hade följt med en av killarna hem, han bodde långt ut i förorten och det tog 45 min med tåg att åka ut dit. När jag var klar hade klockan blivit två på natten, jag hade inte fixat något hotell och var ganska mosig efter en hel dags plåtande. Jag köpte den billigaste biljetten och eftersom det inte var rusning fick jag en plats att sitta ner på. I båda sätesgrupperna satt det unga män med gråa ansikten som förmodligen var på väg in till sina natt jobb, vi var 15 stycken som hade klämt ihop oss. Några stationer senare hoppar en försäljare på, han börjar rabbla en monoton säljslinga som han förmodligen dragit 111 gånger den dagen. Först håller han upp en smutsig kam, sen tar han upp en liten mojäng och drar den längs kammen och vips så är den som ny. Det här kan nog vara den sämsta uppfinningen som jag någonsin har sett, vilket självklart fascinerar mig, men jag var trött. Försäljaren skickade runt sin kam-rengörare till männen runt om kring mig. Ingen köpte den. Den här mannen har förmodligen det här som sin enda inkomst källa just nu, han har hittat vad han tycker var en bra uppfinning och försöker kränga den. Förmodligen har han inte sålt en enda av dom under dagen och måste nu bege sig hem till sin fru och säga att det inte blev några pengar idag heller. Han vände sig moloket om och var på väg att hoppa av på nästa station när jag ropar på honom. Jag bestämmer mig för att köpa en kam-rengörare till pappa i julklapp. Försäljaren ryckte till och vände sig om liksom hela vagnen. -I would like to have one of them, please! Plötsligt vaknar hela vagnen till liv, va fan ska den där gringon ha en sån där, hmmm då kanske jag också ska han en, verkar flera tänka. En efter en nickar till försäljaren att dom nog också ska han en, en gubbe köper till och med två! Ingen förstår nog vad som har hänt, inte minst försäljaren, helt plötsligt har han nästan sålt slut på hela sitt lager på världens sämsta pryl. Försäljaren låter mig ta en bild på honom, hans nedstämda ansikte är borta och nu ler han istället.

En kallfront på väg in

Härom dagen när jag hade varit nere och käkat lunch hos mina grannar så stannade deras hyresvärd mig. Han har varit på mig förut, frågat konstiga frågor och undrat varför jag ser ut som en ostbåge. Nu förtiden sträcker jag alltid på mig så fort jag ser honom. Han är iaf medicinman och helar människor enligt han själv. Tex när ena grannen blev urklämd vad hon drömt så (hon hade drömt att hennes syster dog) ville, fel tvingade han nästan dom att offra en get. Om inte så skulle hennes syster dö. Han ropade iaf på mig och jag lovade upp för trappan lite lätt stressad av vad som skulle hända, han spände ögonen i mig och frågade om jag verkligen mådde bra. Lite ursäktande sa jag att jag hade bråttom. Jag lovade att komma tillbaks en annan dag och berätta vad som var på tok. Nått som verkligen är på tok är att Ahmed som jag träffade i Irak (killen på bilden) nu har blivit hotad och tvingats sluta med balett. Hans mamma ringde och var helt ifrån sig och ville fly med båda barnen. Så jävla vidrigt att man hotar en 10 årig grabb till livet för att han dansar balett.

Ny leksak

Köpte en Iphone för nån vecka sen och trodde att jag blivit toklurad igen då det visade sig (nu kommer tekniskt mumbo-jumbo) att jag köpt en 1.1.2 med en 4.6 bootloader. Dvs jag kunde använde den som en Itouch men själva ring funktionen funkade inte. Men idag så lämnade jag in den på en affär här i Indien och en timme senare funkade den. Så nu är jag en lycklig Iphone ägare  som kan ringa med den, med svenska menyer och allt. 

Navelludd

En av mina sena dagars mysterium går upp på att jag helt plötsligt börjat producera navelludd! Det är ju ingen katastrof men med tanke på att jag vaknat tidigt flera helger i rad och kan inte somna om, luktar det gubbe lång väg. Annars rullar jobbet på för fullt, just nu sitter jag med den osexiga delen av jobbet. Förbereda, researcha och förbereda, så på taskiga telefon förbindelser sitter jag och försöker tala tydligt och högt och förklara vem jag är och vad jag vill. Pratade också med min agentur igår, för några veckor sen briserade dom en bomb om att hela företaget skulle struktureras om. Från 21 anställde ner till 6 anställda, det är en ganska stor omställning, samtidigt lägger dom ner nyhetsflödet och satsar bara på uppdrag. Så nu får vi se vad som händer, men just nu verkar ingen agentur gå bra. Amerikanska marknaden går rakt utför och kommer väl hålla på så i några år till. Så den enda marknaden som är att titta på är i Europa just nu. Det är i sånna här tillfällen som det är så skönt att ha flera ben att står på.

Idag testar jag att lägga upp ett bildspel istället för en singelbild. Även fast den är på 380 kb så tar det tid att processa den. Nu sitter jag iof inte på världens snabbaste internet men ändå. Det här är iaf ett jobb som är under arbete och är lång ifrån klart men det vore kul att höra vad ni tycker? Jobbet handlar om överklassen och den kolonialism som ligger som ett grådassigt täcke över det finare Indien. Test kollade på det precis och insåg att kvaliteten suger, men det var iaf ett försök.

The frogs

En polare ringde mig och väckte mig och frågade om han skulle komma och hämta mig. För att gemensamt åka till ett vernissage av Cartier Bresson's utställning på moderna museet. Just då tyckte jag att det var en bra ide, men har gjort en minnesanteckning att hålla mig borta från allt sådant nu. Det var franska ambassaden som anordnade hela spektaklet, och har jag tyckt att poloklubben som jag följt varit snobbig så var det inget jämfört med det här. Det var så skit nödigt så jag vet knappt hur man ska förklara det. Men vidrigare människor var det länge sen jag stött på. Denna totala överklass attityden, där konst är till för dom rika och där det svenska riddarhuset ser ut som ett gäng velorkillar i jämförelse. Den franska och indiska konstvärlden är nog ingenting för mig. Andra halvan av dagen har jag suttit på min terass och läst ut första Stig Larsson boken och käkat pepparkakor med svensk mögelost på. Helgen har varit bra, energin kommer tillbaka och jag har kommit på ett gäng nya idéer och nya reportage. Och just nu är jag otroligt sugen på att åka ut och plåta. 

Post traumatic moon disorder

Vaknade av en bisarr dröm, jag och resten av familjen jagade ungdomsligister som sprang runt på ett tak och pangade duror. Vi började klättra upp för en gammal elmast för att komma till taket som var 20 våningar upp, jag först sen mamma, sen pappa och sen syster. Pappa hade lite svårt att ta sig upp för överhänget, för där fanns det bara grästuvor att hålla sig i, som dessutom hela tiden släppte. Han klarade sig och strax därefter vaknade jag som en gammal pensionär av att behöva kissa kl 08:00 på en lördag morgon. Efter ett halv hjärtat försök att somna om gav jag upp och satte mig istället för att käka frukost på balkongen och läsa Stig Larsson. Det känns ju förträffligt när tjänstefolket säger på ett härligt indiskt-brittiskt vis, -Goodmorning Sir. Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare men eftersom det går så bra just nu har jag ny-rekryterat i von Krogh AB... Så just nu har jag en stab på 4 personer som tillhör tjänstefolket, en maid som städar rummen, en till maid som städar toaletten, en trädgårdsmästare och en betjänt. Och jo jag lovar det är sant, däremot är det inte riktigt frivilligt, dom ingår i lägenheten. Och just nu har jag precis fått en ny maid som jag tror är förtjust i betjänten "Luckman". Jag hoppas iaf på det. Eftersom jag just nu inte riktigt kan skriva vad jag jobbar med så blir det ytligheter, gårdags kvällen tillbringades på en skön restaurang där det var en fantastisk konsert. Så fort jag kommer på vad hon hette ska jag tipsa om det. Men det var en konstig stämning på stan, dom flesta män osade hormoner och det var extremt nära slagsmål flera gånger. Mina grannar påstod att det var månen, men eftersom det var fullmåne för några dagar sen måste det varit post traumatic moon disorder. Killen på bilden var en tokfull jänkare som höll på att åka på stryk ett antal gånger. (att tänka på, det var en jazzkonsert som folk stod och gungade till, inget tokröj som det ser ut på bilden)

Tillbaka

Så var jag tillbaka, tillbaka i ny form hade jag hoppats på men det är ju sällan som på film att man ramlar ner i avgrunden som Gandalf den gråa och sedan reser sig upp i en ny skepnad som den ljuse och klokare. Allt är inte som det ska än och det kommer ta tid, men idag kändes som en bra dag att börja skriva igen. Den 19 januari fyllde den här bloggen 3 år, damn vad tiden går snabbt. Då bodde jag nere i Singapore och njöt av vädret och hade det riktigt bra. Jag kan inte direkt påstå att det var extremt mycket jobb, men det var en start iaf. Tillbaka till min verklighet nu, jag har legat sjuk sen jag kom tillbaka från Sverige, jag tillfrisknade i några dagar. Men efter att ha blivit bjuden på avloppsvatten tidigare i veckan så har jag nu fått vad vi kallar en "Delhi belly"... Våren har sakteligen börjat komma, blommorna på terassen har börjat få gröna blad igen, men morgnarna är fortfarande kalla och råa med dimma. Min energi börjar också komma tillbaka, nu sitter jag mest och förbereder nästa månads stora jobb i Afghanistan, vilket kommer bli otroligt spännande och intressant. Mer om det senare, nu ska jag ner och köpa frukost på marknaden. 

Gott nytt år

Grannen lever och granen var fin. Men tänkte nu ta en pause i bloggandet, vi får se när jag kommer tillbaka. 

God Jul!

Människor är snälla dom, igår kom rörmokaren och en elektriker hit och bytte ut det som hade brunnit. Jag får skriva mer sen för nu står familjen i farstun och väntar på mig, för nu ska grannen ut och huggas! God jul!

En annorlunda jul

Så igår gick äntligen bilen från Stockholm, ner mot Gotland med hela familjen. Lite Tycon varning som alltid, vi hoppade först in i en överlastad bil sen gick pappa och lassade in det sista på oss. På färjan satt vi och pratade om hur mysigt det skulle bli att komma till stugan och tända en brasa och vänta tills huset hade blivit varmt. Äta en macka och dricka en öl. Huset stod kvar,  men när vi kom in stack det i näsan och det låg ett gul-brunt lager i dom rummen som hade varit öppna mot hallen. Elpatronen som styr värmen hade brunnit verkade det som. Som tur var hade branden inte spridit sig och när det hade brunnit får vi nog aldrig reda på. Natten räddades med att hela familjen kröp ihop i det minsta rummet. Det var nog 15 år sen hela familjen sov ihop i ett rum, så lite mysigt var det iaf. Nu hoppas vi att rörmokaren snart kommer över så vi slipper åka tillbaks till Stockholm och fira jul... Det är kallt!

En efterlängtad dag

Nu är julen kommen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär....(Karl-Bertil Johnssons julafton) Shit vad jag har sett fram emot den här dagen, för idag började mitt 14 dagars jullov. Har varit super stressad och nervös i 2 veckor inför gårdagens föreläsning ute på Biskops-Arnö. Det är skillnad att föreläsa för företag som ska inspireras  än en hungrig klass jämnåriga skit duktiga bildjournalister. Men det löner sig alltid att förbereda sig noga. När jag satte igång blev det dock blankt i huvudet, framför allt för att det var ner släckt i klassrummet så jag inte kunde se vad det stod i mitt stolpmanus. Men efter en stund rullade det på och då var det super roligt. Sköna elever som definitivt kommer höja ryktet om svenskt fotografi ute i världen. I morse blev jag dock tvungen att stiga upp snor tidigt, hade min sista lämning till Tyskland. Så nästa vecka kan du kolla in Der Spiegel och se hur det blev nerifrån Puna! 

Snart hemma

Damn vad det är mörkt här, sitter i Helsinki och väntar på mitt flyg som ska ta mig hem. Flygresan gick smärtfritt inga skrikande barn eller pruttande gubbar, hade tänkt jobba men så fort jag satte mig ner somnade jag. Typiskt, och precis innan jag stack från lägenheten fick jag reda på att jag missade två till jobb. Men that is life, från och med tisdag har jag semester....!

Dålig start

Jag kan höra min egen puls när jag vaknar, dunk-dunk-dunk-dunk. Klockan har inte ens ringt och jag vaknar enbart för att jag behöver kissa, men vintern har krupit lite närmare Delhi och det är svin kallt i lägenheten så jag ligger kvar. Magen kurrar och hjärtat slår fortare, jag vet att jag inte har någon frukost och måste gå ner till marknaden för att köpa bröd. Hjärtklappningen beror på att jag har vaknat sjukt stressad, har tusen saker som ska göras i dag (det är iaf vad jag tror, men i själva verket är det ganska lugnt). Men mitt dåliga humör fortsätter och blir inte bättre när jag snittar min tumme med en kniv som det vore en tulpan. Iof har jag nog varit på dåligt humör sen igår, en tidning ringde upp och frågade om jag kunde göra ett jobb nu i helgen. Storyn var så jäkla bra så jag våndas hårt av att jag inte kan göra den. Att kunden var en riktigt bra kund gör ju inte mig gladare att sen min agent inte hade tid att prata med mig gjorde mig ännu grinigare. Fast så här är det varje gång, ska man åka hem tidigare av nån anledning så dyker det alltid upp roliga jobb precis när man lämnat landet. Det är bara ta ett djupt andetag och (skrika jävla skit balle) tänka det kommer fler chanser, du kan inte vara överallt.

Lucia med svensk kolonin

Sen pga jobbet missade jag luciatåget men han precis lagom för att inmundiga mitt första julbord och glögg. Lucia firande är tydligen en klassiker på svenska ambassaden här i Delhi, svensk kolonin var på plats och det var även jag. Mumsade i mig prinskorvar, sill och potatis och allt en svenne-banan kan önska sig. Godnatt

Lucia

En liten nakenråtta väckte mig i morse, sjungande (halvsjungande, för att hon knappt hade vaknat) en lucia sång och fäktandes med sitt plastljus. Det var iaf väldigt mysigt att sitta i Delhi och se och lyssna på 5-åringen hemma i Stockholm. Nu är det inte många dagar kvar innan jag lyfter mot Stockholm, förstår inte riktigt ur jag ska hinna med allt. Nu är det sista rycket på klappjakten, sen hem och välja bilder till föreläsningen och planera januari och februari. Har trillat in några förfrågningar och ska bara se till så att dom inte krockar. Käka några lussebullar åt mig också, hoppas få några på ambassaden ikväll men man vet aldrig.

Godmorgon!

En riktig skön morgon hittills, vaknade hade inte drömt massa konstiga saker (har nämligen drömt en massa konstiga drömmar dom senaste nätterna). När jag ligger i sängen och snoozar får jag extremt lust på nybakat bröd och färskjuice. Ner till bagaren, beställde juice på vägen, plockar upp några nybakade rosti (mjukt tunt platt bröd, typ som nan). Sen tillbaks till juice mannan, han känner igen mig nu och sa bara att jag skulle komma förbi i morgon eftersom jag inte hade jämn växel. På vägen hem cyklar mjölkbudet förbi, fyra skinande mjölkkannor skakar till när han sneddar förbi mig. Och det bästa hände precis, jag bor på tredje våningen uppe på taket och att se ett huvud sticka upp vid terrasskanten känns inte helt naturligt. Men likt Sickan i Jönssonligan på Mallorca stack det helt plötsligt upp en liten indier som renoverar fasaden bredvid. 

Varning för nörderi!

Efter att jag installerat Leoparden har det mesta gått utför, vissa saker har absolut inte med Leoparden att göra utan pga min käre vän Robert Henriksson. Robert rår inte för det men leoparden skulle jag inte ge bort till min värsta fiende. Ingenting funkar som det ska och min cd/dvd läsare/brännare har verkligen ballat ur. Men mitt största problem är det som Robert har orsakat, för nån vecka sen skulle jag skicka över en bild till Fotografi till salu som nu hänger på galleri Kontrast. (BTW så borde ni gå in och kika på utställningen, har hört att det hänger mycket fint) Jag insåg efter en stund att min kalibrering av min skärm sög, så jag ropade på hjälp och till min undsättning kom Robban. Han mailade över en färgprofil som enligt honom skulle passa min skärm. För er som är på väg att sluta läsa nu ska jag försöka förklara. När jag gör i ordning bilder på min skärm ser dom perfekta ut eftersom jag ser färgerna som jag vill ha dom. Men det spelar ingen roll om det ser bra ut på min skärm om det inte stämmer överens med den gemene färgverkligheten. Så man kan säga att jag levt i min egen värld under några år och min bilder som jag tyckt sett bra ut hos mig har förmodligen sett piss ut hos dig, dvs jag måste göra om hela mitt arkiv, hemsida etc... Så tillbaka till problemet, när jag nu sitter och gör ut bilder till föreläsningen ser grundbilderna skit ut från början, spruckna och vissa oanvändbara! Nu under morgonen har jag suttit och försökt ladda ner olika program från Nikon, (capture NX, tex är bättre program att öppna bilder i och göra småjusteringar än Photoshop) det finns ju en uppsjö med program som kan "lura" datan i bilden och få fram mer info än vad som finns i bilden och på så sätt göra bilden användbar igen. Men ingen av programmen funkar till det fantastiska jävla skit leoparden!!!!! 

Va fan????

Hur tänker man egentligen när man låter Alex Schulman blogga från Nobel festen? Eller hur tänker man när man släpper in honom där? Få saker jag blir tokig på och få människor som jag verkligen inte gillar och han är en av dom. Jag vet att jag inte borde bry mig och det ska jag inte från och med NU! 

Skadad

Har sprungit runt på stan och letat efter "den" bilden, tillslut hittade jag till stället där den kunde tas. Jag kan inte riktigt berätta allt eftersom det är en julklapp men den blir fin iaf. Och jag upptäckte nått nytt med Indien och foto. För att ta bra street bilder ska man inte gå runt utan bara sätta sig på ett bra ställe och vänta, jag satt i 40 min och bara iakttog  folk som jag gick förbi och tillslut hittade jag en bild som kändes bra och jag fångade den. Så när jag kommer tillbaka ska jag hitta fler ställen där jag kan fånga folk på bild. När jag sen var på väg tillbaka för att köpa lite julklappar (nu låter det som det är det enda jag gör men det tar tid här i Delhi att hitta det som är bra) blev jag attackerad. Precis när jag satte foten ut i gatan var det nått som åkte rakt in i ögat. För ett ögonblick såg jag ingenting, det brände till och jag fick panik, bilar svischade förbi och jag lyckades hamna på en refug, såg fortfarande ingenting. En liten stund senare trodde jag att det blivit bättre så jag försökte shoppa vidare, det gick inte, in på Mc Donalds beställde nått lätt och baddade ögat. Det blev lite bättre, jag bestämde mig för att åka hem men hamnade istället mitt i en stor demonstration som spärrade av den stora gatan utanför. Så med ett skadat öga och några påsar presenter försöker jag plåta eländet, det gick sådär men nu är jag iaf hemma.

Mr muscle

Varje gång jag har varit borta längre perioder har jag alltid tänkt att jag ska börja träna. Kunna komma hem med en vältränad kropp och vara mästare på kung-fu. Jag har lyckats träna i max 3 veckor, sen har jag oftast åkt ut på jobb och bara glömt bort att plocka upp det när jag kom hem... Så nu gör jag ett nytt försök, varje morgon sedan några dagar tillbaka gör jag morgongymnastik.  Låter väldigt mycket 50-tal och det är det säkert, mamma och pappa har gjort det varje morgon så länge jag kan minnas. Det började väldigt ynkligt och jag kan inte direkt säga att jag är på topp än, men jag kan nu röra mig dagen efter iaf. 60 situps, 25 armhävningar och 30 rygglyft det är iaf en start. Så min plan är att i jan när jag kommer tillbaks från jullovet börja på Yoga sen har jag tagit med klätterutrustningen och hoppas också hitta nån form av kampsport. Känner jag mig själv så ska jag vara glad om jag gör lite morgongympa nån gång i veckan. Men vi får se. Nu ska det brunchas med grannarna.

Hemma

Nu är det faktiskt bara 8 dagar innan jag är hemma i Sverige igen, tiden går så sjukt snabbt. Pratade med Clarenskan på telefonen idag. Gick igenom föreläsningen och det är en hel del att förbereda innan jag är klar. Men det är kul att gå igenom och bolla och vända ut och in på sig själv. Lyxade till mig en italiensk lunch idag nere i kolonial kvarteren. Vi kallar dom så just för att det bara springer runt hemmafruar, diplomatbarn och annat löst västerländskt folk. Lite dyrare och väldigt mysigt men ändå ganska knäppt. Tänk om det skulle finnas nått sånt i Stockholm? På vägen hem sprang jag in i kvarterets telefon kille som hade gjort sig lite fredags fin i sin rosa tröja.

Dagens nyhet

Just nu toppar den här nyheten Hindustan Times första sida. Det handlar om ett par barn som har övergett sina gamla föräldrar. Tydligen så är det så att är du vuxen och har riktigt gamla föräldrar och överger dom så åker du på böter och fängelse!

En sak till!

Glömde ju bort att jag hade tänkte tipsa om den bästa bloggen just nu, gå in och läs Moa Karlberg's texter. Inte nog med att hon tar grymma bilder hon skriver underbart också!

Julkrubban

Var på en fantastisk marknad igår, eller egentligen var det samma saker i varenda stånd men maten var himmelsk. Det var precis som i Singapore, massa små matstånd med olika godsaker. Jag åt på "Momo Mia", momos är dumplings på indiska, och dom här var ljuvliga. Smälte i munnen, handlade lite mer julklappar och åkte hem sen. Bilden är julkrubban i centrala Delhi, Jesus är ersatt av 20 kaniner.

Vintern är här

Har frusit som hund i natt, vintern börjar närma sig Delhi också. Fast här har jag fått förklarat för mig går allt super snabbt. Just nu är det höst, den pågår i ca en månad sen är det vinter som pågår i ca en månad också sen vår lika kort och sen sommar. Så i februari börjar det bli varmt igen. Fast det är bara nätterna som är kalla dagarna är ljuvliga, just nu är det så där härligt varmt som det kan vara på våren när snön fortfarande ligger kvar och solen gassar. I natt blir det sovsäck nu ut och leta julklappar och äta lunch, för att sen sätta mig mig föreläsningen igen. Så mycket och så lite, förstå du vad jag menar då? Bilden, det är mina valpar på gatan!

Vuxen poäng...

Jag samlar barnsliga vuxen poäng just nu, eller egentligen handlar det inte om vuxen poäng alls utan mer att jobba bort en fobi som jag har. Min bankfobi är fortfarande jobbig men det blir bättre, idag har jag vågat logga in flera gånger och betalt räkningar i tid etc. Känns mycket skönt även fast du kanske tycker att jag är lite efterbliven som är stolt över det här. men vi har alla våra issues. Dagen har gått åt att jobba ut dom resterande bilderna från Yoga centret, eftersom det är första gången jag jobbar för Der Spiegel så har jag lagt ner sjukt mycket tid på kopiorna och urvalet. Lite överarbetat men fick precis ett mail från dom och dom var jätte nöjda med materialet så det känns iaf skönt. Lämnade 20 bilder som ska ner till 2-4 sidor, ska bli spännande att se hur det blir. Nu hoppas jag bara att dom hinner betala fakturan så jag kommer kunna köpa lite julklappar också. Veckan är annars ganska tjock, ska plåta två lösa pitchar till agenturen och ska göra i ordning föreläsningen som jag ska hålla på Biskobs Arnö när jag kommer hem. Börjar bli lite nervös inför det, måste bara få ner allt som jag ska säga i stolpar.

En sak till

Glömde ju säga det, jag har uppdaterat min portfolie så gå in här och kika på den.

Första advent!

Året har ju gått ruggigt snabbt nu är vi tillbaka i december och idag är det första advent. Tyvärr blir det inga lussebullar eller glögg för min del (vilket jag just nu saknar). Men jag kom precis från en super trevlig grann brunch. Håller på att fundera på hur min blogg julkalender ska utformas så just nu är vi lite sena men den öppnar snart... Nu ska det jobbas ut dom sista bilderna från Yoga centret. 

Krångel

Datorn krånglade hela dagen igår så det blev inte många bilder gjorda, men nu har jag iaf fått en hyfsad (väldigt mycket bättre än min tidigare) färgprofil till skärmen av min snälle kompis Robban. Dom senaste dagarna har jag haft två stycken konstiga Ritcha (billigaste taxin på tre hjul) upplevelser, Först satt jag i lugnan ro på väg hem, när nått ljud från nån annan bil låter precis som min dörrklocka här i Delhi, min hjärna var nog lite trött för den kopplade inte på en gång att jag satt i en taxi så i en microsekund var jag på väg att öppna någon dörr. Och igår när jag hoppade in i en Ritcha så var chauffören väldigt speciell. Först av allt såg han ut som en Hompa-Lumpier, sen hade han dekorerat hela innertaket med bilder på sig själv såg det ut som. Sen när jag kom hem googlade jag hans namn och då dyker presidenten upp, så det måste ha varit en jäkligt lik look-alike av presidenten. Han hette iaf Vijay Abdul Kalam. 

Nu ska jag springa ut och köpa frukt till fruksot och sen sätta mig och jobba ut bilder hela dagen.

Godmorgon!

Jag hoppas du sovit gott, för det har jag, jag har varit sjuk dom senaste dagarna men idag vaknade jag upp och kände mig bättre. Jag ska hoppa in i en "auto" snart och bege mig mot flygplatsen. På dagens första sida av "The Indian EXPRESS" kan man läsa att Delhi's flygplats "Indira Gandhi....." har blivit rankad som den 5 värsta flygplatsen i världen. Jag har besökt två av dom andra, Bagdad's flygplats BIAP och Paris, Charles de Gaulle. Som för övrigt är den enda flygplatsen där jag har missat ett plan. Sen fanns det massa annat att läsa om i tidningen men jag fastnade för dagens två insändare som båda handlade om nedsmutsningen i Pune. Den ena vill att floden som går genom stan ska rensas för att det är så mycket ohälsa runt om den och den andra tycker det var pinsamt när utlänningar kommer på besök och skrattar åt dom påvra förhållandena, såsom vägar och renhållning. Och där fick jag mina fördomar punkterade, skönt för jag trodde nästan att folk här inte längre brydde sig om kaoset och föroreningen. Det sista jag hann med igår var att käka middag med reportern, tillslut hamnade vi på en av Pune's hårdrocksklubbar, eller alltså det var en jazzklubb som spelade svintung heavymetal blandat med Iron Maiden, där vanliga killar satt och headbangade och njöt.

Motsatser

Jag har några gånger nu skrivit om min frustration över att det inte finns nån logik i att det är så mycket lättare att rasera än att bygga upp. En sak som är bra när man reser själv är att man har mycket tid att tänka och jag har nu kommit på svaret (iaf mitt svar). Det är meningen att det ska ta långtid att bygga saker så att vi ska ta hand och värna om det. Om det inte var svårt att bygga saker och lång tog tid skulle vi nog leva i ett väldigt konstigt samhälle. Tänk dig själv att det skulle gå lika snabbt att bygga ett hus som det tar att riva det. Eller att hoppa in ett 5-årigt förhållande lika snabbt som det tar att säga att -Det är slut. Det hade inte funnits något att bry sig om längre, därför tar det längre tid att bygga saker än att ha sönder dom. Och för er som tror att jag har blivit religiös eller håller på att flumma ut här i Indien, well ni har fel. Bara några vardags tankar från ett hotellrum.

Yoga

Jag börjar bli ganska såld på det här nu. Yoga, det är det reportaget handlar om och visst har man gjort krigaren och solhälsningen men det här gänget är mästare. Det känns som att hänga runt bland jedi, uråldrig kunskap och tålamod som bara få. Jag funderar seriöst på att börja praktisera Yoga igen (alltså vi hade det schema lagt under gymnasiet, jag gick ju teater!). Det ser iaf så skönt ut och det här gänget som jag följer nu där är medelåldern ca 50-60 år och alla är pigga som bara den. Så skulle man råka bli gammal så kan det ju vara kul om man kan hålla kroppen vid pigg också. Det är iaf sista dagen och jag är nöjd med bilderna så nu i eftermiddag så blir det bonus material vilket alltid är skönt, slippa behöva leta efter bilder utan istället låta dom komma till sig.

Pune

Sov som ett barn i natt. Jag sov 8 nästan 9 timmar och skulle behöva sova minst lika mycket till. Jag mötte upp reportern från Der Spiegel igår och var ute och käkade middag tillsammans, riktigt trevlig kille så det ska bli kul att jobba ihop. jag har faktiskt redan börjat plåta men vi har en lunch paus och sätter igång kl 15 igen, lite märkligt men gubben som vi följer är 90 år gammal så med all respekt får han vila upp sig emellan. Nu ska jag springa iväg och käka lite lunch och sen plåta vidare. Här kommer en annan cool kvinna på 80 år! En slarv kopia från idag. Och visst älskar man den nya D3 som jag han få innan jag lämnade Sverige, lite meckigt är det för jag hann inte få nån FX glugg så nu plåtar jag bara på fast 35 mm och 50 mm. Men det är utmanande.

Färsk frukt

Sprang precis ner på gatan för att köpa lite frukt till frukost, magknipen sätter igång igen. Det här är en märklig grej, jag blir väldigt sällan magsjuk när jag åker utomlands men så fort jag kommer hem till Sverige igen så blir jag kass i kistan. Jag hjälper dessutom till med att inte hinna med att äta och stressa i 180. Gårdagen var helt vansinnig och som ett tips till alla KÖP INTE NYA LEOPARDEN!!!! Iaf inte än, den suger nämligen! Jag satt hela dagen igår och försökte bränna två dvd skivor med bilder som skulle Fedexas till USA. Well well det får bli en historia en annan dag för nu ska jag strax med flyget till Pune!

Vilka dagar

I rasslande fart har jag gjort Stockholm på tre dagar. Igår var det utdelning av stora journalist priset som var anledningen att jag åkte över. Jag ska skriva mer om det när jag landar i Delhi för nu sitter jag på flygplasten i Munchen och incheckningen har precis börjat. Vi vann inte men för min del var det stiligt nog att vara nominerad. Et stort och varmt tack till gänget på Aftonbladet, ingen nämnd och ingen glömd, men det är dom på webben som är dom stora stjärnorna bakom det hela! 

Go west

Det är alltid jobbigare att flyga väst än öst, tidsskillnaden blir på nått sätt jobbigare. Efter några timmars flygande sitter jag iaf nu på flygplatsen i Wien. Jag har iaf tröttnat på Delhi och flyttar hem igen, nej jag ska faktiskt bara vara hemma till på fredag sen lyfter jag igen. Kort och gott så gick flygresan bra, det enda var min stolskompis, han fäktade med armarna när han åt och spred ut sig över mitt säte. Sömnen blev det sisådär med så jag går på sparlåga. Nu är det snart boarding och om några timmar är jag i Stockholm igen!!!!

Intesiva flygattacker

Jag skäms för att säga det men jag utförde ett litet experiment igår på ett levande djur. Varje morgon vaknar jag nämligen med några nya myggbett. Dom är inte lika pigga som i Sverige så efter dom druckit sig mätta på mitt blod hänger dom kvar i lyan och softar. Så jag brukar gå runt och döda dom som jag hittar, men igår fångade jag en av dom i en plastpåse. Han var tjock på blod och jag ville se om han/hon skulle lägga ägg eller vad hans plan var? Så jag gjorde ett litet hål i påsen och droppade in lite vatten och la honom i byrålådan. Jag ville ju inte att städerskan skulle hitta honom, för då hade hon nog tycket att jag var knäpp på riktigt. Well, dagen gick och jag kikade i lådan lite då och då men ingenting hände. Så tillslut fick jag dåligt samvete och släppte ut honom. I min naiva värld trodde jag att han skulle lida att Stockholms syndromet och berätta för sina polare att dom skulle sluta suga blod av mig men inte. Jag har aldrig varit med om nått liknade, för i natt turades dom om med att anfalla mig, jag har alltså vaknat en gång i timmen nästan hela natten pga intensiva flygattacker. Föresten så fick jag ett roligt mail från Der Spielgel som ville att jag skulle jobba för dom nästa vecka nere i Maharashtra! Skoj, klippet är från Wall street Journal jobbet där jag fick första sidan i helgbilagan.

Ingen lyx

Även fast jag verkligen gillar min lägenhet här i Delhi kan jag kort och gott säga att jag bodde mycket tjusigare i Singapore. Imorse var varmvattnet slut, ingen hit nu när det börjar bli kallt här. har suttit och läst igenom lite olika bloggar nu på morgonen och shit vad det händer saker. Förutom att jag glömde bort min väns födelsedag igår (förlåt Robert och världens grattis i efterskott!!!) så är jag helt förundrad över hur många vänner som är på smällen. 5 polare! Vad har hänt? Vad har jag missat? När växte alla upp och blev redo att bli föräldrar???? I vilket fall, är det fantastiskt kul för er så ett stort grattis till er alla!