Fortsatt höga halter av pollen...

Häromdan hörde min polare Dean av sig till mig, hans polare från USA var på väg över till Sverige för att göra ett jobb om Irakiska flyktingar. Så just nu bor hon på soffan hemma hos mig, det är kul att se hur nån som kommer utifrån planerar och jobbar på sin egen bakgård. Hon hade nog en liten annan bild av Sverige än som det är, jag fattar inte vad Sverige huset och kungahuse gör när det kommer över en amerikansk journalist och tror sig finna typ tältläger med irakiska flyktingar. Nu överdriver jag lite och visst är hon en anningens naiv men men. Nu är det dags att sätta tänderna i bildtexterna till Bilbo bilderna...

Pollen

Ush jag har varit riktigt dålig den senste tiden på att blogga, inte för att jag har haft så värst mycket för mig men jag har tänkt. Tänkt på en massa saker, härom kvällen såg jag på Titanic som gick på tv, tårarna kunde hållas emot på slutet. Jag började tänka på när vi var i Thailand mitt under tsunamin. Ingenting hände min familj, men jag hade mardrömmar en långtid efter, samma dröm rullade hela tiden. Det var min syster som drogs ut av vågen och jag kunde inte rädda henne. Det var en fruktansvärd dröm som tog långtid att bli av med. Dom senaste dagarna har jag plåtat den lille halv apan Bilbo som bor i Alvik och på Skansen, en underbar liten filur. Den slutatde dock vara lika söt när jag fick reda på att den steg upp kl 05:00 dvs jag blev tvungen att stiga upp 04:00 för att kunna få morgon rutinerna. Min sömn rytm är fortfarande rubbad så nu ska jag knoppa. Föresten, ser ni nån som har röda ögon och går och snyter sig hela tiden så är det jag, pollen säsongen har nämligen börjat!!!!

Spring tour 07

Den här veckan måste vara årsmöte veckan, alla saker som jag är engagerad i har det iaf. I tisdags var det styrelse möte för reportrar utan gränser och igår var det PFK's otroligt välbesökta årsmöte.... Känns kul att kunna hjälpa till lite i frågor som jag brinner för. Veckans tråkigaste årsmöte är nog ändå ikväll, nämligen min egen brf. Har inte varit på ett enda möte sen jag flyttade in så det känns ändå som jag måste gå. Annars tar jag just nu det så lugnt så att det igår började klia i kroppen, jag funderar starkt på att börja snusa igen. Går egentligen och väntar på att sätta igång med årets stora reportage men det är nått som jag inte riktigt styr över så under tiden är det soffan och kaffe på kaffebaren som lockar. Nästa vecka ska jag nog försöka pallra mig iväg ner i Europa på lite möten ändå. Min agent vill att jag åker till Hamburg, Paris och Milano för att träffa lite nya kunder och våra syster agenturer. Tanken var att jag skulle gjort detta förra gången jag var hemma men det sköts upp.... Har nog tyvär bara råd med att besöka Paris och Hamburg denna gång, förhoppningsvis genererar det lite jobb men man måste ju ha pengarna först för att kunna åka!

Jobba jobba jobba

Puhh, måndag och jobbet kallar åter igen, för er som inte var på Rival i lördags missade ni en fantastisk kväll. Lite segt i början men när publiken kom igång känndes allt som förr. Till dom hårdaste brasse beatsen stod folk och stuffade och var glada. Själv var jag glad som ett barn över att få spela igen, så festen slutade hemma hos mig vid halv fyra. Nått lite mindre kul var när jag imorse insåg att jag hade 130 mail att gå igenom och svara, men nu är det gjort och bilder är gjorda och skickade. Så nu är det allt annat fix och trix som är roligare, helst av allt vill jag nog bara vara ledig och köpa bilen som jag nu snart bestämt mig för att köpa. Lyckades föresten klämma av en intervjuv i lördags, den första intervjun jag gett som Reportrar utan gränser ledamot!

Fredag den 13

Lite seg men på ett bra humör sticker jag idag iväg på en mini Sverigeturne. Jag ska ner till Falkenberg för att kolla på en Willy jeep och flickvännen ska köpa en vespa i Skövde. Så alla mail som jag inte svarat på får vänta nu måste jag springa, så ses vi imorn på Rival!
Kram

Gnida vax

Så himla skoj på lördag gästar jag Rival och vänder plattor där tillsammans med Mattias och Thomas. Kom förbi och lyssna på brassebeats och annat najs. Plats: Rival på Mariatorget, tid: kl 21:00- 02:00.

Reportage för webben?

Jag är helt medveten om att jag är lite efter när det kommer till bilder och webben. Men det är några saker som gnagt mig den senaste tiden, Micke Berg ställde frågan för ett tag sen, varför tex inte jag publicerar mina bästa bilder eller reportage här på bloggen? Flera reportage reportrar som jag pratat med den senaste tiden har utryckt sin oro över hur det ska bli med reportagen i framtiden. Långa texter gör sig inte bra på webben, frågan är hur man kommer från det hela? Hur gör man tung journalistik på webben så att det fortfarande är attraktivt och inte bara ett stort text monster, med ett antingen snyggt bildspel eller bara några bilder inslängda? Igår föreläste jag på Aftonbladet, för webb avdelningen (Ab nya medier). Jag och Urban pratade om hur vi hade jobbat och hur det var. Min fråga är kanske dum och lite sen men hur går man vidare från det här nu? Den satsningen som .se har gjort visar verkligen att viljan och pengarna finns för att göra fantastiska webb satsningar. Vissa tidningar har kommit längre i tänket men det haltar fortfarande. Men det finns mycket därute att bli inspirerad av, kolla tex in den duktiga fotografen Lars Darebergs underbara bildspel. Dom är helt fantastiska, det enda problemet här är att ekonomi snubbarna vill ha klickar. Kollar man på ett bildspel är det bara ett klick, jag vet inte om det egentligen måste styra och spela så stor roll? Vad tror ni, hur lyfter man upp lite tyngre journalistik och får ekonomi i det? Vad kan vi göra för att öka intresset för reportaget i dom nya medierna?

Dagis lämning

Vaknade upp av en glad liten fyra (snart fem åring) som glatt skrek -NU ÄR EBBA VAKEN!!!.... Efter det var hon inte så glad som skenet bedrog, helt plötsligt gick inget som det skulle. Maten ville absolut inte in i munnen, kläderna ville nog helst ligga i en hög på golvet och dagis det är ju hur tråkigt som helst. Tillslut kom vi till dagis och som sagt det var ju hur tråkigt som helst, nej hemma med Martin och mamma var ju det som nog skulle vara roligast idag! Lite lätt stressad inför en föreläsning på Aftonbladet körde jag sen hem och nu sitter jag och väljer bilder inför föreläsningen om en stund. Visumet är klart till Indien, tyvär så fick jag bara för en singel entry. Vilket betyder att jag inte kommer kunna flytta nu i vår. Men nästa vecka åker jag nog ner om allt går som det ska. Förövrgt så har det landat en massa roliga mail och en hel del roliga projekt ligger i pipeline just nu!

En fransk morgon

Att vakna till Edit är en njutning, sitter i min rökrock och puffar lite. När jag bodde hemma hos mina föräldrar på Rosenlundsgatan, brukade jag när det var varmt ute öppna fönstrerna. Sen satte jag högtalarna i fönstret, skruvade upp volymen och lät henne sjunga högt över stan. På det sättet hoppades jag att människorna på gatan skulle bli lite gladare. Det finns en underbar scen i en fransk film som heter "Medans vi faller", som du för övrigt borde kolla in. Du förstår nog vilken när du ser den. Tog ut vespan igår och putsade den fin, funderar starkt på att lacka om den och göra den fin till sommaren. Njuter av att vara hemma och bara vara, kollade på Micke Berg's blogg om nån fotograf i malmö som har gerilla utställning på gatan. Sånt gillar vi! Mer sånt, undrar bara hur han fästar dom så dom sitter fast? Nu börjar snart boule säsongen, så nu börjar det bli dags att gå ut och träna inför sommarens tävlingar. Borde nog höra av mig till min klubb, Bouleshevikerna, som huserar på mariatorget. Kaffe på Mellqvist och sen boule nere i vasaparken, kan det bli bättre???

Lång morgon

Så skönt att ha en morgon för sig själv, vaknade vid 10 rycket efter en natt med massa konstiga drömmar. Pratade för en stund sen med min fina kompis Maria som alltid gått sin egen väg. Vi lärde känna varandra när jag var 15 år och jobbade på dramaten. Hon gjorde praktik på kostym avdelningen och hjälpte till att prova ut min kostym. Några år senare gick hon ut Beckmans och sen träffade hon en fransman och flyttade ut på den franska landsbygden ett tag. Nu pendlar hon mellan frankrike och Stockholm. Hon berättade att hon precis köpt innehållet i huset som gud glömde, en fem vånings skobutik. Med skor från 50-talet tilll idag som hon ska tömma. Över 10 000 par skor....Precis vad jag behövde nu, så imorgon hänger jag på ner till Karlstad för att plåta och hjälpa till. Hon och massa kompisar och en stor lastbil, jag lånar hennes pappas folkabuss och kör ner med Fly för att komma bort från stan en dag.

Dagens bild

En bild ur ett reportage från Sadr city i Irak. Hela reportaget kan ses i Fokus som är ute nu.

Hemma

Så sitter jag här igen hemma och allt är tyst igen, lyssnar på Nick Drake och dricker teé och röker vattenpipa. Tänker på allt som hänt den senaste tiden. Allt är just nu en enda röra, fast stilla och skönt. Träffade en glad men lite arg snart fem åring, som var glad att se mig, men undrade varför jag hela tiden måste vara borta? Allt är egentligen perfekt just nu men ändå så tomt. Tänker på alla underbara människor som jag träffat och har runt mig, varför kan jag inte njuta undrar jag? Men det är väl en av drivkarafterna, att aldrig bli nöjd? Jag saknar tiden då allt var lättare, då jag var yngre och inte behövde bry mig så mycket. Inte behövde bry mig om vad folk tyckte, inte behövde bry mig om att hinna med allt innan tiden tar slut. Kan sakna tiden då jag drev olika klubbar och stället var fullt och alla var glada och dansade och skrattade. Det var ett så tydligt kvitto att det man gjorde var bra. Jag beundrar sånna människor som Micke Berg som orkar fortsätta fast det inte alltid lönat sig eller Paul Hansen, Piter ten Hopen och Jens Assur som fått utstå så mycket skitsnack från branschen. Nått som alltid har fashinerat mig är hur långt tid det tar att bygga saker, relationer, byggnader, karriärer etc men hur snabbt det går att rasera det. När jag tidigare pratade med en kompis nere i Singapore så sa jag att jag saknade Singapore väldigt mycket. Han svarade bara med att -man, you have been on the road to long! Och visst kan jag känna det, samtidigt så är det bara att flyta med när det går bra. Så vad är nästa steg? Det får vi se, just nu är jag ganska nöjd med att mitt visum till Indien inte är klart än, för ska man orka måste man hinna landa innan man ger sig ut igen.

Sayonara Kuwait

Så sitter jag här igen på flygplatsen, redo att åka hem efter två veckor i Irak. Urban mår bättre och vi har av en slump hamnat på samma plan som det andra Aftonbladet teamet. Denna gång hann jag kolla på tre och en halv film när vi väntade på basen. En film som jag verkligen kan rekomendera som jag såg häromdan var "Blood diamonds" med Leornardo. Shit vilken kille, han växer för varje film jag ser med honom. Nu lyfter vi snart!

Fredag kväll i öknen

Hade jag varit hemma ikväll så hade jag vi det här laget stått vid spisen och lagat en god fredags middag. Istället sitter jag på ett internet cafe på en militärbas själv. Urban mår dåligt och ligger och kräks i tältet, vilket för övrigt är det värsta jag vet. Äckliga sår eller trasiga armar fine, men kräks fixar jag inte överhuvudtaget! Iom att det är en bas full med soldater så händer det en massa ssaker här hela tiden, ikväll kan man bla dansa latino eller hip hop om man vill, det är ett sånt där disco! Själv ska jag sätta mig i sandlådan (det heter så och är ett lekrum för vuxna) och kolla på film. Förhoppningsvis när jag kommer tillbaka har Urban blivit bättre och lukten försvunnit... Ha en skön fredagskväll och en trevlig helg och föresten, varför sitter du och läser bloggar på en fredags kväll?

Dagens bild

Hade ju varit kul att göra en staty av den här bilden... Några soldater som försöker öppna ett kassaskåp under en räd. Huset användes som nån form av bas för motståndsmän med kopplingar till Al qaid.

R&R

Tjohoo! Äntligen har jag lämnat Irak, befinner mig nu i Kuwait där det är över 30°+ och man inte får ha på sig linne. jag och Urban blev tvugna att ta olika flyg eftersom det var begränsat med platser. Hel resan så har jag varit reseledare och tagit hand om allt som har med transport att göra. Jag kan det militära systemet och vet hur det mesta funkar så det är smidigast så. Nu längtar jag bara hem, ska bli skönt att träffa syster ska nog se till så hon kommer över och käkar middag nån kväll i veckan. Fick en fråga om jag kunde vara nere i Bombay för ett uppdrag redan nästa vecka. Puhh det är alltid en massa grejer som ska fixas när man kommer hem. Måste deklarera och kolla skadorna för förra året, fick ju en inte så trevli restskatt som jag håller på att pynta nu, 127 000 kr. Så jäkla tråkigt att jobba gärnet för att betala restskatten... Men nu är det klart!!!! Skriver lite mer senare för det har hänt en hel del intressanta saker ute i världen idag.

Dags att börja tänka på refrängen....

Det går snabbt när man har kul... Nej men allvarligt talat så har tiden bara sprungit ifrån mig. Imorn åker vi och jag skulle lätt kunna stanna här i några månader till känns det som. Så mycket bra reportage som bara ligger och väntar på att nån gör dom. Om en liten stund ska vi ut på en sista nattpatrull med dom luftburna killarna. Läste nånstans på nätet att min blogg var svår och läsa pga att jag stavar som en kratta och har en hel del särskrivningar. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och förstår nu varför ingen av dom 900 läsarna som dök upp genom Aftonbladet stannat kvar... En nackdel med att vara ute och resa hela tiden är dessa resepresenter som man ska köpa varje gång. Förr så köpte jag till lite olika polare nu har jag skalat ner det till min lilla mini familj. Bonusdottern och flickvännen thats it, men just nu känns det som att det mesta är köpt. Fesen som Ebba fick förra gången gick dock hem big time, den blev ett väldigt poppis inslag på dagis. Är det nån som har några fantastiska förslag? Annars är det Sayonara för ikväll!

Blatte teamet raporterar

Som sanna blattar som vi är kan vi ju inte hålla borta oss från lokalvårdar yrket vart vi än är. Så självklart gjorde vi en insats här på basen också.... Urban är ute på patrull och stökar runt nånstans, medans jag satt och sände bilder sent inatt och behövde en liten sovmorgon. Idag är det sista dagen för oss här, för imorn bär det av hemmåt. Snabbt går det ju inte, vi landar den 1 april, så det tar ett tag att resa. Ännu löjligare blir det att jag förmodligen måste åka tillbaka om några veckor bara för en bild. Vi får se, det är ju bara nån månad innan sommaren börjar och massa jobb ska hinnas med innnan dess. Mailen går het just nu mellan mig och indiska ambassaden och jag hoppas allt är klart när jag kommer hem. Medans jag har varit här har jag också blivit invald i styrelsen för Reportrar utan gränser. Känns väldigt hedrande och roligt uppdrag. Att sitta i styrelser är dock alltid lika luddgt innan man har varit på ett första möte, så vi får se vad jag bäst kan bidra med. Nu ska jag leta rätt på våran PO och försöka ta mig ut på några sista grejer innan vi börjar rulla hemmåt.

Ge mig din morgon

Fred Åkerström, va? Vilken kille att vakna upp till! Vattnet är avstängt och har varit det i 12 timmar nu. Jag har svårt att vakna upp riktigt utan att få stå i duschen en liten stund. Gårdagens fotpatrull blev en stor besvikelse, allt har sett väldigt ovande ut med den nya säkerhets planen. Dom officerare som jag pratat med har alla verkat nya och fräscha i tänket. Det finns ett helt nytt sätt att se på problemen här i Irak bland alla officerare som jag pratat med, man behöver ju inte vara en rymdforskare för att se att det skitit sig ganska hårt. Frågan är bara om det går att vända allt i rätt riktning igen. Självklart finns det rötägg överallt och det visade 82 airborne upp med bravur. Plutonchefen var så osmidig så man skämdes när jag gick där på patrull med honom. Träffar man en sån soldat är det inte så svårt att förstå varför man börjar tycka illa om jänkarna, men det är sorgligt att se att några pesoner kan sabba vad resten har lyckats bygga upp. Nu måste jag springa ska ut på nått uppdrag igen.

Dagens bild

Fotpatrull med 82 airborne, berättar mer liet senare.

Tillbaka till verkligheten eller nånting om den...

I vanliga fall har jag ca 60 läsare om dagen på bloggen, vilket är väl ungefär vad alla andra har också. Förra veckan hände nått, jag var på uppdrag för Aftonbladet i Irak, i början av veckan låg min blogg på första sidan sen halkade den ner till Irak specialen och nu är det helt bortagen verkar det som. Lite läskigt var det att helt plötslligt ha nästan 1000 läsare. Jag är kvar i Irak och livet går vidare, nya uppdrag och nya dagar. Efter att ha haft en del dispyter med vissa uppdragsgivare så undrar jag om jag nog inte är så lätt att jobba med? Har fått höra en del skit snack om mig den senaste tiden och det får en att tänka till. Självklart kan inte alla gilla en men det är tråkigt om fler än en har en negativ uppfattning om en själv. När jag höll på med teater upptäckte jag efter ett tag att jag var en självgod diva. Ingen rolig upptäckt för vem vill vara det? Ju mer man jobbar och ju mer arbetsgivaren kräver av en detso mer kräver jag tillbaka. Där finns också en fin balansgång att gå, hur mycket kan man kräva innan man blir sedd som en diva av folk på redaktionerna (hela dett inlägg handlar inet om nån specifik redaktion)? Ett av mina krav är att funderas det att beskära någon av mina bilder så vill jag godkänna det först. Här handlar det inte om att jag tycker att mina bilder är så jävla bra så ingen får ta i dom utan silkes vantar, utan mer en yrkesstolthet, en respekt för mitt yrke och mina bilder. När man jobbar med vissa kunder utomlands kan jag fakturera dubbla belop om dom så mycket som vrider på en bild utan ens godkännande. En komisk sak med att jobba i konflikt områden är att alla tror att man tjänar så jäkla mycket pengar, risktillägg finns inte i den här branchen. Alla har vi våra egna orsaker till varför vi gör det men inte är det för att bli rik. Vilka krav kan man ställa på en tidning vare sig man riskerar livet eller gör rutin jobb för innan man kan bli kallad diva?

Dagens operation

Hopplöst vad man kan längta efter någon, jobbet rullar på och telefon räkningen stiger... Imorn öppnar kontret i USA och då får jag reda på vem jag ska jobba för nästa vecka. Har iaf fått ihop ett skönt material idag, jänkarna satte upp ett litet fältsjukhus med tandläkare, syrror och läkare. Detta i ett av dom hårdare områdena, tyvär så blev en bil träffad av en IED på strax innan vi skulle åka hem. Två soldater skadades ena svårt och andra lite lättare. Ikväll får vi se vad som händer, kanske ut på patrull annars blir det att lägga sig tidigt. Värmen och spänningen ör att jag blir extremt trött hela tiden. Ska faktiskt ta och knyta mig en stund nu.

Hårigt värre

Stack ut på uppdrag tidigt imorse, dom skulle möte upp en annan grupp och bistå dom i jakten på Al qaida aktiviteter. På vägen dit smällde det på, en liten bit bort smällde en bilbomb och väl på plats var det stökigt. Jag fick hör aett nytt skönt amerikanskt utryck. En soldat frågade mig när vi käkade lunch -Was it hairy out ther today? man stöter hela tiden på dessa underbara utryck som bara inte går att förklara eller ge en bra översättning på. Värmen gjorde så att jag somnade på hemvägen. Livet går sin gilla gång även på den här basen. Eftersom vi befinner oss mitt i smeten så lobbas det in granater lite då och då. Ändå räknas det här som ett lugnt område, på kvällen igår kunde man faktiskt se hur folk gick och shoppade och satt på teé ställen och rökte vattenpipa. Det hade varit häftigt att få uppleva hur det engång varit. Det blir en hel del kortare rep men ett som jag börjat på är en kvinnlig gunner. Hon är brigadens enda gunner och en av dom få i armen som är ute fysiskt och strider. Nu är det snart höjdar möte och sen middag. Hepp!

Toppen humör!!!!

Helt fantastikst hur några små rader kan få en på otroligt dåligt humör. Jag är trött irreterad och önskar jag var fem år så jag kunde lägga mig på golvet och skrika. Dagen har varit väldigt bra, vi blev upplockade imorse och körda till vår nya FOB (militärbas). Den ligger också i centrala delar av Bagdad och verkar bli väldigt intressant. Här verkar det mesta finnas, imorgon ska vi ut på en ny operation, berättar vad den går ut på när jag kommer hem från den. Ikväll har vi varit ute på en kortare grej, men det var intressant. Just i det här området är det lugnt men på andra sidan floden kan vi höra intensiva strider. Mit mål under följande dagar är stt se hur den nya säkerhets planen funkar och vad som görs. Det är trots allt det som allt handlar om just nu...

Röra på sig

Så var det dags att börja röra på sig, vi blir om en stund upplockade av några militärer som ska ta os till vår bas som. Känns skönt, luften här inne på CPIC är så dålig så jag har börjat få tonårs finnar igen. Jag kommer göra et gäng jobb för min agentur så vi får se lite vad som händer. So long för så länge;-)

Regel nr 1 bli aldrig din egen nyhet när du är på plats!

Så var vårat uppdrag för Aftonbladet slut, det har varit fantastiskt roligt at delta i det här projektet men nu väntar nya reportage. Vi har som sagt haft en slapp dag, då vi inte gjort nånting nyttigt. Nu kom vi precis "hem" till bunkern efter att ha varit och köpt video godis på PX'n (PX är affären som ligger på ett militärt område, det finns nästan alltid en PX på varje bas). Att ta sig genom den gröna zonen är en sport, vi har fortfarande inte luskat ut om vi egentligen får åka utan eskort. Hur som så är det ett meck, precis innan vi ska åka så får vi höra att FN's general sekreterare blev utsatt för granat beskjutning under en press träff. Faktum är att vi får under resan till PX'n reda på att det under dagen har varit ett gäng explosioner inne i gröna zonen. På vägen hem ringde mobilen, en man på härlig indisk-engelska frågade om jag var jag, det var den indiska ambassaden som höll på att jobba med mitt visum. Går allt min väg så är visumet kanske klart när jag kommer hem om en vecka. Imorgon får vi se hur det går med våran inbäddning...

Slappa

Idag är en slappa dag, somnade sent efter att ha kollat på "Hotel Rwanda". Tror nog jag skrev om den för typ ett år sen. Den är fortfarande otroligt stark och gripande. Annars går livet sin gila gång här på CPIC. Just nu är det bara en till journalist här och det är en irakisk ung kille som smyger ut om nätterna för att träffa sin stora kärlek som bor nånstans i gröna zonen. Han är en riktig Romo, för egentligen får han inte träffa den här tjejen för sin pappa. Han tycker nämligen att han ska gifta sig fint med nån höjdares dotter. Annars verkar Bagdad ganska lugnt idag, dessvärre pågår det enligt uppgifter tunga strider nere i Basra.

Vad är en bal på slottet?

Dom där vita dukarna och höga generalerna såg vi inte så mycket av, men maten var väldigt god. Jag åt krabba med scampi vilket var en väldigt god brytning från den vanliga middagen som serveras här. Det var intressant att se världens största ambassad på nära håll, vaktad som ett fort, självklart. Inne på området skrålade musik ur högtalarna, det visade sig vara kareoke kväll på ambassaden. Grillen var tänd och ett starkt försök att hitta vardag i kriget var ett faktum. Det finns så otroligt många bra historier att berätta här, tyvär går det inte att göra ens hälften av dom. Men idag började vi slipa på ett nytt projekt som känns otroligt intressant. Det kommer ta tid, men det kan ju bli fantastiskt intressant om det går igenom. Vi får se, hur det går med den saken, en sak i taget. Imorgon är det dags för vårat sista moment på det här uppdraget, nämligen chatten med oss. Sen hoppar iaf jag på en inbäddning med 82 airborne här i Bagdad och följer upp arbetet med den nya säkerhets planen. Vi får se hur det går. Nu ska jag hoppa ner i sovsäcken och slumra in till en film. Godnatt!

Familjen

Så var den sista familjen avklarad, medans vi satt där och chattade så rasade kriget bokstavligt talat runt hörnet. Flera explosioner hördes undertide. Nu är vi iaf tillbaka i bunkern och ska snart iväg till ambassaden på middag. Hörs om ett tag!

Grillfest

Här i gröna zonen finns det mesta, från första resan hit har jag försökt göra ett jobb om den här delen. "En stad i staden", här finns verkligen allt och snart börjar "bad säsongen" då är det tema fester nån kväll i veckan vid "Liberty pool"...

En tanke

Fick en behövlig sovmorgon idag, låg och gosa i min sovsäck till 09:30, sååå skönt! Idag har vi inte så värst mycket för oss, vi ska ut så småningom och träffa familjen till den sista chatten men det är ett tag kvar. Egentligen skulle vi göra fyra familjer men efter övervägande på redaktionen blir det en chatt med oss ist. Livet går upp och ner när man är här, igår kom det in en Irakisk kollega och var förtvivlad, han hade på morgonen mottagit ett dödshot. Men vad kan dom lokala journalisterna som bor här göra? Väldigt många av dom bilder som ni ser på tv eller i tidninarna när det hänt något i Irak är tagna av en lokal fotograf. Flera av dom svenska redaktionerna skickar inte längre ner några reportarar eller fotografer för att det är för höga risker. Dom använder ist nästan bara material från någon dom inte har nått ansvar för. Personligen tycker jag det är en knepig fråga och tankvärd, jag vill verkligen inte se en bojkott av det materialet. Utan snarare en större svensk närvaro på plats. Vad tycker du?

MIddags bjudningen

I flera år när jag var ute och jobbade hade jag alltid med mig en uppsättning lite finare kläder och skor. Detta ifall jag skulle bli bjuden på midag av nån ambassad eller liknande. Åren gick och efter ett tag så lämnade jag dom kläderna hemma. Men nu efter åtta år i yrket så blev jag helt plötsligt inbjuden på middag på den amerikanska ambassaden här i Bagdad. En major här på CPIC kom för ett tag sen in och undrade om jag och Urban skulle var här imorgon. Om så var fallet så hade han gärna sett oss på ambassaden under en middag. Mer om detta imorgon, för en stund sen råkade jag skrämma livet ur Urban när jag skrek till för att jag sett en råtta (kan ha varit ett marsvin) springa i en glipa vid taket. Nu när jag börjar tänka på det så finna det nog mer än bara ett marsvin där uppe.... Dagens familj var den bästa, då fick jag den tid jag ville för att påta. Det är ett utav dom stora problemen med att jobba här nere. Tiden finns aldrig och det är enbart pga säkerheten. Morgon dagens familj hade jag 40 min på mig att fotografera och resultatet är därefter. Sov gott!

Tipsrunda

Allt gick bra med chatten, vi hann tom att göra en kort liten ståuppa på ett hustak i området där vi var. När vi väl kom tillbaka till gröna zonen gick vi som vanligt igenom alla säkerhets rutiner. Vid den sista står en peruansk vakt och kollar på våra pass för fjärde gången. Glad som en solstråle skiner han upp när han kommer på var Sverige ligger! -Det är väl där ni har så mycket kängrur? Vi funderar starkt på att sätta upp en tips runda med lite svensk kunskap här på området.

Dagens bild

Jo så här ser våran dagsform ut....

Morn morn

Kom just att tänka på hur det var när jag var yngre och bodde hemma, när jag kom ner till frukosten satt pappa där i morgonrock och sa "morn morn" på en blandning av skånska och norska. Vet inte hur jag kom att tänka på det men ibland kan man bara få en stark längtan av nått. Vaknade för en stund sen och har precis fått i mig en kaffe tillsammans med lite morgon soul. Urban sitter just nu live med tv 4 i deras fyra års special av kriget. Känns väldigt häftigt att vara med och lyfta fram Irak som så länge legat i skymundan på redaktionerna. Sverige har varit extremt dåligt på att bevaka Irak konflikten, och det blir ännu konstigare när man sätter in det i ett samanhang som jag fick höra av en amerikansk journalist för några veckor sen. Han beskrev dagens krig "the war of freedom" som ett tredje världskrig. Krig kommer inte utspela sig som det gjorde engång i tiden, när soldater krigade mot varandra på öppna fält. Vem vet hur den här tiden kommer beskrivas i historie böckerna om vi låter allt fortsätta som det gör? Jag hoppas bara att bevakningen inte slutar efter årsdagen och allt går tillbaka till statistik igen. Jag hoppas att folk fortsätter intressera sig för vad som händer där ute och snart vaknar upp.

Utan lovord ingen sång

Det känns fantastiskt att få vara delaktig i det här Irak projektet som vi håller på med. På tidningen lovordar man det, och det är ett helt nytt grepp som iaf inte jag sett tidigare. Ändå så känns det inte bra, nu pratar jag bara om mina bilder och jag vet inte vad jag ska säga. Jag gillar bilderna även fast morgondagen är 10 gånger bättre, men det ser skit ut på alla skärmar som jag kollat på. Det är hopplöst när man väl börjar skruva på färger och upptäcker att man sitter på olika kalibrerade skärmar. Jag ser bilderna som färgrika och kontrast rika men hemma såg det ut som dasspapper. När jag sitter här för mig själv och lyfter bilderna smyger sig en tanke på mig. Jag läste härom dagen på Adams blogg att årets bild juryn suttit och hånat bilder som varit för mycket photoshopade. Jag tycker jag skruvar mina bilder ganska hårt men är dom för hårt dragna? Klart man inte ska bry sig om sånt skit, men jag började ändå undra. Vad är en för hårt photoshopad bild? Kolla in tex mitt senaste rep från Sadr city som jag precis lagt upp på min hemsida är den för hårt skruvad? Vore kul att höra vad ni tycker och tankar runt det!

Kollegor

Det är ett konstigt ställe vi bor på, vissa stannar bara några timmar och andra längre tid. Alla väntar vi på nånting, eller det kanske bara är vi? Dom flesta som bor här är antingen på väg hem eller ut på inbäddning. För en stund sen lämnade Spencer oss, det är samma visa varje gång nån ny kommer hit och lämnar stället. Den som kommer till CPIC är ofta uppspelt och går runt och hälsar på alla. Sen utbyter man visitkort med dom som man fick ett extra bra handslag av. Sen när det är dags att lämna så vet alla att man åker ut till en annan verklighet, en vardag där det smäller runt hörnet. Men varje gång jag har varit här är det samma tradition när jag ska lämna CPIC. Nån frågar om man ska ha hjälp med packningen till bilen, sen reser sig dom som man lärt känna och med en dunk i ryggen och ett fast handslag säger dom "keep your head down!" eller "stay safe!" alla hoppas vi på ett återseende inom en snar framtid.

Dagens bild

Nu när min blogg ligger högst upp på Aftonbladet kan jag ju inte längre (iaf inte just nu) skriva om min underligheter. Så här kommer dagens bild som tidigare var en daglig företelse. Bilden är från en marknad i centrala Bagdad, den togs för en månad sen när vi var här på uppdrag för Fokus.

Goooood morning Bagdad!

Vaknar upp frusen och kall, jag tror det regnade inatt och det brukar kyla ner rejält. När jag tittade på telefonen hade jag fått 22 sms av min redaktör Lena. Det var inget jätte viktigt hon ville utan titt som tätt hamnar meddelanden på loop. Förra resan klarade jag mig utan en enda loop men Urban fick ca 100 st av sin fru med samma innehåll. Molnen hänger utanför och verkar inte riktigt kunna bestämma sig om dom ska regna eller glida vidare. Så småningom ska vi ut och röra på oss, idag är ju dagen D då vi ska få till våran första live chatt med en familj här i Bagdad. Ni får gå in på aftonbladet.se för att kolla in allt. Jag har världens meck just nu att få mina bilder stämma överens med hur jag ser dom och hur dom ser ut när dom ligger på webben. Just nu ser det lite dassigt och tråkigt ut men på redaktionen sitter snart (han satt i bil kö för en stund sen) maestro, Pether Engström som är min underbara bildredaktör. Förhoppningsvis har han tid att skruva bilderna rätt, så håll ut snart ser det bättre ut.... (jag vet ju att ni kommer se skillnaden, eller hur!!!!;-)

Lämning

Sitter med trötta ögon ocg stirrar in i skärmen, längsamt går det. Efter ett långt samtal med min flickvän så har det bara sänts iväg 15 mb. Alla bilderna väger 34 mb tillsammans så jag har väl en timme framför datorn för att se till så allt kommer fram. Vi stack ut ganska tidigt imorse för att jobba, och det var nånting som var annorlunda sen sist. Alla gator är rena och städade, (alla är en överdrift, men endel) längs vägarna brukade det tidigare liga högar av skräp men nu var det en ren stad som mötte oss. Jag log inombords och tänkte att det kanske finns en ljusare framtid för Irak ändå, sen kom jag på det. Städningen har förmodligen inget att göra med att Bagdad ska vara en ren och trevlig stad utan det här har snarare att göra med den nya säkerhets planen som trädde i kraft för några veckor sedan. Våldet har minskat i Bagdad, men har ist spridit sig norrut. Imorgon är en ny dag! Kram och god natt!

Dagens bild

När vi var här för en månad sen råkade vi dyka på en balet skola. Ska man vara korrekt så är det faktiskt mellanösterns enda balletskola som erbjuder grundämnen och ballet från lågstadiet. Bilderna såldes bla till England genom min agentur WpN och för nån vecka sen fick jag ett otroligt fint mail. En av eleverna hette Ashmed 8 år och han brann passionerat för dansen, det enda han ville var att dansa ballet runt om i världen. Detta plockade en man i Englan upp och vill försöka få till så han och hans familj flygs över under några veckor i sommar för en stor sommar camp för ballet. Om allt går att genomfra återstår att se och jobba för men det hade varit så häftigt om det gick! Bilden är från skolan och hela repet kommer i tidnigen Vi nu i april.

Dagens bild

På bilden håller Urban och Mats på att montera ihop en fällsäng, starkt på hejade av Johanne (som ocskå har en blogg). Så kan det gå när svenskarna uppväxta med Ikea tar över CPIC....

Dag1

Inatt kom resten av gänget hit, vi är nämligen inte ett team från Aftonbladet som är här. Johanne Hildebrandt och Mats Strand är det andra teamet dom kommer till en början göra den militära delen. Kul är det iaf att det är så många svenskar här, tydligen så går vi under namnet "the none blonde swedes". Jag och Urban har dunkat av den första delen av jobbet så det känns otroligt skönt! Nu har vi bara tre bitar kvar och sen är det showtime på måndag.....! Ni kan inte missa det och jag kommer såklart berätta mer om vad det är på måndag! Annars har det inte hänt så mycket, jag har varit hos frisören klippt mig lite. Kram och godnatt!

Bagdad

Landade för en liten stund sen i Bagdad, är helt slut så jag får berätta mer senare hur allt gått.

Utmaningen

Jag har blivit utmanad, för första gången! Efter ett år i blogg världen så har jag känt mig lite utanför kan man säga. Visst så har jag mina "bloggkompisar" men ingen av er han nånsin gett mig en utmaning.... Well nu är den här iaf, så tack så mycket Ensamma mamman!

"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information"

1. Jag gillar att gå runt naken så att folk kan se mig. Neeeej jag skoja bara men det hade varit lite kul om det var så och outa mig på ett sånt här sätt. Nej faktum med så är det inte helt lätt att komma på konstiga saker om sig själv som är lagom utlämnande. Men vi gör ett försök. 1. Jag har en pervers läggning för städning, jag har alltid varit extremt bra på att städa och tycker det är väldigt skönt när jag har allt rent och iordnig. Det motsätter dock inte att jag kan ha det väldigt stökigt från tid till tid.
2. Det här har lite med ovanstående punkt att göra men eftersom jag fått höra det så många gånger så tänker jag ändå att det får en egen punkt. Jag är en disknazist. Allt ska diskas på engång efter man ställt något i diskhon, tyvär kan jag också erkänna att jag har sagt till en viss person att hon diskade på fel sätt... Jag brukar också om det finns disk när jag kommer hem efter at varit ute och rummlat ställa mig och diska, oavsett hur mycket klockan är eller hur vingligt det går.
3. Jag är väldigt vidskeplig, finns inte en chans att det kommer in ett knippe ljung eller att det läggs några nycklar på bordet hemma hos mig. Har också varit på väg att missa ett flyg för att jag sprungit runt hemma och letat efter en viss sak som jag bara måste ha med mig när jag ska ut på jobb resa, annars kan ju tex planet störta...
4. Jag har ekonomisk fobi, innefattar allt. Inte bara att ta tag i räkningar etc utan även att skicka fakturor. Det här är dock något som jag börjar bli bättre på efter bitter erfarnhet...
5. Jag älskar rom comes (romantiska komidier), vet inte hur många gångar jag har sett tex "You got mail". Jag vet att det är så söt sliskigt som det kan bli men shit! Vill man inte bara för en liten stund låtsas vara dom där snubbarna som alltid får tjejen på ett skönt sätt på slutet!
6. När jag var liten så opererades jag för att min ena testikel åkte upp och vred sig, detta (utan att gå in på för mycket detaljer) resulterade sig i att min nerver syddes ihop fel. Så varje gång nån lägger sin hand på insidan av mitt lår somnar min ena testikel för en stund.

Thats all folks, jag hoppas efter dessa avslöjande pinsamheter om mig själv fortfarande finns dom som vill vara mina kompisar...Kram!

Kuwait

Shouf sa det bara sen var vi helt plötsligt i Kuwait, flygresan gick väldigt snabbt och allting annat har flytit på lite för bra... Känns märkligt att vara tilbaka så snabbt, allt är sig likt. Men just nu är det väldigt mycket folk i rullning, soldater som varit på RnR (permis) och annat löst folk. Bläddrade igenom Stars and Stripes och såg att vår gamle vän Monte är kvar. Har vi tur så är han på väg hem och vi hinner träffa honom i gröna zonen. Hmm just det glömde ju helt bort att berätta varför vi är här igen. Vi har blivit nedskickade av Aftonbladet.se. Alltså webben, vi kommer göra en helt ny grej där nerifrån som kommer, om allt går som det ska bli väldigt bra... Jag lovar att hojta till när ni kan se resultat av det!

Packa väskan igen

Så var det snart dags att packa väskan igen, på onsdag drar vi. Flyget går till Kuwait sen vidare till Bagdad. Innan dess har jag lämning på ett jobb och så måste jag in med en visum ansökan...

Fokus

Så var första materialet publicerat i Fokus, skönt och kul att se hur det blev. Många turer blev det om omslaget som inte är min bild, men bilden till höger är min bild. Ibland får man svälja sitt ego och jobba för en bra helhet. Och det tycket jag det blev, visst är jag nöjd med materialet men det är huvudbilden som jag är nöjd över. Att på ett enkelt sätt kunna visa på den etniska rensnigen i vardagen är svår i ett land som Irak. Men med text och bild tycker vi lyckades!

Dagen efter

Så var det över, igår på Berns delades Årets bild ut. Jag fick tredje pris i Nyhets bild Sverige och igår var jag besviken, hade hoppats på att plocka hem nått pris för mina Irak bilder. Men efter en fantastisk fest och lite sömn känns det bara kul. Det är alltid nervöst och spännande med dessa tillställningar och alltis skönt efteråt. Årets vinare är fantastiska fotografer och det känns otroligt häftigt att få stå på samma scen som dessa människor. Sen får man inte glömma bort alla andra otroligt duktiga fotografer som inte fick något pris. Det enda som jag tycker är synd är att det inte var en enda bild från valet eller Irak, två viktiga nyhets händelser i Sverige och världen. Våfflor till fruksot och nu vernissage på utställnigen på Galleri Kontrast, solen skiner och det är en ny dag! Jag får skriva liet mer om allt sen. Kram!!!

Dagens bästa nyhet

Satt som vanligt och kollade nyheterna och drack min morgon teé när jag surfade in på WpN. Kul och kolla vad polarna har lämnat och vad som är på g, men så fick jag se ett gäng bilder från ett konst projekt i västbanken. Ett helt fantastiskt projekt som blåser liv i en gammal frusen själ. Jag hoppas att några svenska medier plockar upp den här nyheten bara, för i mellan allt krig och skit är det just sånna här grejer som vi behöver höra!

Bonusresor?

Om man har bonus poäng som snart går ut vart ska man åka då? Är det nån som har ett tips, just nu funderra jag på Hawai....

Nya turer

Ny veacka och bara några dagar kvar till Årets bild, ska bli kul och spännande och se vilka som vinner. Förra veckan var väldigt konstig, eller mer jobbig. Kände mig väldigt konstig i hela kroppen, kanske berodde det på mån förmörkelsen? En av mina redaktörer ringde sent och trodde att jag var kvar i Bagdad, Newsweek behövde en fotograf, hade varit skoj men men. Nån dag senare hamnade jag i en moralisk dispyt men en uppdragsgivare, det är aldrig kul när det är spänt med folk man jobbar med. Och i samma veva ringer Urban och frågar om jag vill åka in igen till Bagdad....? Efter en stunds tankeverksamhet och några samtal till min agent tackar jag ja. Så nu åker vi in igen den 15 mars.

Tiden springer ifrån mig

Whooo, shit vad allt går undan, jag hinner knappt vakna förens det är dags att gå och lägga mig igen. Men det går bra nu, jag har bara några livs situations frågor att reda ut sen är vi tillbaka på banan igen... Dricker kaffe och lär mig blåsa rökringar från vattenpipan, saknar snuset men har verkligen bestämt mig! Tidningen Proffsfoto gjorde en intervju med mig idag och jag måste gjort ett helt snurrigt intryck på reportern. Kom direkt från ett möte på Aftonbladet, pratandes med min agent om en ett jobb som jag precis blev erbjuden. Det är kul men lite meckigt att få ihop våren, har blivit tvungen att tacka nej till tre föreläsningar och det är alltid tråkigt men det är svårt att vara på två ställen samtidigt. Tänk om man bara kunde få ägna sig åt att fotografera! Nu är det så mycket annat som tar upp tiden, friheten som frilans är underbar, men ibland kan jag längta efter den stab som finns på en redaktion som tar hand om allt runt omkring.

Mattan marre eller vin glaset Marty the party?

Av nån anledning halkade jag in på den här sajten imorse. Sjukt coola skor, lite oprakiska om man skulle komma åt knappen... Dagarna rusar förbi och kvar står man på en kall perrong. Min besöks statistik blev banana igår efter morgonpasset. Jag är väldigt nyfiken på varför så många kom från ICA ock Ikea??? Finns det planer på att döpa en dörrmatta efter mig? Lobbar varje gång jag handlar på min pizzeria (Angelos, som för övrigt är sthlm's bästa) för att jag ska få döpa en pizza. Var väldigt nära för nått år sen, när jag hjälpte en av killaran att få körkort. Han hade kört upp 17 gånger och när jag ville hänga på och göra ett reportage om honom så klarade han det. Tyvär handlade det nog mest om att han inte pratade så bra svenska. Efter det fick jag gratis pizza i någar månader. Tyvär så har jag ingen fantastisk egenkomponerad pizza, Ola Skinnamo ska däremot ha det på sin pizzeria...Har för mig att det är nått med allting på.

En bra start på morgonen

Leta reda på den "Jump the line" med Harry Belafonte och det är svårt att få en dålig start på dagen. Sjukt skön låt!!!!!

Morgonpasset

Med kudden kvar i ansiktet hoppade jag in i en taxi för några timmar sen. Lite nervös åkte jag genom ett snötäckt Stockholm, upp på radion för att snacka om hur det är att jobba i Irak. Möttes av ett skönt gäng i studion, som fick mig att slappna av lite iaf. Det är läskigt att prata om sig själv och framför allt vara seriös och verka smart.... Sköj var det iaf och nu är det ju över så nu är det dags att börja jobba, på med en kaffe först och lite shisha. Godmorgon Stockholm!

Måndag...

Well vad säger vi om måndagar??? Även fast det var ett tag sen jag avskaffade veckodagarna i mitt liv (livet som frilans ser nämligen ut så), så har jag fortfarande dagar som jag inte gillar. Måndagar är en typisk sån dag. Alla är tillbaka på kontoren och det rings hitan och ditan. Jag har knappt fått nånting gjort idag, telefonen har av nån konstig anledning rint hela dan. För en stund sen frågade nån mig vad alla samtalen handlade om och jag kunde ärligt inte minnas ett enda vettigt samtal... Borde gå och lägga mig tidigt för att imorgon är det upp ruskigt tidigt. Kl 07:35 (typ) kommer jag sitta i en studio hos SR och snacka om hur det är att vara KRIGSFOTOGRAF. Uhhh vad jag ogillar det ordet, varför måste man alltid hamna i dessa fack? Det ska bli kul såklart men lite mer nyanserat hoppas jag!

Spam

Nu har jag tröttnat på att mina kommentarer fylls med viagra reklam, penis förstoring, promiskiösa damer som vill ha kontakt etc. Så nu måste man skriva in ett sånt där wordverfication igen, tyvär!

Gårdsgruppen

När jag drog upp persienerna virvlade massa mjuka stora snöflingor runt. Innergården var igensnöad och eftersom det är min vecka att skotta snö så var det bara dra på sig en tröja och hämta borsten. Mysig start på morgonen!

Vinteland

Självklart tog jag i en hel del i mitt förra inlägg. Man skulle kunna säga att jag saltade! Men för er som inte kunde läsa mellan raderna så förtydligar jag det nu.... Har suttit inne hela dagen och jobbat vidare med bilderna. Kan inte förstå vad man ska ut och göra när det är så här kallt som det nu är. Allt tar längre tid när det är kallt och framför allt går det långsamare att genomföra varje moment. Dagens lunch inmundigades således med en vän på Okinomo, min sushi resataurang två meter från min port. Nu försöka sova för första lämningen imorgon.

Förlossnigar

Värkarna har börjat och jag ska förlösa fyrlingar, ush fy fan. Det är alltid hemskt att förlösa nya bebisar till världen. Grov jobbet är gjort men nu är det slutet och det är det som är det tunga arbetet i denna kreativa process. Jag har gått stora omvägar för att inte behöva ta tag i det nu i några dagar, och imorse vaknade jag onaturligt tidigt men ett pirr i kroppen att nu var det dags. Nu har precis vattnet gått och min första unge är på väg ut. På tisdag kan den som vill lyssna på mig i etern göra det på P3 morgonpasset! För er som fortfarande kramar kudden så kan man lyssna på webben efteråt...

Trånga byxor och en galen regisör

Jag har haft en liten hemighet för mig själv som jag inte delat med mig till er. Dagen innan nyårsafton så skulle jag testa vilken kostym jag skulle ha på kvällen. Två av kostymerna hade blivit för små, alltså jag kunde inte knäppa byxan. Jag fick panik, ringde pappa som skrattade i mjugg att det här var en del av livet... Jag försökte med att jag kanske hade vuxit, han kontrade med på bredden... Så den senaste tiden har jag legat i hård träning och nu kommer jag äntligen i dom! Helt onödigt vetande, ska snart iväg och träffa vår Irakiska regissör som dök upp i Sverige på ett litet oväntat sätt. I lördags ringde han och sa att han var i Hudiksvall och ville att Urban skulle komma och hämta honom... Det här var alltså mitt under föreläsningen! Idag kommer han till Stockholm för att om nån timme åka hem till Canada igen. Vi står bara häpna och förstår ingenting!

Dagens mail

För en stund sen damp det ner ett skönt mail i inboxen. Ett företag som söker glamour modeller tyckte jag borde söka mig till deras agentur... Som glamour modell då alltså...

Hemma

Sitter med min ptickiga keramik mugg hemma i köket och dricker té och äter frukost. Allt är sig ganska likt, det enda som brukar förändras är jag själv när jag är ute och reser. Men det är skön jag gillar det, att komma hem till nått som alltid är sig likt. Semenariet i lördags var otroligt kul och intressant, Urban höll ett fint tal i början om Martin Adler. Det är ett väldigt fint sätt att minnas någon, att få till ett stort semenarium med intressanta föreläsare där frågan diskuteras hur vi jobbar och kan fortsätta jobba. Jag hoppas att det här öppnade upp ett intresse bland nya unga reportrar och fotografer som vill ge sig ut i världen och berätta vad som händer. Det behövs en bra konkurans på den marknaden och på slutet så fick jag en fråga hur man blir krigs korrespondent. Tyvär så går det inte att svara på det på ett enkelt sätt så mitt svar blev ganska klumpigt. Men om det är nån där ute som behöver tips längs vägen så får ni självklart maila mig så ska jag försöka hjälpa till med det lilla jag kan. För en sak som jag saknar i det svenska media klimatet är den hjälpande handen, vi behöver alla hjälp för att kunna skaffa oss erfarnhet och det biligatse och bästa sättet är att fråga en kollega. Nu är det dags att sätta sig att jobba ut Irak materialet, kommer sitta i en vacka inlåst och jobba jobba jobba, små avstickare till kaffe baren för en latte förstås. Och självklart en visum ansökan och allt annat som jag liger efter med....

Sov vidare

Hmm nu ligger ni förmodligen och sover, fotsätt med det. Jag somnade på några sekunder när vi väl hade bordat planet i Kuwait. Vaknade när piloten försökte landa, kändes som vi studsade upp några meter i luften innan han lyckades få kontroll på planet. Så nu sitter jag här, färdig incheckad och klar, på väg mot ett snö klätt Sverige som jag saknat. Även fast resan blev väldigt mycket längre än vad som var beräknat så har den varit otroligt bra, vi har kommit hem med ett material som är helt unikt. Det ska bli otroligt kul att gå igenom materialet och se det i print. Nu har den här resan varit ganska stökig och den hade blivit väldigt tung om det inte hade varit för alla fina människor som vi lärt känna längs vägen. Vår vän regissören kommer faktiskt och hälsar på redan nästa vecka, han flyger in från Canada för ett möte i Stockholm! Just det en sak glömde jag, Micke B, jag har klarat mig med en tvätt. Ingen sjukdom här;).

Almost there

Efter en kall natt några få timmars sömn och en bullrig resa har vi äntligen kommit till Kuwait. Denna artificiella öken stad där kvinnorna klär av en med blicken hoppas jag lämna om några timmar. Men än är inte biffen klar, förhoppningsvis så kan vi hämta ut våra pass om nån timme. Om inte så sitter vi fast här. Planet går som sagt klockan 21:00 och mitt plan hem till Sthlm går 05:00 landar sen 12:00 på Arlanda.

We got it!

Se vad ett par öropnproppar kan göra! Efter mycket om och men fick vi tillslut vad vi villem, inte riktigt allt men det vi fick väger upp mot det vi inte fick... Så jäklöa tråkigt att behöva vara så här kryptisk och hemlig men jag lovar att berätta allt när jag kommer hem. Nu kan vi iaf se ljuset i tunneln och nu börjar också resan hem som skulle kunna vara lättare... Eftersom vi missade vår flight igår och fortfarande behöver vara hemma på lördag så flyger vi nu till Kuwait först. Knickedicken är att det tar mellan 12-24 timmar att stämpla in i landet, vi åker på morgon troligtvis, vår flight till Amman går 21:00 för att senare ta en flight till Stockholm som går 05:00 från Amman. Så än är allt inte klart.

Hjärtan och vidskepelse

Godmorgon, egentligen borde jag inte skriva ett ord vad som kommer ske idag för då kommer det inte att hända. Men idag ser det ut som vi ska dra hem den sista biten. Ibörjan trodde jag att jag var den enda som hade konstiga saker för mig, jag smusslade med det och skämdes lite för det. (det gör jag iof fortfarande) Men när jag och gamle Monty satt och pratade igår fick jag reda på att jag inte var ensam längre (visserligen vet jag att Urban är lika dan). Han hoppades på att komma iväg igår så han struntade i att packa, han sa bestämt att hade han packat så hade han inte kommit iväg. Själv sprang jag runt imorse en liten stund och letade efter mina öronproppar. När det gäller sånna här stora jobb som vi ska göra idag, får inget vara bortglömt. Det har ju funkat bra tidigare så nu gör vi om det på samma sätt idag. Nu ska vi kila, Massa alla hjärtans dag kramar på er.

Är vi öst?

En efter en droppar dom av, våra nyfunna vänner. Journalisetr från hela världen bor under några dagar på vad som ibland känns som ett youth hostel. CPIC press center heter det, för en stund sen kom en löjtnad in som jag lärt känna under tiden vi varit här. han berättar att han ska åka till Spanien på sin RnR (permission). Han vet att jag bor i Sverige och frågar hur det är där. jag blir lite paff när han frågar hur mitt folk ser på västerlänningar, -Ja, alltså ni som bor i öst! Jag försökte förklara att vi tillhörde västvärlden vi också. Med ett tveksamt utryck på hans ansikte sa han bara -Yea right.... Så vad säger ni mina landsmän och kvinnor tillhör vi öst?

Fan

Hade sett fram emot att sätta mig på flyget imorgon och komma hem. Men hade vi åkte nu så hade varit rökta hos våra uppdragsgivare. Av olika anledningar såsom, bilbomb, sörjande, arresteringar, otur, krig så ställdes resans viktigaste del in idag. Med knip i magen och ett febrilt bälddrande i kalendern har vi bestämt oss för att stanna i nån dag till. Det är skit att allting ska bli så tajt på slutet, men vi måste ha den här sista delen! Och vi måste komma hem till en viss föreläsning nu på lördag...

Visslan

Satt i godan ro och åt min lunch för en stund sen, jag lutade mig tillbaks för att njuta lite av solen. I en micro sekund hör jag ett välbekant visslande sen en stor smäll. En bit bort slog en granat ner, inlobbad från andra sidan floden. Folks tallrikar flög och alla skyndade in i bunkern igen. Så nu sitter vi här igen och kan skymta en blå himmel strax ovenför betong klumparna som ska skydda mot inkommande granater. Dagen blir att ägna sig åt bild redigering, pga ett litet missöde igår... redigera bilder när man har slutat snusa, det är inte lätt det kan jag säga!

Upptrappningen

Redan när vi klev utanför dörren kände både jag och Urban att det låg en spänning i luften som vi inte känt tidigare. Mycket riktigt idag startade det nya säkerhets programet och det märktes. Efter dagen går tankarna tillbaka till den gamla regimen här i Irak, sättet som säkerhets polisen agerar påminner obehagligt mycket om dom gamla tiderna. Arbetet blir svårare och svårare, det är otroligt frustrerande att hela tiden missa bilder pga att hade jag tagit upp kameran på fel tillfälle hade jag blivit skjuten eller arresterad. Detta jävla storebrors samhälle! Dom finns överallt och ingenstans... Tidigare idag var vi inbjudna till den stora hemliga presskonferansen som skulle avslöja bevisen att Iran är inblandade i motståndet i Irak. BBC toppar med det som BREAKING NEWS!!! Inga militärer fick namges utan allt skulle vara hemlig militär källa. Visst är Iran inblandat i en hel del, vilket redan har framlagts, men direkta anklagelser från USA mot Iran. Det är nytt, och det visar bara ytterliagre på vad jag har trott en längre tid....

Damn

Sitter här i bunkern och surfade runt på nätet när jag kom på att jag åker hem nästa vecka. Närmare bestämt den 14 feb, det finns en dag om året som jag aldrig lyckas få till och det är all hjärtans dag. Visst är det en kommersiell dag! Men det gör väl inget, det e ju sjukt mysigt att ha nån som man kan vakta upp en sån här dag. Eller bara få en blomma av nån! Kalla mig blödig men jag faller som en fura. En annan sak som jag vet kommer bli jobbig är att komma hem, det är ytterst få människor som jag vill träffa när jag har varit ute på en sån här resa. Det handlar egentligen mest om dom första dagarna och att alla frågar hur det varit fast inte är beredda på svaren. Fast vanligast är nog från dom som står en närmast som inte vill lyssna klart hur det egentligen är här nere. Men inte kan jag klandra dom, hur lätt är det att lyssna på sånt? Visst finns det baksidor med att jobba med dom här områdena och det här är en av dom.

Högdjurens tid

Idag ver en stor dag för alla högdjuren, general George Casey lämnade nämligen över kommandot för dom amerikanska styrkorna i Irak till Lt Gen David Petraeus. Det var en stor överlämnings cermoni i ett av Saddams gamla palats. Själv begriper jag mig inte riktigt på dessa militära cermonier. Jag skulle vilja lyssna på samtalet med dom som kom på dom olika cermonierna. - Hej grabar, nu ska vi göra det här hårt och stiligt, vi slänger in några fan bärare, lite musik och några killar om går exakt likadant. Sen ska alla stlla sig upp och ingen för säga något eller röra sig... Typ? En annan rolig detalj är alla journalisterna, vissa utav dom är rockstjärnor. Dom beter sig som sådannna och kräver lite extra mycket uppmärksamhet. Sen finns det primadonorna, dom ser man på en mils avstånd genom att det går en flock med uppassande karlar runt dom. Likt en sockerbit med flugor runt dom glider dom före i kön, får bra platser längst fram blir tillsmuslade lite godis eller mat här och där. Enligt ryckte så ska en kvinna från CBS var bäst på att ta tillvara på dessa tillfällen.... Under lunchen satt jag och en fotograf från Stars and Stripes och diskuterade det hela, vi kom fram till att vi kunde inte ens fantisera ihop hur det är att vara i den situation. Shit vad coolt det hade varit att vara brud ibland!

Grattis!!!!!

Vill passa på att säga GRATTIS till min sjukt duktiga vän magnus Wennman som idag fick andra pris i en av världens främsta fototävlingar. World press photo heter tävlingen, gå in och kika på alla grymma bidrag!

Upp halv två

Satt igår och lyssnade på rövar historier om fotgrafernas rockstjärna, jo vi har också våra kändisar, och det finns farmföralt en gubbe som är vår tids tunga namn. James Nachtwey heter han iaf, förmodligen har ingen av er hört talas om honom, just för att han är fotograf. Det är ju ytterst få fotografer som blir erkända utanför våran hage. Wel well, vi jobbar iaf nu med samma fixare som James brukar göra när han är i Iraq, förbannat bra kille. När vi kom hem satte jag mig för att redigera ett gäng bilder som skulle iväg till NYC. Känns så skönt när allt flyter på i jobbet med bilder, ibland kan jag ha otroliga svackor, då jag inte få till en enda bild och ibland sitter dom på engång. När jag satt med bilderna sneglade NPR reporter över axeln och frågade om det var min dotter på bilderna, -Ohh nej sa jag. Visade sen upp en bild på min gose ex bonus dotter, saknar henne väldigt mycket. Pratade med henne på telefon härom kvällen, hon förstod inte vad jag gjorde här nere som kunde vara viktigare än att leka med henne i snön och tyckte jag borde komma hem NU! Ibland inte jag heller. Imorse blev vi väckta jäkligt tidigt för att åka över till militär sjukhuset, kanon tyckte vi tills vi kom dit. Nån hade "missförstått" allt ihop och vi ska inte dit förens om några dagar, så tillbaka till bunkern igen...

Lite pirrigt

Nu börjar det bli spännande, efter mycket letande och fixande lyckades vi idag få till en av våra hjärte case. Mitt i krigets hjärta hittade vi regionens enda ballett skola. Bilderna blev jätte fina, inspirerad av Åsa Sjöströms underbara ballett bilder från två år sen. När vi väl kom tillbaka hade det strulat till sig med våran inbäddnig som vi skulle ut på inatt. Efter lite trixande visade det sig bli till våran fördel, kan inte berätta alla detaljer men vi spelade våra kort riktigt snyggt. Så nu har vi ett guld läge.... Och vi har fått tillgång till våran svåraste del på hela resan!!! Tjhoo, för nu är det bara en vecka kvar innan vi åker hem!

Pice by pice

Gårdagen var tung, känns som dom inte ger oss en chans att berätta vad som händer. En självmordsbombare hade sprängt sig själv vid en bensinstation, snabbt åkande genom stan för att försöka ta oss dit. Men varanda gata runt omkring stationen var belägrad av beväpnade män. Ge oss en jäkla chans!!!! Ibland är hoppet helt borta och man undrar vad fan man gör här nere? Att jobba på det sättet vi gör kräver bra kontakter och tålamod och tillslut lönar det sig. På slutet lossnade det rejält, små bitar i taget gör att man inte helt går under. Sent igår kväll åkte vi till en ny camp med såkallad Rehino bus. Det känns som man är med i "Flykten från New York" eller nån annan tragisk framtids film. I en tungt bepansrad buss åkte vi genom Baghdad mitt i natten, vid sidan om varje säte finns gluggar där man kan stoppa ut sitt vapen och skjuta om bussen skulle bli attackerad. Samma sak i natt igen efter en lång dags arbete.

Konstrundan

Nu börjar allting falla på plats, inbäddningen blev klar igår så i natt så börjar vi på dom delarna i jobbet som kräver det... Vi ska västerut med marinen. Igår kväll satt jag och pratade med mamma och pappa, dom hade varit på utställning i Stockholm av Gustavsbergs konstnären Stig Lindberg. På en skylt nånstans på utställningen läste dom att Stigs sista konstverk gjordes nere i Bagdad på hotel Rachid. Så imorse när vi checkade ut så blev jag ju tvungen att fråga om personalen visste var detta konstverk var. Tyvär svarade dom -Why look back? Tomorrow is another day! Maybe i remember your name maybe i dont. Ingen mindes nånting från denna tid, så nu hoppas jag få hjälp av mina konst intresserade läsare, speciellt du Håkan! Är fontänen på bilden hans sista verk må tro?

Små steg fram

Hoppet är åter tänt, det känns faktiskt som att vi ska dra hem det här. Upp tidigt imorse och ut och jobba hela dagen. Sakta men säkert börjar saker falla på plats. Allt känns mycket bättre nu när stenen har börjat rulla. Det farliga just nu är att släppa på garden, korta eldstrider här och där och sen så nåra bilbomber om dagen gör så man håller skärpan. Det läskiga är att minst några gånger per dag smäller det bilbomber. Och varje dag är det nån som har otur, åker man bil sitter man hel spänd under dom korta sträckorna, för man vet aldrig var dom slår till.
Under en intervjuv utbryter skottlossning med följande granat beskjutning, vi satt säkert inomhus men 50 meter längre ner på gatan var det en stackars man som stod och sålde falafel som inte hade tur. Dom svarta rosorna efter granaterna tecknades upp över hekla gatan, mannen dog på engång. Först sa dom att det var amerikanarna som sköt, men efter en stund så förstod jag att det var en irakisk grupp som hade börjat med denna nya vidriga krigsföring. Dom sköt alltså in i civila bostadsområden som domineras av en viss etnisk minoritet. Denna nya typ av etnisk rensning är bara en av faktorerna i den nya våldsspiralen.

121 döda

Medans bomberna fortsätter att brisera så har vi sakteligen börjat jobba. Motigt och segt men skönt att få börja plåta. Börjar dock bli sjukt irreterad på diverse folk och företelser. Jag har lyckats bygga upp en beef med två säkerhets chefer som jobbar här. Det är nämligen så fruktansvärt irreterande och förnedrande att gå igenom alla dessa säkerhets checkpoints hela tiden. Vi lever i ett riktigt storebror land, där du inte har något att säga till om. Några andra saker som jag alltid har stört mig på men som dykt upp även här nere är monotona ljud. Jag blir galen av dessa ljud, kan inte sova eller koncentrera mig och jag hör dom på engång. Ljud som får mig att gå i taket: Klockor som tickar, ventiler som susar alt piper, folk som andas genom näsan så det piper, folk som smackar när dom äter, folk som pratar med mat i munnen, sus eller pip från tv elektroniska apparater. Som tur är så ligger dom flesta av dessa ljud på en frekvens som inte äldre kan höra. Dvs när jag blir gammal kommer jag inte behöva bry mig längre, kanske också varför äldre människor står för 70 % av dessa oljud också.

Den stillsamma fotografen

Nu har vi varit i Bagdad i två dagar och inte en enda bild är tagen, läget är otroligt ansträngt och därför lider jobbet. Där vi befinner oss hörs ständigt gevärs smatter, och några gånger per dag skakar byggnaden till och sen stiger det rök moln över staden. Då vet man att en ny självmords attack är utförd. Att bevaka moderna krig tar tid, 90% väntan och resten jobb, det vet jag men ändå sitter jag här och är frustrerad att inget jobb är hemma än. Parallellt väntar vi på en inbäddning med jänkarna, vilket också tar sin tid. "Stars and stripe's" fotograf kom iväg i natt, men då efter två veckors väntan. Så vi sitter här dricker kaffe röker shisha surfar antecknar och försöker lista ut vem som är hemlig agent och vanlig dödlig. Rövar historierna blandas med konspirations teorier ingen vet vad som är sant eller vems agenda orden tillhör.

Ny föreläsning

Den 17 februari är tanken att jag ska vara med på ett semenarium på kulturhuset, det är en hel del tunga namn och sen lilla jag. Föranmälan krävs så om det är nån som har lust att lyssna på Hans Blix eller nån annan höjdare kan ni gå in här och kika.

Medverkande:

Joel Armstrong, överste i amerikanska armén och stationerad i Irak 2005-2006
Hans Blix, tidigare chef FN:s vapeninspektörer i Irak
Tina Carr, chef för Rory Peck Trust, London
Patrick Cockburn, Mellanösternkorrespondent för bl.a. The Independent sedan 1979
Jan Eliasson, f d utrikesminister och medlare i Darfur

Anders Gerdin, chefredaktör Aftonbladet
Urban Hamid, korrespondent under bl.a. Irakkriget och Libanonkrisen
Maggie O'Kane, BBC-reporter vars filmer skildrat bl.a. Bosnienkrigen
Walid al-Omary, byråchef för al-Jazeera Satellit TV, Ramallah, Palestina.

Folke Rydén, mångårig SVT-korrespondent
Michael Sahlin, ambassadör MS och generaldirektör Folke Bernadotteakademin
Martin von Krogh, nyhetsfotograf från oroshärdar över hela världen

Stilsamt

Så skönt att få sova ut och framförallt sova i en ordentlig säng, pga läget har vi blivit tvugna att flytta till ett säkrare ställe. Så här bor vi nu, helt ok. Men Bagdad är sig inte likt sen sist, alla gatorna är tomma inget liv överhuvudtaget. Det har blivit en spökstad av förvridna metal sklett och betong. Betongen finns överallt, det är det enda som saktar ner bilbomberna, så därför är det på mode att ha betong block framför husen. Kroppen känns bra igen efter massa god sömn, fick nått skit i mig så var ganska borta av trötthet också, men ny dag och nya krafter. Nu ut och jobba.

Bagdad

Tillslut lugnade vädret ner sig och vi kunde lyfta från Amman till Bagdad. Men när vi kom fram så var det mörkt och utegångsförbudet hade trätt in så det blev till att sova över på flygplatsen... Imorse åkte vi in till Bagdad, skotten ekade lite överallt och väl famme i gröna zonen hade dom precis haft en granat attack. Och nu börjar jobbet, känns väldigt skönt att äntligen vara på plats.

Stormigt

Ledsen för min dåliga svenska men KUKEN!!!!!! Visst fan är det sandstorm i Bagdad just nu, planet är försenat eventuellt inställt. Så nu sitter vi här på flyplatsen och väntar... Dagens roligaste sök ord för att hitta hit är ändå: mellqvist +kaffe +kille. Är det nån som fattar? Ett av mina stammis ställen i stockholm iaf, undrar bara vad han/hon hoppades hitta? We like.

Då så

Det mesta känns nu som under kontroll, det är svårt att vänta så länge som vi gjort och bygga upp spänningar och förväntningar, varje dag. Egentligen trodde jag att jag skulel vara hemma i Sverige för någon timme sen när jag först kom ner till Amman. Men det är först nu som resan börjar, upplägget på den här Irak turen är ganska annorlunda mot hur jag jobbat tidigare. Kan egentligen inte säga mer än så just nu, berättar mer när vi kommer ut, men det kommer bli bra det lovar jag. Väder rapporten för imorgon är att det ska snöa i Amman, det enda jag hoppas på är att vi slipper några sandstormar i Bagdad, visst är det vackert men fy fan, det kommer in sand på ställen du inte ens visste fans! Nu försöka sova lite, upp tidigt med full skärpa. God natt!

Japp

Så fick vi äntligen vårt efterlängtade visum, flyget är bokat och allting är klart. Kl 08:00 landar vi i på BIAP som är Bagdad's internationella flygplats. Stay tuned!

Iadg är det spännande!

Intensiva telefon samtal med ambassaden, steg up tidigt idag, halsen känns rostig. Men idag ser det ut som vi får vårat visum, undertiden sitter vi här i det sunkiga "buisness" rummet på unkis hotelet och surfar.... Dom senaste dagarna har jag köpt ett gäng fimer som jag legat på kvällarna och kollat på. Och igår såg jag den sista filmen. "Babel", jäkligt bra och fint berättad film, kan varmt rekomendera. Ta dock ner förväntnigarna lite, det är inget mästerverk. Innan dess såg jag "Deported", den var bra men kom igen har vi inte sett ett gäng liknande filmer? "Inside man" kan jag dock verkligen rekomendera, mycket humor och en skön klurig historia. "Night at the museum" tycker jag också att man kan se, inget som ni komer bära med er resten av livet men en skön komedi om en misslyckad pappa. "World trade center" har jag pratat om tidigare och den höll deffenetivt igen. Sitter fortfarande och snörvlar och tycker den är sorgligt. "Flags of our fathers" kan jag också rekomendera, intressant hur allt gick till och kul med okända skådespelare som är bra. Alla skit filmer som jag sett är ine ens värda att nämnas så det hoppar vi.

Istället för att vara ute och festa en fredagkväll...

Som det ser ut nu så får vi visumet på söndag, men innan des finns det lite tid att ha ihäl så här presenterar jag min packning.

Stora väskan
12 par t-shirts
6 st vita linnen
1 underställs tröja
19 par boxershorts
1 par långkalsonger
16 par strumpor
1 värme grodluva
1 sjal
1 patagonia flecetröja
1 långärmad tröja
1 par jeans
1 par fjällräven byxor
1 north face jacka
1 mössa
2 par vantar
1 skärp
1 skottsäker väst
1 kevlar hjälm
1 camelpack
1 domke bälte
1 balistiska glasögon
1 sovsäck Haglöfs -10°

Stora nessesären
sårtvätt
plåster spray
olika blodstoppare
sterila handskar
andningsduk
sax
nål och tråd
zyrlex
hydrokortison
antiseptisk kräm

Rese nessesären
nagelsax
handtvätt medel
ipren tablett och gel
nozoil
moisturizer
deo
parfym armani
tandborste
tandkräm
öronproppar
pinset
symbicort

Kameraväskan
2 kamerahus Nikon D2x + D200+ laddare och sladdar
4 objektiv 35 mm, 50 mm, 17-55 mm, 70-200 mm
1 blixt SB 800 + TTL kabel
1 pocket digital kamera
Ipod
USB minne
kompass
mus+musplatta
extra mobil
kortläsare
solcells laddare för kamera och mobil
extra batterier till båda kamerorna
carbin hake
maglite
2 fickdiod lampor röda
6 minnes kort
liten borste
Itrip
plåster
värk tabletter citadon+alvedon+ zyrlex
fiberduk
moleskin+pennor
öronproppar
rese tandborst kit
extra hörlurar+split device
2 st pass
visitkort
cleareyes
passfoton
mac book pro
Swiss army uttags konverter
smart phone
lycko amulett

I månadens Cap&Design så har dom en speciall med 10 unga fotografer. Hunken på stegen det e jag....

Arghhh!!!!

För en liten stund sen kokade jag, börjar bli så jävla trött på tomma löften från en viss ambasad... Inte bara att våren nu är helt sprucken, det börjar även min ekonomi bli. Nu den 28 januari har jag en biljett hem, allt skulle vara fakturerat och klart och jag skulle betalat mina räkningar som en god medborgare. Men när nu allt spricker så gör även min budget det. Om allt går som det nu är planerat så åker vi till Irak på måndag. Kommer hem den 15 februari och pengar trillar in nån vecka senare. FUCK!!!!! Just nu känner jag mig mest rökt, roligare blir det inte av ett brev från RSV som ville att jag skulle betala mer skatt. Känns som jag är fast i en Kafka roman. Varför kan inte allt bara vara lätt???? Just nu längtar jag mest hem till min säng och ett härligt välfungerande myndighetssystem.

Blomvakten....

Det finns nått jag vurmar starkt över i mitt liv och det är mina blommor, dom kanske inte ser så mycket ut till världen men för mig betyder dom väldigt mycket. jag är uppväxt i Gamla Enskede med trädgård, gick där och pulade i trädgårdslandet med mamma och pappa. På sommaren var vi nere i Skåne hos mormor och morfar och dom hade en enorm trädgård som var helt fantastisk. Nånstans där föddes intresset för blommor. Nu bor jag mitt i stan på södermalm och har ingen trädgård men väldigt fina blommor. Det svåra brukar vara att få tag i en bra blomvakt när jag är ute och reser. Oftast faller lotten på min mamma men denna gången lånade jag ut min lägenhet till en kompis. Chocken kom idag, hon hade tydligen dragit ner till Malmö utan att höra av sig och nu är det CPR som gäller. Min Fredskalla som jag fick när jag var 12 år var halv död. Hibiskusen som jag fått av min snälla grann tant Bitte vet vi inte om den kommer överleva. Fönsterfikusen överlever det mesta, den är som en kamel med sina tjocka blad. Ampelliljorna är det samma sak med, dom har haft ett hårt liv men klarar nog det här också. Däremot sörjer jag fortfarande min Fuchsia som dog när jag var nere i Frankrike i höstas. Det var några av mina blommor och nu har jag bytt blom och lägenhets vakt till min underbara vän Fia . Jag vet att hon kommer ta uppdraget på fullaste allvar och ge dom den kärlek dom behöver.

En legend har gått bort

Ryszard Kapuscinski 74 år har avlidit. Han är en av dom tyngsta författarna/journalisterna som jag läst. Hans ord är som smör, orden dom smälter på pappret. Vackrare språk har jag inte hittat, för er som inte läst något av honom rekomenderar jag att köpa allt. Men börja med "Fotbolls kriget" den är underbar att läsa, särskilt med svensk översättning.

Ge mig mitt visum!!!!

Börjar bli galen nu, rösterna har kommit tillbaka och alla stirrar på mig när jag går ut. Jag är fången i ett sunkigt hotel rum som jag inte vågar lämna. Nej riktigt så farligt är det inte men det börjar bli nära nu, fast kanske lite mer åt att jag åker till ambassaden och kedjar fast mig i protest tills vi har fått vårat visum. Dom två riddarna som vi har hängt med under dom senaste dagarna har nu lämnat hotelet. Så nu är det bara Urban och jag kvar, finns en risk att resan slutar som i Alive, i tristess äter jag upp Urban eller vice versa.

Cooked to perfection

En ljuvlig kväll det är vad det varit, eftersom Duraid åker imorgon och jag blivit nominerad så beslöt vi oss att äta middag på Tammurin. Amman's bästa meze restarang. Maten smälter på tungan där, underbara smaker från Libanon tilllagade på ett sätt som restaurangerna i Sverige inte kommer i närheten av. Avslutade middagen med en underbar shisha. Nu kan resan börja.

Glömde ju helt bort

Kom precis hem rån en lång promenad nere på stan, idag hittade jag årets entrepenör utan för ett snabbmatställe. Där utanför stod en gubbe som dels sålde lotter och hade en våg som man kunde pröjsa en slant för att få väga sig mitt på trotoaren. Vilket geni! men kön var inte direkt lång till vågen... Hittade en väldigt mysig del i downtown som jag aldrig sett tidigare, några enorma marknader där dom sålde fruk, färsla dadlar och härligt doftande kryddor. Det var nog dagens höjdpunkt. Glömde ju helt bort en sak föresten, In transit fyllde ett år för tre dagar sen!;)

Vad nu att göra?

Så nu är filminspelningen klar, jag har både hjälpt till lite bakom och fått vara en av statisterna i en av slut scenerna. Men nu börjar det roliga ta slut (kanske lite överdrivet att det har varit roligt att vänta) iaf dom små ljuspunkterna i denna vardag. 12 dagar räknar jag nu som jag suttit fast. En bra sak var väl att igå när vi var på bio, förövrigt den sämsat i mannaminne, så fanns det snus att köpa, jag avstod! Jag sitter nu återigen i fönstret och solar och tänker, skönt men myrorna kryper under skinnet...

Whooohooo!

Idag släppte dom nomineringarna till årets bild och det känns ju sjukt kul att vara nominerad gör tredje året i rad!!!!

Det är nått ruttet i staden Amman

Slapp dag, väntar på visum och vi fick inget idag heller. Humöret sjunker och irritationen stiger, alla små saker som händer som jag annars bara skulle skaka av mig blir nu monster problem. Imorgon tillkänna ger PFK vilka som är nominerade till Årets bild, spännande och nervöst. Över 4000 bidrag har kommit in och det hade varit fantastiskt kul att bli nominerad till en klass i år igen, men med så många duktiga plåtisar får man se... Tills dess ska jag försöka hålla myrorna i schak.