Kameror och pixlar

För några veckor sen var jag hemma i Stockholm på en blixtvisit. En sak som jag hann plocka upp innan jag flög tillbaka var den nya Nikon D3x, i början var jag verkligen inte vän med den alls. Funderade på att byta tillbaka till D3, fick inte ordning på färgerna och massa annat meck. Men det hände nått nu nere i Bombay. Jag kan inte säga att jag har fått ordning på alla delar, tex inomhus under mörka förhållanden. Men i ett hårt utomhusljus, där andras kameror spricker, fick jag ut mjuka och hel tecknande bilder. Det är verkligen samma känsla som när jag fick D3 första gången. Det är helt klart en nivå upp, i bildkvalitet. Eftersom jag nästan alltid plåtar i JPG blir ju kvaliteten därefter, men jag var ju nyfiken hur en råfil såg ut. (jag vet att det är dumt att skriva om allt det här utan att visa bilder men det kommer, jag lovar) Och skillnaden mellan råfilen och JPG filen var stor. Jag gillar JPG kvaliteten, den är råare och har inte lika stort färgomfång som råfilen. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Det är sånt som man får prova fram under resans gång, vad som passar tillvad, lite som att välja film. Om man blandar ihop det här inlägget med debatten om råfiler och vad man får göra, så brukar jag ställa in min kamera att plåta ganska matt. Dvs inte så mycket kontrast, en jämnare grundplåt att börja jobba med. Det här är nått som utvecklats enormt i kameror. Det är stor skillnad bara på D3 och D3X, det är vad man kallar omfånget i bilden, nya kamerorna har mycket större omfång att jobba med. Så nu behöver jag inte göra bilden lika matt för att få ut lika mycket information i den från början. Om jag ska komma till sak, så har mina bilder sett ganska dassiga ut i sitt råformat och gör det ibland fortfarande, men skillnaden nu är att den är mjuk och inte matt. Mycket mer information att jobba med och då blir det också roligare i "mörkummet".