Ett and hål

Ja just nu är jag slarvig med att blogga men det finns liksom inte ork just nu. Så därför blir det lite mer sporadiskt nu under sommaren, i fredags fyllde jag iaf år, och med feber och stress mage hade jag iaf ett litet kalas. Det var nån som undrade varför jag ställde till med kalas om jag ändå ar så stressad men det är just sådana kvällar som jag lever för. Hur underbart är det inte när man kan samla ihop sina vänner så dom får träffa varandra och bara ha en skön kväll med grill, öl och skön musik. Sån fin födelsedag blev det! Vi festade på till klockan fem på morgonen och jag är fortfarande bakis. Idag började en serie gå i SVD som jag hållit på med i några veckor nu, mycket bilder och intressant text kolla in. Annars var förra veckan roligaste jobb ett dyk jobb ute på Tyresö. kallt som fan men det blev iaf en etta, inte just denna bild dock. Nu ska jag ut och promenera på söder och lapa lite sol.

Framtidstro

Så har jag äntligen kommit hem, eller hem kom jag egentligen för drygt en vecka sen. Men det är först nu som jag har haft tid att sitta ner. Mycket har hänt när jag varit borta märker jag, fast dom som har varit kvar har inte märkt det. Lever man mitt i det så ter det sig som myr steg fast kommer man tillbaka efter 8 månader och med nya erfarenheter i ryggsäcken är det tigerskutt. Lite senare ska jag försöka summera mitt Indien fast inte idag. Nej just nu har jag knappt tid att andas, än mindre att landa, jag var dum nog att börja jobb på engång, hann vila en dag sen började jag på SVD. En underbar redaktion att vara på med grymt trevligt folk på, fast jag skulle ändå behövt en veckas andnings paus. Varje gång jag är ute och reser och stannar längre på ett ställe lämnar jag en bit av mig själv där, den platsen fylls upp med nya erfarenheter från det landet vilket ju är fantastiskt, fast ibland känner man sig tom. En tomhet som just nu bara har fyllts med frågor, jag är otroligt glad över att vara hemma igen, hemma hos moder Svea. Fast som sagt det är mycket som hänt. Dom här tankarna startade iof redan för någon månad sen, men jag har tappat framtidstron. Jag tror inte folk förstår hur exklusiva vi är som lever i Sverige, hur underbart land vi lever i. Men samtidigt vad är det för jävla samhälle som låter pensionärer tigga mat på ICA (erfarenhet från helgen)? Just nu kan jag inte se värdet i att sätta ett barn till världen för jag kan just nu inte se det barnet växa upp i en värld värd att leva i. Nu går jag iof inte i skaffa barn tankar men ni förstår grejen. Alla domedags scenarior som vi har sett på film känns det som vi kommer få uppleva innan jag dör. Sopor som vi inte kan ta hand om, energi kris, nytt världskrig, extrema väder katastrofer, varenda jävel får cancer etc. Ja ni hajar läget det ser fan inte ljust ut nu. Det enda positiva är väl att det nu känns legitimt att börja snusa igen. Men jag hoppas att efter några månader i Sverige att jag ska glömma vad jag sett och vet och kunna njuta och börja tro på framtiden igen.

Bilden är i SVD idag och är från en brand utanför Sollentuna.